Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 12 - STF februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattenbyggnadsstyrelsen inrättade 1957 en avdelning
för fotogrammetri och en för datamaskiner (Tekn.
T. 1958 s. 904). Det fotogrammetriska arbetet är
emellertid långt decentraliserat och man utnyttjar
vid de lokala förvaltningarna en relativt enkel
utrustning med spegelstereoskop och
Balplex-appara-tur. Med denna kan man snabbt i grova drag få
fram tänkbara vägsträckningar, vilkas profiler dock
ej mäts på detta stadium. Efter denna preliminära
utredning bearbetas bilderna över sträckningen
centralt i precisionsstereoinstrument. Kartläggningen
kan då begränsas till smala stråk eftersom
alternativsträckningarna redan har provstakats och
sorterats bort. Dessa stakningar i arbetsrummet har
också den fördelen att man slipper irritera
markägarna.
Väg- och Vattenbvggnadsstyrelsen har nu två stora
stereoinstrument (Wild A 8) och lägger dessutom ut
en del arbeten till konsulterande. Nu planeras
riksettan vid Vagnhärad och vägen Mölndal—Varberg.
I den följande stakningen i terrängen har man med
framgång prövat mätning med tellurometer, och för
rikstvåan planeras ett polvgontåg från Malmö till
norska gränsen. Vid terrängarbetet signaleras vissa
punkter som stöd för en följande flygfotografering.
Det nya fotomaterialet används sedan för
fotogram-metrisk mätning av profil och tvärsektioner.
Noggrannheten i det fotografiska arbetet har nu
drivits till samma tolerans som gäller för helt
ter-restra arbeten. I diskussionen föreslog Per Olof
Fagerholm att man även borde bearbeta
flygfotokar-torna ur kvartärgeologisk synpunkt.
Kvällen den 9 februari ägnade SVR åt
arbetarskyddet inom byggnads- och anläggningsbranschen.
David österberg inledde med att berätta om den
historiska utvecklingen till våra dagars lagstiftning
och anvisningar för arbetarskydd. Folke Bengtsson,
chef för Byggnadsindustrins Byrå för Arbetarskydd,
gav en redogörelse för olycksfrekvenserna då och
nu, inom och utom facket, samt olyckstvper. Jörg
Johansen, Vattenfall, fortsatte och betonade särskilt
de olika grupper av olycksfall som bottnar i
tekniska ofullkomligheter i maskiner, redskap och
material. Inom Vattenfall utvecklas säkrare metoder
för sprängning, med elektriska, mindre känsliga
tändare och sprängmedel som ammoniumnitrat och
fotogen. Det blir i många fall mera ekonomiskt att
utföra arbetet efter det säkrare sättet, då man
också rationaliserar metoden i sig själv.
Torsten Roberg, Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
berättade om skyddsverksamheten vid hans verk
med ca 600 olika arbetsplatser och ett otal bilar.
Två filmer visades sedan, en thrillerbetonad "Var
det nödvändigt?" från Byggnadsindustrins Byrå för
Arbetarskydd och en för första gången "Den
mänskliga faktorn" från Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen. Den senare visade sig vara mycket psykologisk
och knappast lämplig som propaganda i barackerna
efter vägarna.
I den efterföljande diskussionen berördes de nya
byggmetoderna, elementbyggeriet m.m., och Hilding
Starland, Arbetarskyddsstyrelsen, lovade att sätta
i gång med att revidera anvisningarna i år. Annars
var diskussionen ganska tam; de som annars brukar
yttra sig var frånvarande och de närvarande
tycktes mest vara de specialintresserade och även de
kanske har börjat tröttna på problemen.
Mekaniks sammanträde den 10 februari hade
ordnats av Kommittén för Motorbränslen och
Smörjoljor i form av en föredrags- och diskussionsafton
kring ämnet "Synpunkter på kvalitetsuppdelning av
motorsmörjoljor". Ca 250 personer hade infunnit
sig, och sal och förrum bågnade.
Kommitténs ordförande Einar Bristedt vid Mobil
Oil AB jämförde i inledningen bränslen och
smörjoljor. För motorbränslen ställer det sig relativt
enkelt att få fram kvalitetsspecifikationer. Kvalitet på
smörjoljor med upp till 20 °/o tillsatser är däremot
ett mer svårdefinierat begrepp.
Utslagsgivande är användningen i motorn och de
krav som ställs under den praktiska driften under
varierande förhållanden. I stället för normer får
man därför sätta prov i speciella
laboratoriemotorer. Ca 75 °/o av inom Sverige sålda
motorsmörjoljor är märkesoljor vilka redan genomgått dylika
prov. SIS:s förslag att man skulle utföra motorprov
i en provningsanstalt är ej bra enär detta bl.a. skulle
innebära ett kostsamt dubbelarbete. Ett enda av de
aktuella motorproven kan kosta upp till ca 15 000
kr. Kommittén gav upplysningar och informationer
för att skingra vidskepelsen om olika egenskaper
hos motorsmörjoljor.
Harry Lindhe vid AB Nvnäs-Petroleum talade om
kemiska och fysikaliska egenskaper hos
motorsmörjoljor och tillsatsmedel och beskrev SAE-systemet
för klassificering av motoroljorna efter viskositet.
Vissa tillsatser är oxidationsinhibitorer och har
slitningsminskande egenskaper. Andra håller sot och
siam i dispersion. Analys av begagnad smörjolja ger
snarare en uppfattning om motorns kondition än
om förändringar hos själva smörjoljan. Vevhusoljan
oxideras sällan så långt att oljeolösliga
oxidationsprodukter bildas.
Åke Larborn, Volvo, gav motortekniska
synpunkter. Den kraftiga effektökningen hos motorerna
under det senaste decenniet har medfört avsevärt
ökade påkänningar på alla slitdetaljer. Man har
problem med förslitning hos kamaxlar och
ventil-lyftare, avlagringar i motorn samt slitning vid
kallstart. Undersökningar bland annat i USA visar att
någon generell lösning av materialproblemen ej
finns: en bästa materialkombination för varje
motortyp måste utprovas. Sotavlagringar kan
bemästras med lämpliga smörjoljetillsatser.
Korrosionsslitning vid kallstart beror på syror bildade ur
förbränningsrester tillsammans med kondenserad
vattenånga. Betydelsen av kallstartslitning har ibland
överdrivits.
Dr Norman Kendall från Institute of Petroleum i
London uppehöll sig huvudsakligen vid den
"filosofiska" bakgrunden till motorproven som han
också diskuterade. Mycket arbete på provmetoder har
varit bortkastat, då det ej baserats på kännedom
om grundläggande faktorer. Oljeleverantören skall
dels framställa en olja som följer specifikationen,
dels se till att oljan uppför sig tillfredsställande i
praktisk drift. Dessa båda synpunkter kan vara
oförenliga och ger dyrare olja. Det förekommer tyvärr
att uppfyllandet av specifikationen är avgörande för
köp, medan oljans verkliga egenskaper kommer i
andra hand. Kendall ville bedöma oljan och dess
egenskaper på samma sätt som man bedömer i
motorn ingående metalliska material: man identifierar
specifika egenskaper av vikt för funktionen, mäter
laboratoriemässigt var och en av dessa och jämför
med de siffervärden som fordras vid den avsedda
användningen. Det viktigaste hos en provmetod är
dess betydelse i sammanhanget, ej om den är enkel
och ger reproducerbara resultat.
Kendall berättade till sist om arbetet inom Institute
of Petroleum och utvecklandet av provmetoder för
konsulterande verksamhet. Det har härvid ofta gällt
att hindra att olämpliga provmetoder blivit allmänt
accepterade. I bl.a. USA är man inte blott långt
TEKN ISK TI DSKRI FT 1959 298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
