Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 7 - Atomkraftens nuläge, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenskaper. Ångtrycket på sekundärsidan är
dock lågt, ca 15 at a, och mottrycksturbinen
drivs med mättad ånga. Verket skall ge 10 MW
eleffekt vid 65 MW total värmeeffekt. I ett
senare skede ämnar man öka antalet kylkretsar i
reaktorn, varigenom dess värmeeffekt blir 125
MW och eleffekt vid kondenseringsdrift ca
30 MW.
Kokarreaktorn
Om man kör en tryckvattenreaktor så att
punktkokning uppstår i reaktorkärnan, överförs
värmet från bränsleelementen delvis genom
kokning. Genom att fullfölja denna
utvecklingslinje når man fram till kokarreaktorn. Denna
typ har åtskilliga fördelar framför
tryckvatten-reaktorn. Reaktortanken blir sålunda billigare
genom att trycket blir lägre för en given effekt.
Vidare kan ångan, åtminstone från
lättvatten-reaktorer, föras direkt till turbinen. Slutligen
blir reaktorn i hög grad självreglerande.
Lättuattenkokaren (RWR) har utvecklats vid
Argonne National Laboratory ocli General
Electric Co. i USA. Man har vid Argonne en
försöksanläggning på 5 MW i drift sedan
december 1956 (Tekn. T. 1957 s. 913). Vidare
har General Electric en försöksanläggning
(VRWR) i gång sedan november 1957. Den
skall tjänstgöra som prototyp för den första
stora kraftstationen med reaktor av denna typ,
Dresden-verket, som byggs av General Electric
Co. för Commonwealth Edison. Det skall ge 180
MW eleffekt utan oljeeldad överhettare.
Stationen beräknas vara i drift 1959.
Dresden-reaktorn är i själva verket inte en
extrem kokarreaktor utan en kombination av
kokar och tryckvattenreaktor (fig 3). Vid detta
"dual cycle"-svstem leds huvuddelen av ångan
direkt till turbinen och sedan över kondensorn
tillbaka till reaktorn. En mindre del av
effekten tas emellertid ut med en värmeväxlare
genom vilken vatten från reaktortanken
cirkulerar. Härigenom uppnås bekväm reglering av
reaktoreffekten.
Ökas effektuttaget från värmeväxlaren,
sjunker temperaturen hos det vatten som går
tillbaka till reaktorn. Moderatorns effektivitet
ökas då varvid den avgivna effekten stiger och
ångbildningen i reaktorkärnan växer. Minskas
i stället effektuttaget från värmeväxlaren,
stiger returvattnets temperatur, och kokningen
börjar vid lägre reaktoreffekt. Genom ändring
av värmeuttaget från värmeväxlaren kan man
alltså reglera reaktorns effekt utan att röra
regleringsstavarna. Man räknar med att på
detta sätt kunna ändra belastningen på
Dresdenreaktorn med 40—100
En kokarreaktor av Dresden-typ för 150 MW
eleffekt har valts för SENN-stationen i Italien,
som väntas bli färdig 1962—1963. En
kraftproducent i Kalifornien har beställt en liknande
anläggning för ca 60 MW eleffekt; den
beräknas vara i drift omkring 1963.
Tungvattenkokare ämnar man prova i Norge
där en experimentreaktor av denna typ byggs
i Halden (Tekn. T. 1958 s. 999). Den blir på
10 MW värmeeffekt och skall inte ge elenergi.
Ångan från den skall eventuellt användas i
Saugbrugsforeningens närbelägna fabrik.
Kolvätemoclererade reaktorer
Vatten liar som kylmedel olägenheten att det
har relativt högt ångtryck varigenom
anläggningens konstruktion försvåras och fördyras
när man höjer kylmedelstemperaturen för att
nå bättre termisk verkningsgrad. Man har
därför sökt efter organiska vätskor med relativt
lågt ångtryck vilka kan tjänstgöra både som
kylmedel och moderator.
Det liar inte visat sig lätt att finna ett
idealiskt organiskt ämne, då stora fordringar måste
ställas på dess egenskaper. Utom lågt ångtryck
bör det sålunda lia låg smältpunkt, vara stabilt
vid hög temperatur och i radioaktiv strålning,
ha liten neutronabsorption, ge liten inducerad
radioaktivitet, ha liög vätekoncentration
(effektivt som moderator), icke korrodera
konstruktionsmaterial, icke reagera med vatten
eller atombränslen och vara billigt.
Atomic International, som studerat detta
problem för Atomic Energy Commissions räkning,
liar stannat vid kolvätet terfenyl som det
lämpligaste materialet. En försöksreaktor (OMRE)
med 5—10 MW värmeeffekt har körts i ett år,
enligt uppgift med gott resultat. Reaktorn har
fördelen att arbeta vid måttligt tryck och att
kolstål kan användas som
konstruktionsmaterial i stället för rostfritt som måste användas i
vattenkylda reaktorer.
En olägenhet är att man trots ett arbetstryck
på några atmosfärer måste konstruera
reaktortanken för 20—30 at trvck. Vidare sönderdelas
Fig. 2.
Flyt-schema för
kraftverk med
värmeväxlare.
Fig. 3.
Flyt-schema för
kraftverk av [-’"dual-cycle"-typ (Dresdenverket).-]
{+’"dual-cycle"-
typ (Dresden-
verket).+}
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
