Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 1 - Nya metoder - Mekaniserad laddning av borrhål med ammoniumnitrat — brännolja, av Magnus Smedberg - Ythärdning av titan, av SHl - Förbehandling av tackjärn i droppform, av SHl - Andras erfarenheter - Lysrörens ljusutbyte ökas, av SHl - Elektronisk databehandling vid SSPA, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nitratet tappas med fritt fall ned i borrhålet sprutas
under lufttryck en fin dusch av brännolja in i
nitratet. Sammansättningen 94 °/o nitrat, 6 °/o olja
regleras genom ett ventilsystem. Det uppges att
anordningen medger laddning av 100—150 kg
blandning på 20 s.
Ett tredje företag har för laddning av 75 mm hål
med 45° lutning mot horisontalplanet byggt en
anordning liknande den beskrivna. Då nitratet inte kan
falla fritt, matas även detta med tryckluft genom
en ventilanordning. Oljan finfördelas med samma
tryckluft och möter nitratet omedelbart före
laddningsrörets ytterände. Även i detta fall regleras
oljematningen synkront med pådraget för nitratet. En
laddningskapacitet av ca 50 kg på 100 s anges
(Donald M Stromquist i Engineering and Mining
Journal okt. 1958 s. 90—92). Magnus Smedberg
Ythärdning av titan
En av bristerna hos titan och titanlegeringar är att
de har liten nötningshållfasthet. Denna brist kan
emellertid botas genom en kemisk värmebehandling
som ger ett hårt ytskikt. En rysk undersökning har
visat att en effektiv ythärdningsmetod är
upphettning i smält borax och en annan upphettning i
bor-pulver i vakuum.
Vid behandlingen i smält borax hålls titanet vid
900—930°C i 3 h varvid det skyddas mot korrosion
elektrolytiskt (arbetsstycket katod, spänning 12—
15 V, strömtäthet 10 A/dm2). Titanet löser härvid
syre, och dess ythårdhet växer från 250—300 Vickers
(5 kp belastning) till 700—950 Vickers. Materialets
nötningshållfasthet blir jämförbar med nitrerhärdat
ståls, men dess brottgräns och särskilt dess seghet
minskas.
Vid behandling av en titanlegering, hållande 5 °/o
Cr, med borpulver i vakuum vid 1 000—1 050°C
bildas ett diffusionsskikt med en tjock, icke etsbar
ytzon. Denna, som har stor hårdhet (1 000—1 150
Vickers), tycks bestå av TiB. En olägenhet hos
denna ythärdningsmetod är att mycket hög temperatur
fordras (A N Minkevich & Yu N Shul’ga i Metal
Industry 25 juli 1958 s. 67—69). SHl
Förbehandling av tackjärn i droppform
För att avlägsna kisel ur tackjärn före färskningen
till stål använder man flera metoder industriellt i
Europa, t.ex. inblåsning av syre i skänken. I de flesta
fall avlägsnas dock bara en del av kiseln och endast
litet av kolet. I USA har man emellertid i
laboratorieskala provat en förbehandlingsmetod vid vilken
praktiskt taget all kisel och en stor del av kolet
oxideras.
Man har beräknat att en martinugns produktion
kan ökas ined 25—40 °/o genom en förbehandling
som avlägsnar kiseln. Enligt en annan beräkning
kan en martinugns produktion ökas med 30 °/o och
Tabell 1. Resultat vid förbehandling au tackjärn i
droppform
en elektrougns med 50 °/o, om den matas med en
kiselfri metallsmälta 220—280°C hetare än normalt
och utgörande hälften av chargen.
Vid proven användes ett 6,5 m högt torn i vilket
ett regn av tackjärnsdroppar fick möta en
syrgas-ström. Metallsmältan försattes med kalk för att en
lättflytande slagg skulle erhållas. Den rann från en
skänk på tornets topp genom en perforerad
fördelningsplatta och samlades upp i en skänk under
tornet.
Tackjärnets nominella sammansättning var 4,20 %>
C, 1,0 °/o Si, 0,75 »/o Mn, 0,12 °/o P och 0,04 °/o S.
Oxidationen drevs så att det utgående järnet höll
ca 2 »/o C. Resultaten av fyra försök (tabell 1) visar
att nästan all kisel och mangan kan avlägsnas; ca
5 % av järnet förloras vid oxidation till ca 2 %
G (J M Gaines & D C Hilty i Journal of Metals
juli 1958 s. 452—455). SHl
0 x andras erfarenheter
Lysrörens ljusutbyte ökas
De vita 40 W lysrören gav 1945 ca 47 lm/W. Genom
förbättringar har deras ljusutbyte så småningom
höjts till ca 62 lm/W 1955. Ytterligare en stor
höjning har kommit 1958, nämligen till 70 lm/W. Detta
avsevärda framsteg beror på att man fått effektivare
lysämnen och har förfinat tillverkningsmetoden.
Ljusflödet avtar med växande brinntid för alla
ljuskällor, men för de nya lysrören har denna
olägenhet minskats så att deras ljusflöde har avtagit med
bara 12 °/o mot tidigare 20 °/o efter 6 000 h brinntid
(Ljuskultur 1958 h. 3 s. 73). SHl
Försök Kolhalt Kiselhalt Manganhalt [-Beräknat utbyte-] {+Beräk- nat ut- byte+} av järn °/o
nr före efter •/o före •/o efter före c/o efter °/o
1 4,20 1,41 1,19 0,05 91,8
2 4,15 2,78 1,02 0,09 0,90 0,08 95,7
3 4,15 2,20 0,95 0,04 0,74 0,05 96,5
4 4,20 3,36 2,00 0,40 0,75 0,26 98,7
Elektronisk databehandling vid SSPA
Vid Statens Skeppsprovningsanstalt utföres en stor
mängd försök med modeller av fartyg och
propellrar. Provningsresultaten bearbetas så att numeriska
värden på motstånd, effekter etc. erhålles för
full-skalefartyget. Resultaten korrigeras med hänsyn till
de erfarenheter man har från mätningar på fartyg i
full skala.
Denna omräkning har hittills för släpförsök skett
enligt Froude’s metod, men enligt en
överenskommelse mellan hydrodynamiker världen över skall
man nu successivt övergå till en principiellt något
avvikande metod.
När man går över till en avvikande
beräkningsmetod, måste man se över de korrektioner man
slutligen applicerar på beräkningsresultatet för att
bringa det i samklang med utförda
fullskalemät-ningar. Provningsanstalten måste alltså få svar på
följande: vilka resultat hade man fått om alla
gamla släpförsök räknats efter den nya metoden?
Vilka korrektioner skulle man då ha behövt tillämpa
för att få överensstämmelse i full skala med gjorda
mätningar?
Ett sådant statistiskt beräkningsarbete ligger väl
till för maskinbehandling, och med hjälp av en
automatisk räknemaskin Alwac III E har också ett
sextiotal äldre släpförsök, vartdera med nio mät-
16 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
