Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 7 - Bioteknologi, av Gösta V Hultgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
produkter, förlust av salter vid stark svettning
eller annan dysfunktion. Mycket kan göras för
att förebygga onödig uttröttning.
Återhämt-ningspauser och väl avvägd näringstillförsel
liar stor betydelse för arbetsförmågan. Efter
måltid bör den arbetande ges tillfälle till en
stunds vila. Matsmältningen lägger nämligen
beslag på rätt stora blodmängder, vilket
inkräktar på cirkulationsapparatens kapacitet.
Vid tungt arbete har det visat sig vara
förmånligare att inte låta uttröttningen gå för
långt utan låta korta arbetspass och korta
vilo-perioder omväxla med någon minut vardera.
Viss trötthet mot arbetstidens slut är en
normal företeelse utan betydelse om arbetaren
återhämtar krafterna till nästa arbetspass.
Varom inte hotar överansrängning med
rubbningar i organfunktionerna, som kan leda till
sjukliga förändringar.
Människan är ett dagdjur. Hennes normala
återhämtningsperiod infaller under natten då
bon sover. Sömnen är nödvändig för centrala
nervsystemets funktion. Vid skiftarbete måste
den normala dagsrytmen läggas om. Det
erbjuder inga större svårigheter, men omställningen
tar en viss tid. Skiftperioderna bör därför inte
göras för korta. De olägenheter, som skiftarbete
stundom medför, torde huvudsakligen orsakas
av för litet sömn. Man kan emellertid inte
bortse från att många människor med anlag för
psykosomatiska sjukdomstillstånd, t.ex.
magsår, har svårt att finna sig till rätta med
rubbningar i dygnsrytmen och därför inte bör
placeras i skiftarbete.
Inlärning och uppövning
Inlärningen är en långsam och mödosam men
mycket viktig procedur. Lärandet innebär att
en mängd banor i centrala nervsystemet
öppnas och uppövas, varvid handlandet i stor
utsträckning automatiseras. När man kan sin
sak behöver man inte tänka på varje rörelse
utan arbetet fortskrider med minsta
möjliga förbrukning av psykisk energi. Väsentligt
är att nybörjaren får lära sig riktig teknik från
början. Att vänja sig av med felaktig teknik är
mycket svårt och fördröjer utbildningen
oproportionerligt.
Nybörjarens energiförbrukning är under
första veckan betydlig, kanske dubbelt högre än
den vane arbetarens. Samtidigt är
verkningsgraden låg. Överansträngning kan lätt uppstå.
Nybörjaren bör därför tränas försiktigt steg
för steg. Särskilt gäller detta äldre personer.
Under yrkesarbete ställer organismen in sig
på den träningsgrad, som arbetet fordrar. Det
är emellertid förmånligt att förfoga över en
marginal. Ju mindre del av den maximala
prestationsförmågan, som yrkesarbetet tar i
anspråk, ju lättare sker arbetet. Att t.ex. genom
idrott eller sport underhålla en högre
träningsgrad än den, som yrket kräver, är från
fysiologisk synpunkt av stort värde. Träningen
sker genom att då och då utföra betydligt mer
ansträngande prestationer än de dagliga.
De äldres arbetskraft
Upprepade gånger har bär åldersförändringar
och deras inverkan på arbetsförmågan berörts.
Ytterligare några ord kan vara på sin plats.
Muskelkraften minskar så småningom. Vid
60-årsåldern är förmågan till fysiskt arbete
reducerad med ungefär en tredjedel i jämförelse
med 20—30-årsåldern. Delvis kompenseras
nedsättningen dock genom erfarenhet och teknik.
Psykiskt visar det sig att den äldre har svårt
att hålla högt arbetstempo. Han har också
svårare än den yngre att anpassa sig efter
ändrade förhållanden. Däremot är han ofta lämplig
för arbeten, som kräver precision, erfarenhet
och ansvar. Åldrandet går inte efter antalet år.
När arbetsförmågan börjar svikta är det av
betydelse att omflyttning till mindre påfrestande
arbete — helst inom samma sfär — sker i god
tid ocli att degradering så vitt möjligt undvikes.
Litteratur
1. Boberg-Ans, J: Industrioftalmologiske undersökelser i
Danmark og Sverige. Nord. Hygien T. 1955 h. 5—6 s. 118—12’J.
2. Brandt, O & Johansson, B: Bullerbekämpning. Sv.
Ar-betsgivarefören., Stockholm 1955.
3. Christensen, E Hohwü & Åstrand, P-0, Arbets[gsiologi.
Tidens Förlag, Stockholm 1958.
4. Forssman, S: Återblick och framtidsperspektiv pä
bioteknologi. Affärsekonomi 1956 h. 15 s. 973.
5. Forssman, S: Äldre i industrien. Sv. Arbetsgivarefören.,
Stockholm 1957.
6. Forssman, S & Masreliez, N: Företagshälsovård. Sv.
Arbetsgivarefören., Stockholm 1958.
7. Hanman, B: Physical capacities and job placement.
Nord. Botogravyr, Stockholm 1951.
8. Heibel, C A: Industriläkarens roll vid val och placering
av arbetskraft. Soc.-Med. T. 1956 h. 3 s. 91—95.
9. Hitlt, L & Forssman, S: Ont i ryggen. Personaladm.
Badet, Stockholm 1957.
10. Hultgren, G V: Fysiologiska synpunkter på
förhållandet utrustning—människa i industriellt arbete. Affärsekonomi
1956 h. 13 s. 813.
11. Hur bekämpa bullret? Soc.-Med. T. skriftserie nr 16.
Nyköping 1951.
12. God belysning, allmänna begrepp och regler inklusive
luxtabell. Ljuskultur, Stockholm 1958.
13. God belysning på kontoret. Ljuskultur, Stockholm 1948.
14. God belysning i industri och hantverk. Ljuskultur,
Stockholm 1952.
15. Lundgren, N: Trötthet. Personalen och företaget.
Strömbergs, Stockholm 1951 s. 154.
16. Lundgren, N: Tungt och varmt arbete. Affärsekonomi
1956 h. 17 s. 1121, h. 19 s. 1273.
17. Lundgren, N & Olssön, T: Bioteknologiska
problemställningar. Verkstäderna 1958 h. 2 s. 44, h. 3 s. 91.
18. Mindus, E: Psykisk hälsovård inom industrien.
Soc.-Med. T. skriftserie nr 22. Stockholm 1955.
19. Nordelius, S: Hur arbetsstudieingenjören kommer i
kontakt med fysiologiska problem. Affärsekonomi 1956 h. 13 s. 816.
20. Sebardt, C: Bioteknologi — en försummad
produktionsfaktor. Jernkont. Ann. 1955 h. 10 s. 805—816.
21. Sjöstrand, F: Principiella synpunkter på
rörelseapparatens disponering i skilda kroppsställningar. Nord. hygien.
T. 1954 h. 7—8 s. 141—146.
22. Sjöstrand, F: Tillämpning av anatomiska och
fysiologiska principer på energetiskt lättare arbeten. Affärsekonomi
1957 h. 9 s. 729.
23. Synkravskommitténs betänkande. SOU 1950: 19.
24. Thomée, S: Arbetsplacering genom arbetsanalys och
medicinsk undersökning. Affärsekonomi 1950 h. 5 s. 219.
25. Yllö, A: Arbetsfysiologiska spörsmål. Affärsekonomi
1957 h. 1 s. 8.
26. WooDson, W E: Human engineering guide for
equip-ment designers. Univ. Calif. press, Los Angeles 1957.
27. Åstrand, P-0: Fysiologiska synpunkter på
arbetsställningar och arbetsrörelser. Jernkont. Ann. 1955 h. 10 s. 817.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>