Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 10 - Nya metoder - Kontinuerlig jobytare, av H Me - Etsning av tryckta kretsar med saltsur koppar(II)kloridlösning, av SHl - Röntgenmikroanalys med elektronkanon, av KJ - Andras erfarenheter - Direkt omvandling av värme till elenergi, av CS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uranet absorberas i sex kolonner med 2,1 m
diameter arbetande tre i serie i två parallella kretsar.
Kolonnerna matas från en förtjockare med vätska
från svavelsyralakning, med en hastighet av 620
1/min. När jonbytaren i en kolonn efter 710 minuter
blivit mättad, stoppas inmatningen, och vatten
spolas genom kolonnen. Därefter överförs jonbytaren
hydrauliskt till en för hela systemet gemensam
tvättkolonn, där siam tvättas ur under en timme.
Regenererad jonbytare fylls omedelbart i den
tomma absorptionskolonnen från en elueringskolonn,
varefter den förra kopplas in sist i sin grupp av
seriekopplade kolonner.
Den mättade och rentvättade jonbytaren pressas
från tvättkolonnen till en av anläggningens tre
elu-eringskolonner, där uranet drivs ut med en ca 2 °/o
natriumnitratlösning under 90 min. Nitratjonerna
återvinns sedan genom tvättning med 10 °/o
svavelsyra. De stannar därför i elueringskretsen, medan
de billigare sulfatjonerna byts ut mot uran vid
absorptionen (Chemical Engineering 22 september
1958 s. 80—82). H Me
Etsning av tryckta kretsar
med saltsur koppar (II) kloridlösning
Vid etsning av koppar, t.ex. vid tillverkning av
tryckta kretsar, används vanligen järn (III)
kloridlösning. Denna metod har flera olägenheter, bl.a.
kan badet inte regenereras och siam uppstår i det
vid etsningen. Man har emellertid nu funnit att ett
bad, innehållande ca 100 g/1 Cu2+-jon och 125 g/1
HCl, etsar koppar lika snabbt som färsk
järn(III)-kloridlösning (jfr Tekn. T. 1958 s. 1114).
Detta bad har visat sig vara "självregenererande",
om bara dess halt av klorväte upprätthålls. De vid
etsningen bildade Cu+-jonerna oxideras nämligen
kontinuerligt till Cu2+-joner av luftens syre. Det
uppstår ett jämviktsläge när högst 20 °/o av badets
koppar är Cu+-joner; dessas relativa mängd beror på
den hastighet varmed koppar löses i badet samt
dettas syra- och kopparhalt.
Vid jämvikt blir alltså bruttoreaktionen att koppar
löses i saltsyra. Endast denna behöver därför
tillsättas för att badet skall fungera. Då såväl koppar
(I)-som koppar(II)klorid är löslig i saltsyra, bildas inget
siam. Största etsningshastighet nås vid en viss
kopparhalt och vid så hög klorvätekoncentration som
möjligt. Denna begränsas av badets benägenhet att
avge sura ångor och dess angrepp på andra material
än koppar, som kommer i beröring med det.
I en halvstor anläggning för etsning av tryckta
kretsar har man sedan 1956 använt ett bad,
innehållande 150 g/1 HCl och 200 g/1 CuCl».
Etsningshastigheten har hållits så hög att en 34 u tjock
kopparfolie löses upp på mindre än 3 min. För var tionde
platta 450 X 450 mm tas 3 1 etslösning ut och
ersätts med 2 1 koncentrerad saltsyra och 1 1 vatten.
Härigenom hålls badvolymen konstant, och
kopparfil) koncentrationen minskas i takt med
upplösningen av koppar.
Prov har visat att etsningens kvalitet blir lika god
som vid användning av järn(III)kloridlösning. Vid
den använda syrakoncentrationen påverkas inte
basplattan av fenolplastlaminat. Det är emellertid
nödvändigt att tvätta plattorna mycket noga så att varje
spår av syra avlägsnas.
Etsning av en 450 X 450 mm platta med
koppar-kloridbadet lär kosta ca 2 ct mot 55 ct vid
användning av ett järnkloridbad. Dessutom kan koppar
återvinnas ur den uttagna kopparkloridlösningen
(O D Black & L H Cutler i Industrial &
Engineering Chemistry okt. 1958 s. 1539—1540). SHl
Fig. 1. Apparat för [-röntgenmikroanalys-]
{+röntgenmikro-
analys+} med
elektronkanon.
Röntgenmikroanalys med elektronkanon
Genom elektronbestrålning av provet exciteras den
karakteristiska röntgenstrålningen som sedan
analyseras på vanligt sätt med en
böjd-kristall-spektrometer. På grund av upphettning i provet måste
intensiteten begränsas, och man kunde med tidigare
system endast upptäcka de tyngsta grundämnena.
Genom att fokusera elektronerna med en
magnetisk lins till en punkt (fig. 1) kan man öka
röntgenstrålningens intensitet så att man kan upptäcka
element med låga atomnummer ned till titan (och
möjligen klor, om systemet evakueras). Vidare kan
enstaka metallkorn undersökas. Provet betraktas med
mikroskopet och det intressanta området inställes i
siktet där en 1,3 uA, 30 kV elektronstråle fokuseras
inom en diameter av 1 u.
Mikrofotografier visar t.ex. melallglobuler i
övergångsskiktet mellan gjutjärn och emalj. Med
instrumentet har man visat att dessa nästan belt består
av blv (Nucleonics nov. 1958 s. 184). KJ
0 andras erfarenheter
Direkt omvandling av värme till elenergi
Metoder för direkt omvandling av värme till
elenergi har två brister: låg verkningsgrad och låg
effekt. Den första bristen synes numera vara
övervunnen genom en för AEC:s räkning konstruerad
anordning. Denna är en termoelektrisk generator
som drivs av det i naturen förekommande
radioaktiva grundämnet 210Po. Enligt uppgift har
generatorn en total verkningsgrad av 10 %>. I detta
sammanhang är det av vikt att skilja mellan
termoelektriska generatorer, i vilka den termoelektriska
effekten utnyttjas, och termioniska generatorer i vilka
termiska elektroner sänds ut från en het kropp.
Sistnämnda princip har på sistone tillämpats i en
generator med 8 °/o verkningsgrad. Metoden är dock
mindre användbar för drift med atomenergi.
Poloniumgeneratorn har enligt uppgift en vikt av
ca 2,3 kg, dimensionerna 115 X 115 X 140 mm samt
en effekt av 5 W. Den avses komma till användning
som strömkälla i rymdfarkoster m.m. Genom att
halveringstiden för ~!0Po är så lång som 138 dygn
kan den konkurrera med alla konventionella
batterityper. Den totala energialstringen under
generatorns livslängd 276 dvgn svarar mot en konventio-
]J2 TEKNISK TIDSKRIFT 195?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
