Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 5 - Våtavskiljare, av Karl-Axel Gustavsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 3. Våtcyklon,
Schneible
Multi-Wash.
dem genom vatten. För 40—50 år sedan när
fläktar började förekomma mer allmänt i
industrin förekom det att man blåste luft, som
sögs ut från någon dammande process, ned i
bäcken eller älven utanför fabriken. Denna
metod för våtavskiljning ger emellertid ett
mycket magert utbyte, när det gäller finkor-
Fig. 4. Liggande våtcyklon, Air Tumbler.
116 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
nigt luftburet stoft. När en gas bubblar genom
en vätska, sammanhålls den i relativt stora
blåsor, som stiger mot ytan som ballonger. Varje
sådan gasballong transporterar ganska ostört
de tusentals stoftpartiklarna till ytan, där de
frigörs som ett litet moln. Felet i denna
princip är att inte någon kraft finnes tillhands,
som kan påverka den enskilda partikeln, så
att den bringas i kontakt med vätskan. Om
luften pressas ut i vätskan med hög
hastighet genom små kanaler, kan emellertid
effekten höjas avsevärt.
Att efterhärma slagregnet som genomsöker
luften ställer sig emellertid mer ekonomiskt.
Dyskammare, där relativt stora
vattenkvantiteter, finfördelade genom munstycken, får
falla genom långsamt framströmmande gas, kom
ganska tidigt till användning för gasrening.
Våtavskiljare av ungefär denna typ, tvättorn,
finns fortfarande i bruk. Huvudfunktionen hos
dessa apparater är emellertid merendels
kylning av varma gaser. Den största fördelen med
sådana apparater ligger i det ringa
effektbehovet. För att nå användbara
avskiljningsef-fekter fordras emellertid lång uppehållstid
och därmed stor apparatvolym, som leder till
alltför stor kostnad. Även i detta fall är
kraften, som skall föra den enskilda partikeln i
kontakt med vätskan, allt för liten för att
detta skall ske snabbt och effektivt.
De metoder, som fått den största praktiska
användningen utnyttjar dynamiska metoder
för att få stoftet i effektiv kontakt med
vattnet.
Gastvättningsfläkt
En metod att införa den behövliga kraften
för stoftnedslagning i vatten, som mycket
tidigt kom i bruk, är att slunga vatten och
stoftbärande gas tillsammans i en centrifugalfläkt.
Gastvättningsfläkten, fig. 1, är ett exempel på
denna princip. Vattnet leds in genom ett rör
i en med fläkthjulet roterande spridare eller
fördelningssil. Under inverkan av stora
centrifugalkrafter och hög turbulens kolliderar
stoft-partiklarna med skovlarnas våta ytor.
Skovlarna är dessutom genombrutna av slitsar som
släpper igenom det utslungade vattenskiktet,
så att det genombryter bakomliggande
skovel-kanal med hög hastighet.
Desintegrator
Theisen-desintegratorn kan betraktas som
prototypen för gastvättningsfläktar världen över.
Dessa desintegratorer användes fortfarande
ganska allmänt för rening av masugnsgas.
Konstruktionen är mycket robust, vilket
nöd-vändiggöres av den stora slitningen. Rotorn
löper med periferihastigheter på 50—80 m/s.
Till samma kategori av våtavskiljare kan man
hänföra det våta Linderoth-filtret, fig. 2.
Rotorn består här av perforerad plåt med
fram-åtböjda lameller. Det utmärkande för denna
konstruktion är att gasen uppdelas i mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
