Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 3 - Nya metoder - Högren mangan genom elektrolys, av SHl - Behandling av svavelsyrahaltigt avloppsvatten, av SHl - Metallisering med plasmastråle, av SHl - Andras erfarenheter - Filterpressplattor och -ramar av armerad polyester, av SHl - Dimensionsstabilt papper, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna råvara har relativt låg halt av vissa
föroreningar, såsom Fe, Ni och Co; den är lättbearbetad
och billig i jämförelse med manganmalm.
Smält slagg från ferromanganugnen rinner genom
en sil och därifrån i droppform i vatten där den
stelnar. Den erhållna produkten mals i kulkvarn till
högst 75 ^ kornstorlek och går till ett lakningskärl
fyllt med återgående anolyt och tillsatt svavelsyra
(fig. 1). Anolyten består huvudsakligen av
ammo-niumsulfatlösning. Ammoniak leds in i suspensionen
så att lösningens pH blir 6.
Denna lösning innehåller ammoniumsulfat och 32
g/1 mangansulfat. Kiseldioxid, aluminiumoxid,
sulfider av icke önskade metaller och kol bildar den
fasta fasen. Man kan sätta till svavelammonium för
att säkerställa utfällning av metallsulfiderna.
Suspensionen filtreras. Filtratet innehåller något
järn och andra föroreningar. Det behandlas därför
i ett oxidationskärl, där spår av järn fälls med
väte-peroxid. Ympkristaller av kalciumsulfat sätts till
för fällning av besläktade kristaller som annars
skulle ställa till trassel vid elektrolysen. Luft leds in
i vätskan för säkerställande av oxidationen, och pH
justeras med ammoniakgas. Den erhållna
fällningen frånfiltreras, och vätskan går till ett mellankärl.
Tillsatser, som gynnar elektrolysen, införs när
lösningen går från mellankärlet. För att den utfällda
manganen skall bli tät och väl bunden behövs en
tillsats av 20—70 g/1 K,S04 och 2—15 g/1 H3B03.
Svaveldioxid används för stabilisering av elektrolyten
och förbättring av strömutbytet.
Elektrolysen sker i tre cellgrupper, var och en
bestående av 42 celler. Varje grupp tar 10 kA vid
250 V. Temperaturen hålls vid 38°C.
Celldiafragmorna kan tas ut utan nedmontering av cellerna och
alla anolvtrum är förenade med en kanal genom
vilken anolytslammet lätt kan avlägsnas. Anoderna
är av en blylegering hållande 1 °/o Ag; katoderna är
av rostfritt stål.
Efter 72 h elektrolys tas katoden ut, tvättas och
torkas, varefter manganen slås loss för hand med
en gummiklubba. Man upphettar slutligen metallen
i en ugn för att avlägsna spår av väte och andra
gaser. Katoden sköljs i anolyt och tvättas sedan med
vatten innan den används på nytt (C H Chilton i
Chemical Engineering 19 maj 1958 s. 136—139). SHl
Behandling av svavelsyrahaltigt avloppsvatten
Industriellt avloppsvatten, innehållande svavelsyra,
brukar man neutralisera med släckt kalk. Den
härvid uppstående fällningen av kalciumsulfat och
andra reaktionsprodukter bildar ett siam som ofta
vållar stort besvär. Man har därför undersökt
möjligheten att förbättra slammets avsättning genom
ympning med kalciumsulfatkristaller i återfört siam
eller bestående av finmald, naturlig gips.
Kalciumsulfat brukar kristallisera i nålar
tillhörande det monoklina systemet. Den malda, naturliga
gipsen består däremot av nästan sfäriska partiklar.
Det har visats att den vid avsättning ger ett betydligt
mer kompakt siam än de nålformiga partiklarna.
Vid ympning med naturlig gips bildas
reaktionsprodukten vid svavelsyrans neutralisering på de
sfäriska partiklarna, och man får vid avsättning ett
relativt kompakt siam. Ympar man med återfört
siam, bestående av nålformade kristaller, förbättras
avsättningen inte.
Slamvolymen beror alltså inte bara på partiklarnas
storlek utan också i hög grad på deras form. Det
har vidare visat sig att mer kalciumsulfat bildas på
naturlig gips än på fällt kalciumsulfat. Kontinuerlig
återföring av siam är betydligt effektivare, om man
ursprungligen har ympat med naturlig gips i stället
för med fälld (S D Faust & H E Okfobd i
Indu-strial & Engineering Chemistry okt. 1958 s. 1537—
1538). " SHl
Metallisering med plasmastråle
Man har nu utarbetat en metod för metallisering av
kalla metallytor, vid vilken den påsprutade metallen
förångas och transporteras med en stråle av
gasjoner (plasma) som erhålls i en ljusbåge. Med
strålen, som har upp till 13 800°C temperatur och 4 000
m/s hastighet, kan man spruta volfram, vars
kokpunkt är 5 900°C. På grund av strålens höga
temperatur och hastighet lär man erhålla jämna och
täta beläggningar på grundmetallen (Materials in
Design Engineering sept. 1958 s. 162). SHl
0 ‡ andras erfarenheter
Filterpressplattor och -ramar
av armerad polyester
I USA har man 1958 börjat använda plattor och
ramar av armerad polyester som enligt uppgift har
betydande fördelar framför gängse material.
Poly-estern är nämligen lättare än metall och har god
eller utmärkt resistens mot varma mineralsyror och
alkalier, hypoklorit, peroxider, klorider och
organiska lösningsmedel. Plattorna och ramarna är
pressgjutna och har därför glatta ytor, fria från
porer och gropar i vilka fasta partiklar kan fastna.
Det är därför lätt att hålla dem rena.
Då materialet är homogent, uppstår inte samma
problem som för belagda metallplattor när den
korrosionsfasta beläggningen skadas, t.ex. genom
nötning. Polyestern är lättbearbetad så att plattornas
och ramarnas slipade anliggningsytor kan göras
exakt parallella varigenom läckor undviks.
Poly-esterplattorna är billigare än korrosionsfasta
metallplattor. En 900 mm polyesterplattas pris är t.ex.
ca 10 °/o lägre än en plattas av gummibelagt gjutjärn
och ungefär tredjedelen av en plattas av rostfritt
stål (Chemical Engineering 30 juni 1958 s. 68, 74;
Modern Plastics aug. 1958 s. 93). SHl
Dimensionsstabilt papper
Värmebehandling och tvärbindning med
formaldehyd är två sätt att öka pappers dimensionsstabilitet.
Man behöver sådant papper till t.ex. flerfärgstryck,
kartor och hålkort. Värmebehandlingen, som utförs
med zinkklorid som katalysator, minskar papperets
svällning i vatten med upp till 40 °/o. Genom
tvärbindning med formaldehyd i närvaro av samma
katalysator minskas svällningen med 60 °/o.
Försöker man uppnå ännu mindre svällning genom
dessa behandlingsmetoder, blir papperet för sprött.
Efter minskning av svällningen med ca 40 °/o
genom värmebehandling är papperets torrstyrka
praktiskt taget oförändrad, medan dess våtstyrka stigit
från nästan ingen till en sjättedel av torrstyrkan.
Vid behandling till mer än 40 °/o minskning av sväll-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
