Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 45 - Värmeproblem vid cementtillverkning, av Erik Kåreby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emedan man inte vågar arbeta med högre
temperatur än 80° C hos primärluften, intas
vanligen en rätt stor mängd kalluft till
kolkvarnen, vilket minskar luftmängden genom
klin-kerkylarna, och detta i sin tur medför
försämrad klinkeravkylning och ökade
materialpåkänningar. En viss förbättring skulle ernås, om
man vågade höja primärluftens temperatur över
80°C, vilket bör vara möjligt.
En ännu större förbättring skulle uppnås, om
den våta och kalla luften från kolkvarnen
bortleddes, fig. 9 nedtill, och ytterligare en
kvantitet luft togs ut från ugnen och användes som
primärluft. Denna metod tillämpas i Frankrike.
Vid oljeeldning tar man vid en fabrik ut
varmluft från ugnen och värmer med den
eldningsoljan. Den avkylda luften leds bort och varm
luft tas från ugnen som primärluft. Man bör,
om brännarna konstrueras på lämpligt sätt,
kunna arbeta med mycket varm primärluft vid
oljeeldning. Särskilt vid ugnar med lågt
värmebehov och därmed lågt luftbehov måste man
eftersträva att med alla medel öka kylluften
genom klinkerkylarna samt att nyttiggöra den.
En cementugns utstrålningsförluster brukar
utgöra 15—20 % av det tillförda värmet.
Särskilt sinterzonen har stora förluster. Man har
funderat åtskilligt över hur dessa förluster skall
kunna minskas genom isolering av olika slag.
En isolering utanpå eller innanför plåtmanteln
innebär emellertid att temperaturen hos det
eldfasta teglet höjs, så att teglet t.o.m. kan
smälta på insidan. Har man förutsättningar för
en god påbränning av klinkermaterial, riskerar
man genom en isolering att påbränningen kan
smälta bort.
Man har i flera fall t.o.m. använt utvändig
vattenkylning i motsats till isolering för att öka
beständigheten hos tegel och påbränning. Att
lägga en isolering utanpå manteln är otänkbart,
dels emedan mantelns temperatur skulle ökas i
otillåten grad (manteln är ju bärande och
utsatt för stora mekaniska påkänningar), dels
emedan man inte skulle se genombränningar
av murverket, förrän manteln vore förstörd.
Principen måste alltså vara att söka öka
på-bränningens tjocklek och hållfasthet. Vidare
måste det eldfasta teglet och isoleringsteglet
väljas med största omsorg, så att
värmeförlusterna blir de minsta möjliga utan att
driftsäkerheten minskas. Som väl är finns det nu massor
av goda eldfasta och isolerande material att
välja på.
Vid en ugn har anordnats utvändiga rörslingor
runt sinterzonen, fig. 10, i vilka vatten värms
till ca 70°C, och detta vatten leds till
värmeledningssystemen för verkstäder, kontor etc,
samt användes även för oljeuppvärmning.
Genom att lyfta upp de reflekterande skärmarna
över slingorna kan värmeöverföringen i viss
mån regleras. Det bör observeras, att dessa
kyl-slingor i någon liten mån ökar
manteltemperaturen.
Ugnens övre delar, alltså nära
råmaterialinmatningen, kan givetvis lättare isoleras utan att
risker uppstår för mantelns och murverkets be-
Fig. 7. Ugn enligt halvtorra metoden (Lepol-ugn).
Fig. 8. Ugn enligt torrmetoden med cykloner för
värmning av godset svävande.
stånd. Ofta målar man plåtmanteln med ljus
färg för att strålningsförlusterna skall minskas.
Rökgaserna innehåller på grund av den stora
halten vattenånga betydande värmemängder —
Fig. 9. Arrangemang vid kolkvarnar, upptill utan,
nedtill med separat bortledning av vattenhaltig
torkluft.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
