- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
135

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 6 - Den transkanadensiska mikrovågslänken, av P A Detthow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P A Detthoiv

Fig. 1. Det [-transkanaden-siska radiolänksystemet;-]
{+transkanaden-
siska radiolänk-
systemet;+} -

färdig linje,

–-linje under

byggnad.

Den transkanadensiska
mikrovågslänken

621.396.65.02.6(71)

När Kanadas mikrovågslänk från kust till kust,
fig. 1, sammanbindande Nova Scotia i öster
med Victoria B.C. i väster, togs i fullt bruk
den 1 juli 1958, gav den kanadensarna inte bara
ett TV-nät tvärs över bela landet utan även ett
stort antal telefonförbindelser. Länken, som
spänner över 6 500 km, är den längsta i
världen. Dessutom finns det åtskilliga sidolinjer,
som sammanbinder större städer och
samhällen med huvudlinjen.

Länken, The Trans-Canada Telephone System,
byggdes genom samarbete mellan sju av de åtta
större telefonbolagen. Antalet talförbindelser,
nu några hundratal, kan ökas till tusental när
behovet ökar. Dessa telefonförbindelser
kommer att spela en väsentlig roll i den pågående
utvidgningen av landets rikstelefonnät, vilken
inom några år kommer att ge kanadensaren
möjlighet till direkt val av vilken plats som
helst på den nordamerikanska kontinenten.

Länksystemet arbetar inom frekvensområdet
3 700—4 200 MHz. En enkel länk ger sex
radiokanaler i vardera riktningen ocli varje kanal
kan överföra ett TV-program (i svartvitt eller
färg) eller inemot 480 telefonsamtal. Under
vissa omständigheter kan ett begränsat antal
telefonkanaler överlagras på bildkanalen.

Eftersom länken arbetar på frekvenser inom
mikrovågsområdet är tillförlitlig mottagning
begränsad till fri sikt. Länkstationerna måste
därför, även efter det att man dragit fördel av
höga punkter i terrängen, läggas så nära
varandra som 40—50 km. Å andra sidan kan
mikrovågorna fokuseras till en smal stråle och rik-

tas direkt mot mottagarantennen; detta kan
göras så effektivt att endast en halv watt behövs
för att överbrygga 50 km. Det tar ca 0,02 s att
överföra en bild 6 500 km mellan Victoria B.C.
och Sydney N.S.

Länken innehåller inte mindre än 139
stationer. Installationen använder 20 000 radiorör i
kontinuerlig drift. Priset på hela systemet är ca
250 Mkr. Bell Telephone Co. hade redan
beslutat bygga detta mikrovågsnät för att klara
av sin alltid ökande trafik när Canadian
Broadcasting Corp. (CBC) 1953 infordrade anbud
på en TV-länk Toronto—Ottawa—Montreal. Bell
fick kontraktet och i maj samma år togs denna
del i bruk för TV-program och telefonsamtal.
Kort förut hade en sammanbindningslänk till
Buffalo fullbordats, över vilken amerikanska
program skulle importeras. Under det att nätet
utvidgades, placerades ytterligare kontrakt hos
Bell och sommaren 1954 öppnades en 300 km
lång länk till Quebec och två år senare
fullbordades den 2 000 km långa sträckan
Toronto—-Winnipeg.

Sidolinjer till många kanadensiska städer på
sidan om huvudsträckan har redan byggts eller
är planerade och kommer att öka antalet
stationer till 170 eller fler. Newfoundland blir den
tionde provinsen som betjänas av systemet och
beräknas bli inlänkat vintern 1958—59.

Förberedande arbete

Det preliminära läget för de 139 tornen utlades
på topografiska kartor ocli
överföringsmöjligheterna mellan dessa platser provades. För
detta monterades små antenner på lätt
transportabla aluminiumtorn, som kan resas till en höjd
av 60—70 m på ett par timmar. Detta gav
anvisning om en viss plats var lämplig eller ej
på grund av reflexioner eller hinder i vägen.
Det gav också en indikering på erforderlig
tornhöjd, som normalt varierar mellan 20 och
70 ni ocli i undantagsfall uppgår till 120 m.

Så snart en plats var utvald, infordrades
anbud på fundament- och tornresningsarbetena.
Arbetarna möttes av den vildaste terräng ocli
värsta väder som Kanada kan erbjuda, och

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free