Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 8 - Nybyggen - Elektroniskt krigsspel för USA:s marin, av J-R Törnquist - Nya metoder - Plasmaraketmotorer under utveckling, av Björn Bergqvist — GAH - Bearbetning av uranskrot, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Principen för en [-plasmaraket-motor.-]
{+plasmaraket-
motor.+}
När en stridsenhet hunnit upp sitt mål matas målets
och stridsenhetens positioner samt data över det
valda vapensystemet till räkneenheten där
träffsannolikheter och skadeverkningar beräknas.
Stridsdomare övervakar hela spelet i en mörklagd
amfiteater, där en bild av hela operationsavsnittet
och dess händelser projiceras på en stor skärm.
Under striden beräknar News stridens utgång, lidna
förluster etc. Härvid tas hänsyn till valda
vapensystem, målets art och vapenbestyckning samt
slumpvis varierande faktorer, t.ex. träffsannolikheter och
skadors omfattning. Dessa slumpvis varierande
faktorer genereras ur vitt brus, dvs. slumpvis
tidsför-delade, korta pulser. Ett skotts verkan beräknas
sålunda genom att en elektronisk grind öppnas och
passeras eller icke passeras av en bruspuls. En
skadas omfattning beräknas genom att bruspulser
under ett visst tidintervall räknas.
Bland delenheterna till News märks bl.a. ett
parameterminne som lagrar faktorer till
stridsekvationerna för vart och ett av den amerikanska marinens
ca 20 aktuella vapensystem, en räkneenhet som ger
spänningar proportionella mot träffsannolikheterna
och skadeverkningarna och som i sin tur styr
träff-och skaderesolvrarna samt ett kontrollbord som
sammanbinder beordrade stridsenheter och
vapensystem mot önskade mål.
Bäkneenheten samt träff- och skaderesolvrarna
arbetar efter ett tidsuppdelat system. Erforderliga
parametervärden kopplas via kontrollbordet från
minnet till en roterande omkopplare, vilken avkänner
192 lägen per sekund (Electronics 14 nov. 1958 s.
B 30). J-R Törnquist
nya metoder
Plasmaraketmotorer under utveckling
I USA pågår ett intensivt studium av möjligheterna
att bygga en reaktionsmotor där laddade pai’tiklar
i en plasma accelereras till höga hastigheter och ger
den drivande materiestrålen. Minst fem stora
företag och institutioner deltar i arbetet som bl.a. som
en biprodukt gett ett verktyg för beläggning av ytor
Isolator
Fig. 2. Flamman från en av General Electrics
plasmamotorer; ett stort problem har varit att få
flamman ren och stabil.
med mycket svårsmälta metaller (Tekn. T. 1959 s.
53).
Vid Plasmadyna Corporation of Santa Ana, Calif.,
USA, har utvecklats en raketmotor med
plasma-stråle som har en dragkraft på upp till ca 0,9 kp
(2 lb). En kraft av denna storleksordning kan
användas för t.ex. attitydkontroll av satelliter.
Plasman alstras då ett arbetsmedium införs i en
ljusbåge. Elektronerna och jonerna accelereras i
elektriska fält och passerar genom en öppning
mellan elektroderna, formad som ett
utströmningsmun-stycke och utförd i grafit, fig. 1. Höga specifika
impulser har erhållits, 600 s och däröver.
Ljusbågemetoden är alltför energikrävande för att
man med plasmastrålar alstrade på detta sätt skall
kunna få dragkrafter av annan och större
storleksordning. Härför kan möjligen användas en
fusionsreaktor utnyttjande pinch-effekten. Denna metod
ligger dock ännu helt i sin linda.
Emellertid bör man ej förbise de möjligheter som
den nu realiserade motorn synes ge. Under långa
flygtider och i intermittent arbete kan den försörjas
med energi från solbatterier.
Även General Electric har byggt plasmageneratorer,
fig. 2. I jonraketmotorn skiljs joner och elektroner
i plasman och accelereras var för sig, varefter de
förenas innan de släpps ut. I den rena
plasmamo-torn sker ingen sådan separation, utan joner och
elektroner accelereras tillsammans i
elektromagnetiska fält (Baymond M Nolan i Missiles and Bockets
29 sept. 1958 s. 11 och 30 samt enl. General Electric
Co). Björn Bergqvist — G AH
Bearbetning av uranskrot
Skrot av anrikat, icke bestrålat uran, t.ex. göttoppar,
svarvspån, uranoxid och felaktiga bränsleelement,
bearbetas till användbar uranoxid U308 i en
privatägd, amerikansk anläggning (jfr Tekn. T. 1957 s.
187). Skrotet, som är värt ca 2 500 $/lb (ca 28 500
kr/kg), behandlas i satser på bara 300—350 g för
att uppkomst av en kritisk massa skall undvikas.
Man löser först skrotet i salpetersyra, kungsvatten
eller fluorvätesyra beroende på de närvarande
föroreningarna; uranoxid t.ex. löses i salpetersyra.
Härvid används kärl av rostfritt eller emaljerat stål.
Lösningens syrahalt görs 3-normal genom tillsats
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>