Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 46 - Elektronisk databehandling och verktygsstyrning i verkstadsindustrin, av Sven Iwan Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seende konstruktivt relativt enkla objekt med
god beräkningsbarhet, t.ex. transformatorer,
och det ekonomiska resultatet lär ha varit
lysande. Det numeriska räknearbetet är
emellertid så omfattande, att det är praktiskt ogörligt
att genomföra inom till buds stående tid utan
maskiner för elektronisk databehandling.
Ett ekonomiskt optimeringsprogram för en
databehandlingsmaskin måste givetvis alltid
innefatta ett tekniskt beräkningsprogram. Vi
har då möjlighet att utnyttja denna del av
programmet för teknisk optimering. Detta är
givetvis speciellt viktigt, då det gäller
nyutveck-lade produkter, där man har anledning att
räkna med ett utvecklingsarbete för att nå en
funktionsduglig produkt.
För den som har hållit på med
försöksarbeten står det klart, att knappast något arbete
kan vara dyrare än experimentell utveckling.
Kan vi därför med utnyttjande även av
dyrbara hjälpmedel skapa ett bättre utgångsläge för
nödvändiga försök genom mera kvalificerad
beräkning, är detta ofta en mycket god
investering. Erfarenheterna från användningen av
elektronisk databehandling i teknisk
utveckling pekar entydigt i denna riktning. Det
visar sig, att vi med det alltmer omfattande
grundforskningsmaterial som finns tillgängligt
kan ställa upp modeller med mycket stor
noggrannhet. Deras matematiska form blir dock
ofta så komplicerad, att den inte medger
manuell bearbetning.
När vi har gjort konstruktions- och
ritningsarbetet, föreligger vår produkt i form av
ritningar (grafiska modeller) och
dimensionstabeller samt uppgifter om material. Vad vi har
gjort är att omforma vår matematiska modell
till en grafisk modell, vilken sedan normalt
utgör underlag för tillverkning. I många
situationer är dock ritningen inte ett
tillfredsställande underlag för tillverkningen, utan man
måste tillgripa tredimensionella modeller för
att kunna specificera produktens form på ett
tillräckligt noggrant sätt.
Inom flygplansindustrin har man gått ett steg
längre och man har där i många fall
specificerat formen hos produkterna matematiskt,
varigenom varje punkt i produkten är definierad
med önskad grad av noggrannhet. I dessa fall
fyller ritningen endast en underordnad
funktion och kan i vissa fall belt uteslutas.
Resultatet av vårt arbete med den matematiska
modellens tekniska del är ett nödvändigt och
tillräckligt underlag för att definiera produktens
form. I olika fall kan man då välja att uttrycka
slutresultatet på olika sätt — vi kan kalla det
olika språk. Varje språk som kan förmedla all
nödig information är i princip likvärdigt, om
informationen kan bearbetas och lagras med
önskad grad av precision.
Om vi nu väljer ett språk, som kan läsas ocli
bearbetas av en maskin och som kan omforma
de ingående informationerna till styrimpulser,
har vi ju strängt taget ingen anledning att
någonsin ta fram en ritning och vi har därmed
tagit det väsentligaste steget mot en integre-
rad problembehandling, där produktens
beräkning, konstruktion och tillverkning
sammanförs i ett system.
Vad vi under alla förhållanden når med detta
är en väsentlig reducering av den tid, som
åtgår från det att de grundläggande faktorerna
bestämts till dess produkten är färdigbearbetad.
Reduktionen i tid kan röra sig om en till två
liopotenser.
Val av system
Likaväl som t.ex. en svarv inte passar för att
göra alla slags arbeten, så passar inte heller ett
elektroniskt styrsystem till alla sorters
uppgifter. Några av de faktorer, som påverkar
lämpligheten av visst system till en viss
produkt eller vissa produkttyper, är:
serielängden, den konstruktiva utformningen,
precisionskraven, förekomsten av en gemensam
princip för arbetsstyckets utformning samt
tiden.
Vid korta serier spelar förberedelsetid och
uppsättning en relativt stor roll. Ofta fordrar
arbetsstyckets uppspänning i olika lägen
tillverkning av fixturer eller speciella
arrangemang för bearbetning av sneda plan eller
välvda ytor. Eftersom man har betydligt friare
möjligheter att spänna upp arbetsstycket vid
elektronisk styrning, kan uppsättningstiden
reduceras. Samtidigt kan inflytandet av den
mänskliga faktorn kontrolleras bättre och någon
inlärningstid eller vänjningstid behövs inte. Den
effektiva arbetstiden vid bearbetning med
programstyrda maskiner blir i allmänhet
väsentligt längre än vid manuell styrning. Vid
komplicerade arbetsstycken blir därför även den
rena arbetskostnaden inklusive maskinkostnad
väsentligt lägre.
Vid långa serier är det ofta oekonomiskt att
utföra bearbetningen i elektroniskt styrda
maskiner. Däremot kan det vara lönsamt att
tillverka verktygen samt kurvkroppar och mallar
i elektroniskt styrda maskiner och sedan
utföra själva tillverkningen i kopiermaskiner.
Vid utformning av kurvor och kurvkroppar
kan det ofta visa sig mycket lönande att
utarbeta detaljprogrammet med en
databehand-lingsmaskin.
Många elektroniska system för styrning av
verktygsmaskiner ger dessa en mycket hög
anpassbarhet. En karakteristisk egenskap för
dessa system är att verktyget lika enkelt kan
föras i vilken riktning som helst vad det gäller
styrsystemet, vilket många gånger eliminerar
användningen av specialverktyg och
omspän-ningar av arbetsstycket. Dessa egenskaper
motiverar ofta en radikal omkonstruktion av
arbetsstycket, ofta så att ett antal detaljer
kombineras i en detalj av mera komplicerat
utförande men åtkomligt för bearbetning i en
uppsättning. Retydande sänkningar i
tillverkningskostnad har uppnåtts på denna väg. Vidare
medger de flesta system, att verktyget rör sig
efter godtyckliga kurvor som endast begränsas
av vad som är möjligt bearbetningstekniskt
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
