Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 11 - Andras erfarenheter - Apparatur för industriell molekylardestillation, av SHl - Världens djupaste gruva, av E R—s - Alkylenkarbonat, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ig. 2.
Utstrykar-lad.
farandet används i industriell skala (Tekn. T. 1957
s. 844).
Destillerade material skall ha så lågt ångtryck vid
kondensorns temperatur, att de kondenseras
tillräckligt, och så högt ångtryck att de förflyktigas
innan de sönderdelas termiskt. Organiska ämnens
molvikt skall i allmänhet ligga mellan 250 och 1 200
(ca 300°C destillationstemperatur). Den undre
gränsen kan underskridas genom djupkylning av
kondensorn, och några ämnen med god stabilitet, t.ex.
silikoner och fluorkolväten, kan behandlas trots en
molvikt över 1 200.
För destillationen användes först en upphettad,
vertikal cylinder på vars yta vätskan flyter.
Värmeytan omges av en koncentrisk kylyta. Apparaten
arbetar kontinuerligt och är billig, men vätskeskiktets
tjocklek blir ojämn och flythastigheten så liten att
strömningen inte blir turbulent. Man använder nu
i stället ett genom centrifugalkraft accelererat skikt
eller ett utstruket skikt ("wiped-film"). Vid den
senare, nyare apparaten fördelas vätskeskiktet på
cylinderytan av utstrykare ("wiper") vilka också
ökar dess flythastighet (fig. 1).
Råvaran matas in upptill på en horisontell skiva,
utgörande toppen av den roterande insats på vilken
utstrykarna är fastsatta. Vätskan flyter mot
skivans periferi där den hejdas av en vertikal kant. I
denna sitter fyra munstycken som avlämnar vätskan
på den hela cylinderns inneryta strax framför de
fyra utstrykarna vilka kan röra sig radiellt i
hållare, utbildade till stänkskydd.
Utstrykarbladen (fig. 2) är vanligen av
polytetra-fluoreten (Fluon, Teflon) som tål upp till 250°C. För
de högsta destillationstemperaturerna kan man
använda utstrykare av kol. Utstrykarna trycks mot
värmeytan av centrifugalkraften, eventuellt
understödd av fjädrar.
Fig. 3.
Avgasnings-apparat; a
drivanordning för rotor,
b axelbox, c
kylvattenutlopp, d
kylmantel, e
vakuumledning, f
kylvattenutlopp, g uttag
för destillat, j
inlopp för
Dow-therm, k
värmemantel, l rotor, m
värmeyta, n utlopp
för Dowtherm, o
produktuttag, p
produktpump, q
ut-stry kar hållare, r
utstrykarblad.
De sneda slitsarna i utstrykarbladets framkant ger
vätskeskiktet en nedåtgående rörelse, medan de
framskjutande ribborna stryker ut vätskan i en
myckel tunn film. Lämplig strykhastighet är ca
180 m/min (64 r/m för en rotor med 900 mm
diameter). Flythastigheten i lodrät led för en vätska,
ungefär med vattens viskositet, blir då 90 m/min
och dess uppehållstid på en 1,2 m hög värmeyta
mindre än 1 s.
En droppfångare mellan värme- och
kondensor-ytorna, fast förbunden med rotorn, förbättrar
separeringen, minskar destillationshastigheten och
minskar värmeytans strålningsförluster. Kylaren
består av vertikala fentuber insatta i cirkulära lådor
upptill och nedtill. Utrymmet mellan tuberna fylls
av fenorna.
Vid molekylardestillation är det viktigt alt råvaran
först avgasas. Lösta gaser och lättflyktiga
komponenter kan annars orsaka stänkning och
överbelasta vakuumpumpen. Det är lämpligt att avgasa
i flera, vanligen 2—3, steg vid stigande temperatur
och avtagande tryck (fig. 3).
Värmeverkningsgraden vid molekylardestillation
beror på destillationstemperaturen och är ofta bara
25—30 o/o på grund av det korta avståndet mellan
värme- och kylytorna.
Det högsta tryck, vid vilket molekylardestillation
är möjlig, ca 65 |xb, sätter en övre gräns för
användbar destillationstemperatur. I praktiken
bestäms emellertid denna av det destillerade
materialets värmetålighet. Ofta uppnås bästa separering
vid relativt låg temperatur (J J Garner & H D
MacMurray i Industrial Chemist juni 1958 s. 310—
317). SHl
Världens djupaste gruva
Den djupaste gruvan i världen torde i dag ägas av
East Rand Proprietary Mines, Ltd., som är ett
guldgruveföretag tillhörande Rand Mines, Ltd.
Företagets schakt H nådde nämligen den 26 maj 1958
ett djup av 3 300 m under markytan, vilket på denna
plats även betyder 1 600 m under havsytan. Malmens
utsträckning efter strykningsriktningen är ca 12 km
och utefter donläget ca 5,6 km. Temperaturen
stegras från 18,5°C i dagytan till 50,5°C på 3 300 m
djup. Kylningssystemet är därför den viktigaste
delen i gruvans ventilationssystem. Ventilationen
fordrar 60 t/min luft; per ton uppfordrad malm måste
10 t luft sändas ned i gruvan. Kylanläggningarna i
dagen och under jord producerar 3 500 t/dygn is.
Till ventilation och kylning åtgår 12 000 hk (Rand
Daily Mail 9 aug. 1958; Mining Engineering nov.
1958 s. 1131). E R—s
Alkylenkarbonat
Ännu tillverkas alkylenkarbonat bara i halvstor
skala i USA, men dessa cykliska estrar tycks ha flera
potentiella användningsområden, och de är relativt
lätta att framställa. Etylenkarbonat (CH2)2COs är
fast vid rumstemperatur (smältpunkt 36,4°C,
kokpunkt 248°C) och propylenkarbonat är en vätska
som bara med svårighet kan bringas att stelna vid
ca — 50°C (kokpunkt 242°C).
De båda karbonaten är i rent tillstånd relativt
stabila vid förhöjd temperatur, och tekniskt
etylenkarbonat kan destilleras nästan utan sönderdelning vid
atmosfärstryck. Många ämnen, särskilt de som har
aktiva väteatomer, reagerar emellertid lätt med
alkylenkarbonat, och andra ämnen påskyndar deras
termiska sönderdelning varvid koldioxid och
alkylen-oxid bildas.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
