Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 6 - Vattenfall 50 år, av Folke Petri och Sven Lalander - Observationer med Sputnik 1—3, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsprojekt kan komma att förverkligas inom
ej alltför många år.
Ekonomi
De mycket omfattande utbyggnadsprogram,
som Vattenfall har framför sig, kommer att öka
anläggningskapitalet högst väsentligt, sannolikt
innebärande en fördubbling upp mot 6 000
Mkr. vid mitten av 1960-talet. Redan en så
måttlig förräntning av detta kapital som 5 %
kräver ett årligt bruttoöverskott på ca 300 Mkr.
Lyckligtvis är taxenivån nu sådan, att detta
överskott bör kunna uppnås och kanske även
överträffas, om elförbrukningen utvecklas i
antagen takt.
Vattenfalls ekonomiska framtidsutsikter ter
sig därför ej ogynnsamma. Redan 1958 torde
bruttoöverskottet bli ca 160 Mkr. att jämföras
med endast ca 105 Mkr. de båda föregående
åren.
Orsaken till denna gynnsamma utveckling är
det starkt minskade behovet av
värmekrafttill-sats 1958, beroende på att belastningsökningen
blev väsentligt lägre än vad som tidigare
förutsetts. Emellertid har stora
vattenkraftutbyggnader samma gynnsamma ekonomiska effekt,
och med nuvarande utbyggnadsprogram är
förutsättningarna goda för en begränsad
vär-mekrafttillsats och därmed tillfredsställande
överskott vid mitten av 1960-talet.
Prisutvecklingen har sedan lång tid tillbaka
ej varit likformig för olika typer av
konsumenter (fig. 8 och 9). De stora elförbrukarna, som
ej belastas med avsevärda
distributionskostnader, utan där produktions- ocli
överföringskostnaderna blir avgörande för priserna, har
haft en ogynnsammare prisutveckling än
detaljkonsumenterna, där de lokala
distributionskostnaderna spelar stor roll. Denna utveckling
kommer i stort sett att fortsätta även under
framtiden.
Vid stigande specifik elförbrukning hos
konsumenterna kommer så småningom
distributionskostnaderna att bli små även för detalj-
abonnenterna (fig. 10). Detta gäller framför
allt i tättbebyggda samhällen, där
kostnadsskillnaderna mellan olika konsumentgrupper
blir relativt obetydliga. Vid gles
landsbygdsdistribution kommer däremot
distributionskostnaderna ännu under lång framtid att ha
avgörande inflytande på prissättningen.
Fig. 10. Överförings- och distributionskostnadernas inverkan på
elkostnaden för olika konsumenter; A produktions- och överföringskostnad,
B totalkostnad för stora industriabonnenter, C totalkostnad för
detalj-abonnenter i städer, D totalkostnad för detaljabonnenter på landsbygd.
Observationer
med Sputnik 1—3
621.396.946 : 629.19
Banan för hittills uppsända ryska satelliter har
observerats med en utrustning byggande på
dopplerprincipen, där ändringen i frekvensen
hos den från satelliten utsända signalen mäts.
Härvid kan tidpunkten för passage genom
närmaste punkten samt satellitens avstånd och
hastighet i denna punkt bestämmas. Dessa
mätningar kompletteras med rent optiska
observationer som genom speciellt utarbetade
fotografiska metoder tillförsäkras en hög
noggrannhet.
Jonosfären
Ur observerade bandata och dessas förändring
med antalet tillryggalagda varv har
atmosfärtätheten på stora höjder kunnat bestämmas.
Tätheterna vid höjder på 225 km och
däromkring visade sig vara 5—10 gånger så stora
som de som beräknats ur äldre, teoretiska
atmosfärmodeller. Om de teoretiska värdena
hade stämt, skulle Sputnik 2 ha fått en
livslängd av omkring ett år. Man har även mätt
täthetens dygns- och latitudvariation.
Temperaturen på ca 225 km höjd har visat sig vara
sannolikt högre än vad man tidigare trott.
De första jordsatelliterna har också lämnat
värdefull kunskap om jonosfären.
Sammansättningen observerades med Sputnik 3. På
230—-950 km höjd dominerade atomärt syre och
mängden atomärt kväve uppgick endast till
3—1 % av syrehalten. Joniserade
vattenmolekyler observerades även men härrörde troligen
från på satellitens yta medfört vatten. Ännu på
1 000 km höjd registrerade masspektrometern
tydliga rester av joniserad gas.
Sputnikarna har under större delen av sin
livslängd befunnit sig utanför jonosfären så att
deras radiosignaler måste passera igenom
denna. Hörbarhetstiden för Sputnik 2 var ända
till 50 min per varv, vilket betyder att
satelliten kunde avlyssnas på mer än 10 000 km
avstånd, dvs. även när den befann sig långt under
den optiska horisonten. Den sannolikaste
förklaringen anses vara den att radiovågorna vid
strykande infall i jonosfären bryts in i denna,
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
