Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 46 - Elektronisk databehandling och verktygsstyrning i verkstadsindustrin, av Sven Iwan Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektronisk databehandling
och verktygsstyrning
i verkstadsindustrin
Civilingenjör Sven Iivan Bratt, Göteborg
621-52 : 6-21.9
681.142
När man försöker analysera de tekniska och
ekonomiska problemen i samband med
genomförandet av automatisering, finner man ofta
att en stor del av de kostnader, som belastar
den slutliga produkten, kommer att påverkas
i en eller annan form. Detta blir oftast speciellt
påtagligt, om man betraktar utnyttjandet av
elektronisk databehandling i nära anknytning
till produktionsmaskinerna. Ofta påverkas
härvid kostnaderna redan på projektstadiet och
hela vägen framåt till leverans av den färdiga
varan. Problemet att finna ett minimum för
summan av alla dessa kostnader är väl för
närvarande olösligt. Ofta blir det också mycket
svårt att göra en jämförelse med ett mera
traditionellt tillverkningsförfarande, eftersom vi
aldrig kan renodla kostnadsposter i två
radikalt skilda förfaranden och ställa dem mot
varandra för en jämförelse.
Matematisk modell
En faktor, som har stor betydelse vid analysen
av problem av denna typ, är den ökade takten
i det tekniska utvecklingsarbetet vilken tycks
tendera till att ge en allt snävare tid för
seriemässig tillverkning samtidigt som de ökade
tekniska kraven på produkten tenderar till att
göra utvecklingsarbetet mer och mer
tidskrävande samt att höja utvecklingskostnaderna.
Utvecklandet av en ny produkt och
fastläggandet av dess egenskaper innebär ju ofta ett
försök att tillfredsställa, inte dagens behov,
utan det behov man väntar sig vid en tid, som
ligger 5—10 år framåt i tiden. Detta är en
kraftig extrapolation, där vi vet relativt litet
om åtgärder från andra företag och om andra
produkter, som konkurrerar om
konsumenternas köplust.
Det måste således vara ett väsentligt intresse
att kunna minska den tid, som åtgår för att från
en idé skapa en produktionsfärdig produkt och
naturligtvis också att minska de kostnader,
som måste tas under denna period.
Omformningen av idé till projekt kräver
fastläggandet av en gynnsam kombination av
prestanda och kostnad. Det kräver liksom vid en
lönsamhetskalkyl att vi på något sätt kan
uttrycka prestanda i kronor och öre. Detta
innebär i sin tur, att man måste göra upp en
modell av problemet helst i matematisk form och
sedan söka ett optimum, vilket kräver att alla
de faktorer, som vi vill ta hänsyn till vid ber
dömningen uttryckes i samma enhet, eftersom
annars en jämförelse är logiskt omöjlig. Det
kräver vidare, att vi kan ställa upp ett
kriterium på lösningens kvalitet — ett matematiskt
uttryck för vad vi menar med "bra".
Den matematiska modellen blir ofta
komplicerad och antalet ingående variabler är stort,
vilket ju måste inge oss en hälsosam skepsis i
fråga om vår förmåga att bedömningsmässigt
behandla ett optimalproblem. En matematisk
behandling av problem av denna typ är ofta
genomförbar endast med hjälp av elektronisk
databehandling. Med hänsyn till att mycket
stora värden står på spel förefaller det mycket
sannolikt, men är a priori obevisbart, att en
investering i sådan behandling är mycket
lönsam.
På detta stadium kan vi betrakta projektet
som en låda, om vars innehåll vi inte behöver
förutsätta någonting. Vi stoppar in i lådan
vissa yttre förutsättningar och pengar och får
ut ett visst resultat. Konstruktörernas uppgift
är att göra lådans innehåll så, att den passar
både till vad vi stoppar in och vad vi tar ut
och att bringa den mängd pengar vi måste
stoppa in till ett minimum. Vi möter här ännu
en gång samma problemtyp, ett ekonomiskt
optimeringsproblem med utomordentligt många
variabler.
Man kan kanske tycka att det redan från
början verkar hopplöst att finna en matematisk
modell, som tillåter en optimering och
samtidigt ger konstruktörerna ett tillräckligt gott
underlag för konstruktionsarbetet. Ett stort
antal delmodeller har vi givetvis alltid i våra
hållfasthetsberäkningar, dynamiska beräkningar,
beräkningar över energibalansen osv., men
omformningen av detta till en total matematisk
modell med slutresultatet uttryckt i kronor kan
förefalla mycket svårt. Det har dock å andra
sidan gjorts sådana modeller, än så länge av-
TEKN ISK TI DSKRI FT 1958 1227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
