Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 46 - Radial-axialturbin med stort ångavlopp, av Carl Larsson - Företagens lagersituation i Stockholm, av Erik Nothin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8.
Radial-del i turbin för
atomkraftverk
med två olika
ångtryck;
högtrycksånga,
40 ata, 366°C,
348 t/h;
lågtrycksånga,
10,5 ata, 349°C,
169 t/h; effekt
120 MW.
överföring av ångan från radialdel till axialdel.
I fråga om avfuktning och vattenslitning i
axialdelen så är begränsningarna desamma
som för andra axialturbiner.
Möjligheterna att tappa in stora ångmängder
är särskilt goda, om trycket lämpar sig för
in-tappning omedelbart före axialdelen, men det
är givetvis inte alltid man kan räkna med att
den trycknivån passar reaktorcykeln utan
trycket kan ligga högre. Det finns emellertid
möjligheter att ordna en intappning på önskad
trycknivå, fig. 8, en konstruktion för samma
data, som tillämpats i en del engelska
atomkraftanläggningar. Ungefär % av ångmängden
tas in i centrum och expanderar ut till ca 10
ata, där den sista tredjedelen av ångmängden
tas in genom intappningskanaler i sidoplatta
och turbinskiva. För att få ner höjden på
in-tappningskanalen låter man ångan expandera
genom ett axialsteg. En ledskena har placerats
i sidoplattans vägg samtidigt som turbinskivans
periferi utformats som en skovelkrans. Utanför
liggande turbinskiva fixeras på konventionellt
sätt med radiella pinnar genom dessa skövlar.
Arrangemanget lämnar givetvis också samma
möjligheter för stora avtappningsmängder.
Reglering
På ett antal maskiner har använts en ny
mekanisk reglering med större snabbhet, parad
med bättre precision. Den medger såväl
effekt-som frekvensreglering, i det senare fallet med
valfritt effekttak. Den medger även anslutning
av sekundära regleringsformer såsom
mot-trycksreglering, abonnemangsreglering m.m.
Såväl val av regleringsform som
belastningsändring kan skötas från ett centralt
kontrollrum genom en elektrisk fjärrstyrning.
För de större maskinerna kommer en
elektrohydraulisk reglering att användas. Det
el-hydrauliska styrdonet har redan visat sina
förtjänster vid reglering av våra
vattenkraftstationer i Sverige (Tekn. T. 1958 s. 1121) och vi
har själva en del erfarenheter av dess
tillämpning för turbinreglering, dels i en
ångkraftstation och dels i ett gasturbinkraftverk.
Förtjänsterna hos detta styrdon ligger dels i en
utomordentlig snabbhet och precision och dels
i de möjligheter man har att med ett flertal
överlagrade styrimpulser enkelt fastställa
vilken som vid varje tillfälle skall råda över de
andra. Det har t.ex. blivit möjligt att för en
anläggning på 150 MW med mellanöverhettning
ordna turbinregleringen som en
panntrycks-reglering och med programstyrning för
lastupptagning, vilket gör det möjligt att uppnå
extremt korta starttider. Med ett
derivatakän-nande organ kan regleringen ingripa på ett
tidigt stadium vid rusning efter utlösning från
nätet och därmed säkerställa att maskinen kan
hållas i gång tills den kan anslutas till nätet
igen. Det elhydrauliska styrdonet kan även
finna tillämpning vid reglering av en del
industriturbiner, där antalet styrimpulser är stort.
Slutord
Durax-turbinen förenar axialturbinens fördelar
vid stora ångvolymer med radialturbinens
fördelar vid små. Det torde vara ett känt faktum
att radialturbinen är överlägsen ur
verkningsgradssynpunkt vid små turbinkonstanter och
till detta kommer dessutom de fördelar, som
redovisats vid höga tryck och temperaturer.
Vidare medger Durax-principen avtappning
såväl som intappning av stora ångmängder,
exempelvis i samband med fjärrvärme eller
atomkraft. Slutligen kan tillräckligt antal
avtappningar för matarvattenförvärmning
realiseras med optimal placering.
Företagens lagersituation i Stockholm. En
nyligen utförd undersökning med ett flertal stickprov
av inom- och utomhuslager i Storstockholm visar
att lagerytorna i inner- och ytterstaden uppgår till
ej mindre än 1 700 000 nr. Enligt en summarisk
prognos för under de närmaste fem åren ytterligare
behövliga lagerutrymmen fordras för inomhus- och
utomhuslager 400 000 resp. 300 000 nr. De största
utomhuslagren är belägna utmed Hammarbyleden
och de mest betydande inomhuslagren på
Södermalm. Inomhuslagren disponeras till väsentlig del
för livsmedel och utomhuslagren för bränslen.
Inomhuslagren har koncentrerats till Stockholms
centrala delar och man har beträffande dessa lager
ej kunnat konstatera den tendens till spridning mot
ytterområden som är så typisk för
bostadslägenheterna. Betydligt mer än hälften av inomhuslagren
är inrymda i byggnader som är mer än 20 år gamla.
Dessa äldre lokaler fyller vanligen ej de krav som
numera ställes på rationellt inrättade varulager.
Varuhanteringen i dem sker nästan uteslutande
manuellt och med magasinskärror.
Behovet av markytor till nya lagerutrymmen blir
allt större. Markfrågorna torde kunna lösas på ett
tillfredsställande sätt endast i samråd med
kommunala myndigheter. Lagren bör ligga i närheten av
transportföretagens terminalanläggningar samt ha
goda vägförbindelser med innerstaden. Fördelar
kan vinnas med "stordrift" genom att man
förlägger flera lager till samma område och därigenom
underlättar en rationell hantering av godset.
I stads- och regionssystem bör större
uppmärksamhet ägnas åt godstransporterna, särskilt åt
dimensionering och placering av dessas
terminalanläggningar, samt åt att bereda tillräckliga markreserver för
TEKN ISK TI DSKRI FT 1958 1225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
