Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 3 - Anvärmningsförlopp, av Gösta Rosenblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anvärmningsförlopp
Överingenjör Gösta Rosenblad, Malmö
Fig. 1.
Temperaturschema för
ett
anvärmningsförlopp.
Det finns inom tekniken ett stort antal
värmeöverföringsförlopp av icke stationär karaktär,
vid vilka det är möjligt att på rent matematisk
väg få en klarläggande bild av
temperaturförloppet som funktion av tiden.
Problemställningen belyses kanske bäst med ett par påtagliga
exempel, vid vilka metoden kan tillämpas.
Exempel på anvärmningsförlopp
Vid direkta luftförvärmare kan det i vissa fall
vara önskvärt att komma ifrån den
fuktutfäll-ning, som praktiskt taget alltid inträffar i
samband med att värmeöverföringsytan från kallt
tillstånd bringas upp i drifttemperaturen.
För ca 10 år sedan började man vid
sodahus-ångpannor att före starten förvärma
luftförvärmaren med elektrisk energi eller ånga i ett
särskilt batteri, inkopplat i luftkretsen. En sådan
förvärmning är kanske i dagens läge mindre
aktuell, då sulfatfabrikerna i Sverige numera
i stor utsträckning går helt kontinuerligt, dvs.
utan stopp över söndagarna. Så var emellertid
icke fallet då.
Vid beräkning av en anordning för
anvärm-ning av en luftförvärmare, innan den tas i
drift, kan problemställningen sägas vara föl-
Föredrag vid STF:s kurs "Industriell värmeåtervinning" den
20 oktober 1958.
621.187.14
jande. En viss värmeeffekt står till förfogande
antingen i form av elektrisk energi eller i form
av ånga från en annan ångpanna. I ett
lämpligt dimensionerat batteri kan den luft
förvärmas till önskat gradtal, exempelvis 120°C, som
på normalt sätt genom luftfläkten tillföres
luftförvärmaren. Därvid uppstår frågan, under hur
lång tid denna luftförvärmning bör pågå, för
att ingen punkt på luftförvärmaren skall ha en
temperatur, understigande exempelvis 90° C,
när den ordinarie eldningen i pannan
påbörjas. Problemet kan också vändas, därigenom
att den luftmängd eller den värmemängd
efterfrågas, som är nödvändig, om anvärmningen
är begränsad till en bestämd tid. För just
sådana beräkningar passar den i det följande
redovisade metoden väl.
Det finns ett analogt fall, som kanske inte har
så stor praktisk, ekonomisk betydelse men som
nästan alla dagligen kommer i kontakt med.
Det gäller, när varmvattenkranen på morgonen
för första gången öppnas. Hela rörledningen är
då nedkyld till en bestämd temperatur. När
kranen öppnas, tillföres i ledningens ena
ände en bestämd vattenström med en konstant
temperatur högre än rörledningens. Vattnet
undergår under transporten i ledningen en
nedkylning, som till en början är stark men
som successivt avtar, allteftersom ledningen
blir varmare. Även i detta fall kan man
beräkna såväl vattentemperatur som
ledningstemperatur på en godtycklig punkt av ledningen
och vid en godtycklig tid. Förutsättningar
härför är dock, att den framströmmande
vattenmängden är konstant liksom temperaturen på
det varma vatten, som tillföres ledningen.
Även om sådana anvärmningsproblem kan
synas mycket speciella och utan större teknisk
betydelse, visar det sig, att man förvånansvärt
ofta finner tekniska tillämpningar, då metoden
kan hjälpa till att på ett enkelt sätt lösa ett
annars svårlöst problem.
Grundfunktioner
Under användningen är temperaturen i en
rörledning, värmeväxlare eller dylikt en funktion
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
