Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 5 - Tygfilter, av Carl-Olov Elvingsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6.
Helautomatiskt slangfilter anordnat som
radfilter; sektion
under rensning.
visat sig, att det för vissa stoftslag kan uppstå
svårigheter med rensningen av filtervävnaden
på grund av de elektriskt kvarliållande
krafterna. Rensningen är därvid lättare att genomföra
med en hård lokal genomblåsning av
filtermaterialet än genom skakning och piskning.
Av de nya filtermaterial som framkommit kan
nämnas en kombination av silikon och
glas-fiberväv med hög porositet och slithållfasthet
liksom okänslighet för temperaturer upp till
425° C. Anordnat som filterslangar beskrives
även materialet som självrensande enär
filterslangen drar ihop sig markant och bryter loss
det ansamlade stoftlagret så fort
luftgenomströmningen genom vävnaden minskas eller
avbrytes (Tekn. T. 1959 s. 17).
Planfilter
Vid planfilter är i allmänhet filtertyget uppträtt
på ramar eller kassetter, fig. 2, av kubisk eller
parallellepipedisk form med släta eller veckade
filtersidor. Kassetterna, vilkas ena sida är
öppen mot filterkonstruktionens renluftssida, är
ofta anordnade stående vertikalt eller
hängande i något omhölje. Planfiltren utföres ofta
halvautomatiska men även helautomatiska.
Slangfilter
Vid slangfilter9 ges filtermaterialet formen av
cylindriska, fig. 3, eller koniska slangar, som
i allmänhet anordnas vertikalt men även
horisontalt som takslangar, t.ex. inom
textilindustrierna. Slangdiametrarna varierar inom vida
gränser men det är sällan de överstiger 600 mm.
Valet av slangdiameter är konstruktivt och
ekonomiskt betingat. Mängden filteryta som
rym-mes inom en viss golvyta vid en konstant
slanglängd ökar betydligt vid en minskad
slangdiameter och omvänt.
Om det är önskvärt att bygga upp slangfiltret
i höjden, kommer denna att bestämmas av den
lufthastighet, som med hänsyn till slitningen
kan tillåtas i inloppet. Vid ökande höjd ökas
således även slangdiametern, varvid den på en
viss golvyta möjliga filterytan minskar. Vid
fibröst stoft väljs ofta en vid slang, och detta
är även fallet vid fasta och halvautomatiska
filter liksom vid blåsramsfilter, enär vidare
slangar är mindre styva och lättare att rensa
än smalare slangar. Vid helautomatiska
slangfilter väljs ofta slangdiametern ca 200 mm.
För att rensningen skall kunna genomföras
med luftreversering genom filterslangen vid
avställd filteryta förses slangarna med insydda
stödringar av metall, fig. 4. Filterslangarna
hängs ofta upp med hjälp av stosar eller
krokar. Nedtill infästes slangarna i stosar som står
i förbindelse med en stoftansamlingsanordning
under filterslangarna.
Rensningsmekanismen för filterslangarna, fig.
5, kan utföras på varierande sätt. Den
vanligaste metoden består i att en brygga, vari
filterslangarna är upphängda, kan försättas i
skakning eller vibration. Detta kombineras ofta
för helautomatiska slangfilter med en samtidig
reversering av spolluft genom den avställda
filterytan. Reverseringen av luft genom
filtertyget har därvid till uppgift att förhindra att
den finare delen av stoftet vibreras över till
filterytans rena sida. Denna luftmängd väljs
vanligtvis till 3—10 % av totalluftmängden.
De vanligast förekommande slangfiltren
anordnas ofta som radfilter, fig. 6, med
filterkamrarna placerade ovanför en gemensam ficka,
vilken samtidigt tjänstgör som föravskiljare och
fördelare för den inkommande stoftbemängda
luften eller gasen. Även rundfilter
filterkamrarna sam sektorer symmetriskt kring filtrets
mittpunkt förekommer. I princip är
uppbyggnaden och arbetssättet detsamma som för
rad-filtret.
Det förekommer också att filtrens omhölje
görs i annat material än plåt, t.ex. betong eller
annat byggnadsmaterial. Kamrarna kan därvid
förses med en mekanism av samma typ som
användes på de traditionella typerna av filter för
spjällmanövrering och skakningsrörelser. Ett
annat sätt är att driva spjäll och
skakningsrörelser pneumatiskt-elektriskt med hjälp av
en programregulator och tryckluft.
Då det finns risk för sänkning av
temperaturen hos gasen vid passagen genom filtret, och
temperaturen därvid närmar sig gasens
daggpunkt, utrustas i allmänhet spolluftskretsen
med ett värmebatteri, samtidigt som filterhöljet
isoleras mot avkylning.
Vid användning av slangfilter för gas med
hög temperatur är det ofta önskvärt att utan
tillsatsluft kyla gasen till en för
filtermaterialet gynnsam drifttemperatur. Detta kan göras
med rörkylare, fig. 7, före filtrets intag10.
Speciella typer
Sedan några år tillbaka har nya typer av
helautomatiska slangfilter kommit ut i marknaden
och vissa erfarenheter har redovisats om dessas
arbete under olika driftbetingelser11.
Renämningen blåsramsfilter, fig. 8, användes
för att beteckna filtrets arbetsprincip. Den
stoftbemängda luften kommer in upptill i
filtret och ledes vidare ner genom filterslangarna,
där stoftet avskils på slangarnas insidor vid
luftpassagen genom filtermaterialet. Ett hissbart
munstycke, som omsluter varje slang,
reverserar med hjälp av en blåsfläkt en ringformad
luftstråle genom filtertyget, varvid det
ansamlade stoftlagret bryts loss och filtertyget till
viss del renblåses.
Vissa konstruktiva krav måste uppfyllas av
anordningen för att slitningen av slangen ej skall
bli för stor. Genom att framdrivningstrycket
för munstyckets blåsstråle i allmänhet väljs
högt kommer filtertyget att vid
rensningstillfällena avlägsnas från mekanisk beröring med
blåsramen. Detta underlättas också genom att
munstycket ofta ges en speciell form.
Det är en fördel med ett starkt och mycket
poröst filtermaterial, som ger en hög
avskiljningsgrad och lätt kvarhåller ett konstant stoft-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
