- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
314

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 13 - Tunnelbanebro under Liljeholmsviken, av Erik Vretblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig inte för direkt skarvning. I tunneländarna
har därför inlagts ca 2 m långa skarvstänger
av typ Dywidag med utstickande skarvändar
för att man i skarvsnittet skall kunna
åstadkomma samma totala förspänningskraft som
finns i tunneln för övrigt. De inbyggda
skarvstängerna är förspända och injekterade.

I tvärled har förspänningen åstadkommits
med stänger av system Dywidag (fig. 8). I
bottenplattan åtgick härför 506 stänger, i
väggarna 1 100 stänger och i taket 346 stänger.
Stängerna har 26 mm diameter och är av kallsträckt
stål med brotthållfastheten 105 kp/mnr.
Stängerna spändes med en kraft av ca 34 Mp.
Tunneln göts i två etapper med ca 1 månads
mellanrum. Fogen mellan de två gjutningarna
ligger på halva vägghöjden. Den har inga
förtagningar och inga tätningsbleck eller
motsvarande anordningar. Däremot gjordes en
avsättning på konstruktionens utsida vid fogen för
en särskild tätputs.

När en betongkonstruktion gjuts på en
befintlig konstruktion som hårdnat och kallnat sedan
den kemiska reaktionen vid betongens
bindning slutat, uppstår som regel vertikala
krymp-sprickor i den senast gjutna konstruktionen,
som vid sin avsvalning hindras av den undre
betongkonstruktionen att dra ihop sig. Detta
fenomen skulle ha uppkommit vid den senare
gjutetappen av denna konstruktion. Visserligen
har man genom längdförspänningen möjlighet
att ge konstruktionen en sådan tryckspänning
och därmed förkortning att man undgår
dragsprickorna, men det skulle uppkomma en
differens mellan normalspänningarna ovanför och
under gjutfogen på ca 50 kp/cnr.

För att undgå detta värmde man den undre
konstruktionen ca 25° C, när den övre skulle
gjutas. Den nygjutna betongens
temperatursteg-ring till följd av den kemiska reaktionen blev
lika stor. Man kan därför förutsätta att
konstruktionen har i huvudsak sluppit den
nämnda spänningsdifferensen. För värmningen
användes varmvatten av maximalt ca 60° C
temperatur som spolades genom
Freyssinet-kablar-nas kanaler, vilka var genomgående från
tunnelände till tunnelände. Tunnelns
längdändring under denna uppvärmning och även under
övriga tider observerades och svarade mot
längdutvidgningskoefficienten ct = 0,00001.

För konstruktionen användes betong av
kvalitet K 350 proportionerad för vattentäthet.
Alla prover på betongen har uppfyllt
normernas krav på vattentäthet.

Täthetsprovning

Tunneldelen täthetsprovades före utflottningen.
Vatten släpptes in i dockan så att det nådde
upp till ungefär i jämnhöjd med den övre
vo-tens underkant. Tak och väggar ovanför
vattenytan hölls också våta. Tunnelns inre sattes
under vakuum, så att lufttrycket uppgick till
0,2 at svarande alltså mot ett utvändigt
övertryck av 8 m vattenpelare. Härtill kom det
direkta vattentrycket på tunnelns undre delar.
Bortsett från vissa otätheter vid de proviso-

Fig. 10. Skarv
mellan del 1 och
del 2, upptill
perspektiv,
nedtill elevation;
1 trycksträva, 2
dragband, 3
domkraft.

riska ändtvärväggarna kunde man upptäcka
fuktningar vid några av
formbultsgenomföring-arna. Fuktningarna var emellertid mycket
svaga och synes på något undantag när
numera ha tätat sig själva. Vid gjutfogen
observerades inte på något ställe fuktgenomgång.

Skarvning av två tunneldelar

Sammanfogningen av den redan färdiga 85 m
långa tunnelmonoliten (del 1) med en 38 m
lång tunneldel (del 2) tillverkad på samma sätt
planeras tillgå på följande sätt (fig. 10). Del 2
förses med en direkt fastgjuten betongmuff
avsedd att omsluta tunnelskarvens botten- och
väggdelar. Muffens väggsidor är utformade så
att de efter tunneldelarnas sammanfogning
skall kunna fungera som brunnar med den
uppgift som berörts i det föregående. Styrdon
är monterade på taket av tunneldelarna för att
inriktningen skall bli noggrann. Mellan
tunneldelarna monteras tryck- och dragstänger så
att delarna får ett i förhållande till varandra
orubbligt läge. Tätning sker mellan muffen och
den äldre tunnelkonstruktionen. Därefter
länspumpas skarvstället innanför muffen. Botten,
vägg och tak på de båda tunneldelarna skall
då befinna sig mitt för varandra med
utstickande skarvbara förspänningsstänger, likaledes
mitt för varandra. Till detta ändamål har
skarvändarnas lägen noga inmätts. Fria
avståndet mellan tunneländarnas skarvytor blir ca
2 m. Längsarmeringen i del 2 lämnas
oinjek-terad för att armeringen efter skarvningen och
hopgjutningen av skarvstället skall kunna
förspännas i hela sin längd. Förspänningen
kommer att ske i andra änden av del 2.

TEKN ISK TI DSKRI FT 1959 314

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free