Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 11 - Bestämning av yttemperaturen vid värmeöverföring, av Gunnar Selin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bestämning av yttemperaturen
vid värmeöverföring
Civilingenjör Gunnar Selin, Stockholm
536.24.08
Experimentell bestämning av de enskilda
vär-meövergångstalen vid värmeöverföring t.ex. i
en tubvärmeväxlare fordrar kännedom om
tubväggens yttemperatur för att den aktuella
temperaturdifferensen mellan fluidum och vägg
skall kunna beräknas.
Det är svårt att mäta temperaturen vid
mant-lade tuber med vätsketermometrar, och mycket
osäkra resultat fås. Det vanligaste förfarandet
är mätning med termoelement eller
motståndstermometrar, på något sätt inbyggda i
tubväggen. Felkällorna vid denna metod är många,
men med noggrant utförda installationer torde
man kunna erhålla åtminstone för praktiskt
bruk godtagbara resultat. Användning av
tuben själv eller en i vakuum på denna lagd
metallhinna som motståndstermometer ger de
säkraste resultaten och torde vara de bästa
metoderna vid forskning. För praktiskt bruk
är dessa förfaranden dock mindre väl lämpade.
Vätsketermometrar
Trots att mätning av temperaturen vid
mant-lade tuber med vätsketermometer är
oanvändbar kan resultat, erhållna på detta sätt, vara av
intresse. Bailey1 använde t.ex. metallplattor
med känd värmeledningsförmåga och känt
värmeflöde. Han fann att kvicksilvertermomet-
Litteraturundersökning utförd vid KTH:s Institution för
Kemisk Apparatteknik.
Fig. 1.
Installation av
termo-element enligt
Hebbard &
Badger’.
rar inte ger tillräckligt noggranna värden för
experimentellt bruk.
Isolering bör anbringas runt
termometerkulan, men den bör inte göras för tjock; ca 5 mm
rekommenderas. En asbest-oljeblandning och
kitt befanns likvärdiga som isoleringsmaterial;
det förra materialet bör användas vid hög
temperatur. Samma resultat erhölls med
termometrar av olika utförande. Ytans läge (horisontell
eller vertikal) hade ingen betydelse, fastän det
omgivande mediet var stillastående luft.
De bästa med kvicksilvertermometer erhållna
värdena var 90 % av den verkliga
temperaturdifferensen mellan vägg och luft. Vid liknande
försök med klena termoelement, fastsatta vid
ytan med en isoleringsmassa, erhölls upp till
98,5 % av temperaturdifferensen.
Termoelement
Mätning med termoelement, på något sätt
fastsatta vid tubväggen, har flera nackdelar av
vilka de viktigaste är:
temperaturen mäts i isolerade punkter på
tubväggen, och det är svårt att få fram ett gott
medelvärde på yttemperaturen;
ledningarna till termoelementen passerar en
zon, som är varmare eller kallare än tuben
vilket medför att värme leds till eller från
mätpunkten;
termoelementet och dess ledningar ändrar
värmeströmmen just vid mätpunkten;
installationsarbetet är besvärligt och fordrar
stor skicklighet av installatören.
Dessa olägenheter kan mer eller mindre
fullständigt undanröjas genom det sätt varpå
termoelementet anbringas. De fordringar man bör
ställa på installation av termoelement i en
tubvägg har sammanfattats på följande sätt2:
den i en mätpunkt registrerade temperaturen
måste överensstämma med väggtemperaturen,
eller denna skall kunna beräknas ur mätvärdet
med hjälp av kända samband;
värmeledningen till mätpunkten genom
termoelementets trådar måste göras så liten som
möjligt eller belt elimineras;
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
