- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
1250

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 47 - Radiolänklinje för TV Stockholm — Göteborg — Malmö, av Herman Ruud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

står av två koncentriska trummor, av vilka den inre
är rörlig och drives med en motor. Den yttre är
försedd med fyra vågledaranslutningar med 90°
mellanrum och den inre med två 90° vågledarkrökar.
En omkoppling sker på 0,7 s och kan fjärrstyras.
üverhörningsdämpningen mellan de båda
passagerna är större än 120 dB.

Det kan slutligen vara av intresse att notera, att
hela vågledarsystemet skyddas mot inträngande fukt
genom att det hålls fyllt med torr luft med något
övertryck.

Fjärrbetjäningssystem

För att i stor utsträckning kunna driva
relästationerna utan bemanning bar man försett
anläggningen med ett relativt omfattande fjärrbetjäningssystem.
Detta har utvecklats av Siemens för att passa olika
typer av fjärrförbindelseanläggningar. Man kan
särskilja tre huvudfunktioner: fjärrövervakning,
fjärrstyrning och tjänstetelefon.

Från fjärrbetjäningssynpunkt är den aktuella
anläggningen uppdelad i två delar,
Stockholm—Göteborg och Göteborg—Malmö (mot Köpenhamn).
Varje del har en central på vardera ändstationen
och en understalion på varje relästation. Mellan
stationerna finns anordnad en dubbelriktad förbindelse
över en särskild hjälplänklinje.

Från varje understation meddelas till båda
centralerna:

fel i strömförsörjningen, dels fel på krafttillförseln,
dels fel på reservkraftgeneratorn,

fel i radio- och modulationsstativ, t.ex. rör- och
säkringsfel, onormala nivåändringar, fel i
fläktsta-tiv,

ändringar i drifttillstånd, t.ex. inkoppling av
reservkanal, ändring av transmissionsriktning,
eldsvåda, inbrott

Meddelandena sändes dels automatiskt vid
inträdande förändringar, dels på förfrågan från endera
av centralerna. Med manöversignaler kan man
utöver nämnda förfrågningar koppla om till
reservutrustning, vända överföringsriktning, göra anrop
för tjänstetelefonsamtal etc.

Varje central kan ta emot 21
fjärrövervaknings-meddelanden från vardera av 10 understationer och
utföra 30 fjärrstyrningar på vardera av dessa.
Signalerna överföres i form av impulstelegram, där
impulserna består av sönderhackad ton med
frekvensen 2 900 Hz. Varje impulstelegram består av
två serier. Den första serien är en
identifieringssignal som anger avsändningsstation vid
fjärrmed-delanden och adresstation vid fjärrmanövrering.
Den andra serien talar om vad som hänt eller vad
som skall ske. En fjärrmanöver kan antingen
sändas till en viss station eller till flera eller alla
stationer samtidigt medan fjärrmeddelanden alltid
sändes från en station i taget i tur och ordning.

En lång rad säkerhetsåtgärder har vidtagits vid
systemets konstruktion. Så exempelvis kan icke en
fjärrmanöver komma till utförande förrän
adressstationen konstaterat att impulstelegrammet har
uppfattats riktigt. Vidare kvitteras alltid
mottagandet av en fjärrmanöversignal. Anordnandet av
överföringsvägen som en dubbelriktad förbindelse och
det samtidiga sändandet av impulser mot båda
centralerna medför, att meddelanden har stor utsikt att
nå ett bemannat tjänsteställe, även om
överföringsvägen skulle på någon punkt bli felaktig.

För tjänstetelefonkanalen behövs endast ett
frekvensband från ca 300 till 2 400 Hz. Samma
låg-frekvenskanal kan därför användas samtidigt för
både impulstelegram och tjänstesamtal, och det är
dessutom plats för en pilotton på 2 700 Hz.

Som överföringslinje för fjärrbetjäningssignalerna
användes en separat, dubbelriktad hjälplänklinje,
som arbetar på frekvenser omkring 160 MHz.
Utrustningarna för denna linje är placerade på samma
stationer som huvudutrustningen. Antenner av
Yagi-typ användes och för förbindelsen mellan dessa och
radiostativet användes kabel av relativt enkel typ.

Drift och underhåll

På grund av den hittillsvarande knappheten
på investeringsmedel måste länklinjen till att
börja med utföras som en enkel förbindelse,
trots att man var fullt medveten om att detta
skulle medföra både större besvärligheter och
större kostnader för underhåll och bemanning
än om stationerna från början försetts med
dubblerad utrustning. Dels blir nämligen i
förra fallet kravet på snabb felavhjälpning
mycket större, dels måste stationerna vara
bemannade i väsentligt högre grad. Även
bortsett från dessa nackdelar har allmänhetens
reaktion vid inträffade fel i överföringen visat,
att en hög driftsäkerhet är ett starkt krav.
Statsmakterna har också anvisat medel för en
dubblering av utrustningen under försommaren
1959.

För driften av anläggningen hålles under all
sändning bemanning på ändstationerna i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Stationen i
Stockholm är förlagd till Televerkets
TV-cen-tral vid Valhallavägen, den i Göteborg till
FM/TV-stationen i Delsjö-området och i Malmö
slutligen till Televerkets nya
rundradiostation i Pildammsstaden. På var och en av
dessa stationer finns förutom fjärrbetjänings-

Fig. 15. Våg-

ledarom-

kopplare.

Fig. 14.
Polarisationsfilter.

TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/1276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free