Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 48 - Dammexplosioner, av Hilding Starland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Dammexplosion i en snickerifabrik (1955).
i luften, deras förmåga att förena sig med syre
(oxidationsbenägenhet), den fukthalt och den
halt av obrännbara beståndsdelar (askhalt)
som ämnet har samt den energi, som behövs
för att tända en dammluftblandning av ämnet.
Dammpartiklarna kan i en och samma
blandning ha mycket olika storlek och form. I
allmänhet får partiklar med en diameter eller
minsta dimension upp till ca 200 ix, för vissa
slags damm upp till 500 u, anses som farliga
från dammexplosionssynpunkt. Farligast är
dock dammpartiklar som har mindre storlek
än 30 |i, s.k. mikrodamm.
Dammpartiklarnas form spelar även en stor
roll. Den kan vara rund, spetsig, kantig,
tan-dad, trådig eller flingformig. Formen bestäms
främst av grundstrukturen hos det ämne, varav
dammet bildas, men i viss mån även av det
sätt, på vilket dammet framställes eller eljest
uppkommer, t.ex. vid krossning eller målning.
Dammpartiklar, som är kantiga, tandade,
trådiga eller flingformiga, har visat sig ha större
explosionsbenägenhet än partiklar, som är
runda eller ovala. Även ytstrukturen har betydelse,
i det att partiklar med glatt, hård yta har
mindre explosionsbenägenhet.
Även dammpartiklarnas förmåga att förena sig
med luftens svre inverkar på
explosionsbenägenheten. Därvid är att märka, att mindre
partiklar lättare upptar syre än större. En
dammexplosion synes också bli mer förödande, när
dammpartiklarna vid förbränningen helt
tillgodogör sig det omgivande luftsyret. Man har
vidare funnit, att om dammpartiklarna har låg
fukthalt, så ökar explosionsbenägenheten. Den
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
minskar däremot vid hög fukthalt. I vissa fall
kan dock en hög fukthalt medföra risk för
självantändning genom långsam oxidation, t.ex.
vid lagring under längre tid av mjöl, sågspån
e.d. Även låg askhalt hos ett ämne ökar
explosionsbenägenheten; hög askhalt däremot
minskar den. Bland ämnen som har låg askhalt kan
nämnas mjöl, socker, trämjöl, kolpulver,
torrmjölk och vissa plaster.
Explosionsgränser
Liksom man för brännbara gaser och ångor i
blandning med luft talar om
explosionsgränser och för sådana gas-luftblandningar även
kan fastställa en undre och en övre
explosionsgräns, så kan man också för
dammluftbland-ningar ånge dylika gränser, inom vilka
explosionsfara föreligger. Den minsta halt av
dammpartiklar i luften, under vilken det inte
föreligger fara för dammexplosion, kallas för undre
explosionsgräns, och den största halt, över
vilken man inte har att räkna med sådan fara,
benämns övre explosionsgräns.
Explosionsgränsen anges vanligen i g/m3. För t.ex.
trämjöl är undre explosionsgränsen 12 g/m3.
Huruvida ett dammoln är explosionsfarligt eller
inte kan stundom bedömas efter den synvidd
molnet ger. För ett explosionsfarligt
dammmoln rör det sig ofta inte om mer än en eller
annan meters synvidd.
Tändning
För att damm som virvlas upp eller svävar i
luften skall kunna tändas, fordras en viss
tänd-energi. Hur stor energimängd som behövs be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
