Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 48 - Statisk elektricitet och explosioner, av Dietrich Müller-Hillebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan tändningsmöjlighet Iios
kolsyresnömoln i stora cisterner måste emellertid
undersökas. Det elektriska fält, vilket alstras från
ett laddat kolsyremoln (eller från uppladdad
bensin) kan kraftigt förstärkas vid
konstruktionsföremål i en cistern, exempelvis vid
inbyggda stegar, rör, nivåvisare eller dylikt. Det
kan tänkas, att elektriska urladdningar alstras
i elektriska fält från mer eller mindre spetsiga
föremål. Det gäller frågan om och under vilka
förutsättningar dylika elektriska urladdningar
kan tända.
Koronaurladdningar
En experimentell undersökning genomfördes
vid Institutet för högspänningsforskning i
Uppsala. Anordningen för undersökningen av
koronaurladdningar i elektriska fält, fig. 14,
var den, att en behållare av plexiglas med 10 1
volym placerades mellan två stora elektroder,
den ena jordad och den andra under variabel
likspänning av positiv eller negativ polaritet
upp till några hundra kV. I själva behållaren
insattes 200 mm långa elektroder med
diametern, t.ex. 1 mm eller 25 mm. Behållaren
avstängdes med ett aluminiumfolium och de till
foliet strömmande jonerna leddes bort genom
en krans av nålar.
Behållaren kunde fyllas med en olandning av
propån eller väte i olika koncentrationer.
Försöken genomfördes först med propån av
varierande koncentration. Resultatet var
överraskande. Det uppstod tydligt synliga
urladdningar inom den explosiva blandningen, t.ex.
vid 20 uA ^laddningsströmstyrka, utan att
tandning ägde rum, fig. 15. Undersökningarna
utvidgades med väte. Den minsta
elektrostatiska energin för att tända
väte-luftblandningar är 0,08 av den energi som fordras för
tänd-ning av propan-luftblandningar. Också vid väte
fastställdes icke tändande elektriska
urladdningar av nämnvärd strömstyrka, fig. 16.
Väte tänder inte alltid med väsentligt mindre
strömstyrkor än propån. Avgörande är de
elektriska urladdningarnas energikoncentration.
En sammanställning av mätresultaten, fig. 17,
gav följande tolkning. Koronaurladdningar i
form av en fjäderbuske tänder icke. När själva
busken sammandras till en stjälk höjs
energiomsättningen i själva urladdningen och
tänd-ning sker. Den strömstyrka, med vilken
sammandragningen sker, är beroende på
elektrodformen och gaskoncentrationen. Vid 20 mm
elektroddiameter hos propån och 10 mm hos
väte sker detta vid en effektiv strömstyrka
> 5 jxA vid positiv polaritet. Vid 1 mm
diameter däremot sammanfaller gränsen med
överslagsfenomenet, dvs- det tänder icke förrän
överslaget sker. Strömstyrkan är härvid >100
uA.
Man kan sålunda dra den slutsatsen att
koronaurladdningar från spetsar med strömstyrkor
av mer än 100 uA icke tänder, under det att
urladdningar från avrundade föremål tänder
redan vid en effektiv strömstyrka under 5 uA.
Fig. Ii. Försöksanordning för undersökning av
koronaurladdningar i explosiv atmosfär.
Förklaring av uppkomna explosioner
De beskrivna typiska tre fallen för
elektrostatisk tändning kan i anslutning till det
föregående förklaras på följande sätt.
Ett tjockt dammlager, nedsopat med kvastar,
kan under beskrivna förutsättningar
uppladdas så högt att tandningen kan ske genom
gnisturladdning inom och utanför molnet.
Vid kolsyresnömoln är det mer sannolikt att
söka initieringen av en gnista utanför molnet.
I det elektriska fält, som alstras från molnet,
Fig. 15. Koronaurladdning vid 20 uA; elektroddiameter 25 mm; t.v.
negativ urladdning i 5 vol-°/o propån i luft, tid 30 s, t.h. positiv
urladdning i luft, tid 0,1 s.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
