Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 44 - Nya metoder - Luftstrålsiktning, av Wll - Ammoniak av brännolja, av SHl - Bindning av kerametaller vid metall, av SHl - Upparbetning av förbrukat betbad, av SHl - Latent katalysator i molekylsil, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Siktning
av cement på
siktar med 42 /j,
maskvidd;
sikt-ningstid 2,5 min;
t.v. luftstrålsikt,
i mitten
vibra-tionssikt, t.h.
skaksikt; 1
delstreck = 20 [i.
att suga luft genom sikten uppifrån och ner, men
härvid har man snabbt fått igensättning av
siktduken. En metod, som emellertid givit mycket goda
resultat är luftstrålsiktning, där kornbädden
uppluckras genom den inblåsta luften.
En luftstrålsikt, fig. 1, är försedd med ett under
siktduken placerat munstycke i vilket luft sugs in
underifrån genom ett centralt rör. Luften sugs
vidare upp genom en radiell springa och passerar
siktduken och det härpå liggande siktgodset.
Munstycket roterar långsamt så att den radiella springan
sveper över hela sikten. Siktgodset virvlas upp av
luftstrålen och sedan tar luften med sig de fina
partiklarna ner genom siktens maskor, varpå luften
och det fina stoftet går vidare ut genom utloppsröret
c, där det fordras ett undertryck på ca 100 mm
vattenpelare. Siktningsförloppet kan kontrolleras genom
glasskivan d.
Jämförande prov har gjorts med luftstrålsikt och
vanliga plansiktar i andra siktapparater, fig. 2, och
dessa prov visar att man mycket snabbare får det
fina godset bortsiktat i en luftstrålsikt. Vissa
material är överhuvud taget ej möjliga att sikta enligt de
vanliga metoderna. Vid siktning av kadmiumstearat
på en 42 (i-sikt fick man i en skaksikt praktiskt taget
icke alls något gods igenom sikten, och i en
vibra-tionssikt fick man efter 15 min ca 40 °/o återstod
— en ökning av siktningstiden över 15 min ändrade
icke resultatet. Vid siktning med luftstrålsikt erhölls
redan efter 3 min slutvärdet 1 °/o återstod.
Även jämförelser med andra material har visat att
man med luftstrålsiktning får mycket säkrare
resultat än med vanliga siktar, särskilt vid maskvidder
på 60 p, och därunder (W Batel i
Chemie-Ingenieur-Technik sept. 1957 s. 585; O Lauer i Staub okt.
1958 s. 306—309). Wll
Ammoniak av brännolja
I en kanadensisk ammoniakfabrik för 200 t/dygn,
som nu är i drift, används för första gången
brännolja som vätekälla. Genom kondensation och
destillation av luft erhåller man kväve för
ammoniak-tillverkningen och sjrre för partiell förbränning av
oljan i en generator. Gaserna från denna befrias
från sulfider, merkaptaner och koldioxid; de består
sedan av väte som tillsammans med kväve leds
över en järnkatalysator vid 350 kp/cm2 och 480°C
(Chemical Engineering 21 april 1958 s. 68). SHl
Bindning av kerametaller vid metall
Till regleringsventiler för vätskor vid mer än 540°C
är kerametaller särskilt tilltalande material, men
för att de skall kunna användas måste man förfoga
över en pålitlig metod att fästa dem vid metalldelar.
Hårdlödning synes vara det lämpligaste förfaran-
det, och man har studerat dess tillämpning vid
fästande av kerametaller av hårdmetalltvp vid Inconel.
Härvid har man funnit att kerametaller med hög
halt av titankarbid och volframkarbid, möjligen
innehållande liten mängd niob- och tantalkarbid, med
framgång kan hårdlödas vid Inconel. Kerametaller,
innehållande mycket volframkarbid, väts av flera
högtemperaturlod. Material med hög titankarbidhalt
väts däremot bara av Ni-Si-B-Fe-, Ni-Cr-Si-B-Fe- och
Pd-Ni-legeringar.
Man har vidare utvecklat en metod för direkt
bindning av titankarbid-nickel-material vid nickel.
Härvid placeras kerametallen i intim kontakt med
nickeln. och arbetsstycket värms till hög temperatur
(ca 1 350°C) i en inert atmosfär (Engineers’ Digest
juli 1958 s. 267). SHl
Upparbetning av förbrukat betbad
I USA överväger man tillämpning i stor skala av en
ny metod för upparbetning av förbrukad betvätska,
vid vilken koksugnsgas används. Processen kan
alltså användas bara där sådan gas är tillgänglig vilket
ofta är fallet i USA. Den återstående svavelsyran i
betvätskan utnyttjas för bindning av gasens
ammoniak till ammoniumsulfat, och andra användbara
produkter erhålls, nämligen järnoxid, svavel,
ammo-niumtiocyanat och kalciumferrocyanid.
Utgångsmaterialets alla beståndsdelar, även svavelvätet och
cyanvätet, överförs till användbara produkter.
Den viktigaste delen av processen är oxidation av
järnsulfider, som bildas av gasens svavelväte och
järnet i betvätskan, till järnoxid och elementärt
svavel. Denna reaktion genomför man genom luftning
av suspensionen (med luft eller svre) under intensiv
omröring vid 45—50°C och pH 6,5—7,5 (Chemical
Engineering 28 juli 1958 s. 53). SHl
Latent katalysator i molekylsil
Av en idealisk härdare för plast fordrar man att
den skall vara inaktiv, medan plasten, blandad med
härdaren, förvaras eller formas, och dessutom att
den ger en snabb och god härdning. Motsvarande
gäller för vulkning av gummi. Dessa båda
fordringar är knappast förenliga varför man vanligen måste
göra en kompromiss.
Oftast används acceleratorer för att härdningen
eller vulkningen skall gå fort. Verkar acceleratorn
alltför energiskt, börjar härdningen för tidigt, dvs.
under formningen. Om den däremot ger god tid för
formningen, tar härdningen lång tid. Detta har lett
till att man vid vulkning använder två acceleratorer,
en långsamt verkande primär som är den egentliga
härdaren och en sekundär som ökar den primäras
aktivitet.
Av en idealisk sekundär accelerator fordras att den
inte påverkar den primära under lagring och
formning men väl har en omedelbar och stark effekt
vid vulkningen. Dessa till synes oförenliga
fordringar kan ganska väl uppfyllas, om man använder
acceleratorn, adsorberad vid en syntetisk zeolit eller
molekylsil (Tekn. T. 1957 s. 498). Genom att ämnet
är overksamt så länge det är adsorberat och snabbt
frigörs när temperaturen höjs över ett visst värde
kan man använda ytterligt effektiva sekundära
acceleratorer.
Molekylsilar är konstgjorda, kristallina zeoliter som
kan dehydratiseras utan nämnvärd förändring av
kristallstrukturen. De dehydratiserade kristallerna
har därför ett stort antal regelbundet fördelade
kanaler av molekylära dimensioner. Detta nätverk av
porer utgör nästan hälften av kristallens volym.
TEKN ISK TI DSKRI FT 1958 317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
