Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 15 - Nya metoder - Dispergeringsmedel för pigment, av SHl - STF mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dispergeringsmedel för pigment
Två nya amerikanska dispergeringsmedel för
pigment är N-vinyl-2-pyrrolidon och
N-metyl-2-pyrro-lidon vilka båda erhålls ur acetylen genom
högtryckssyntes och nu är tillgängliga på
världsmarknaden. Genom att använda dem kan man enligt
uppgift utan försämring av lackernas och färgernas
kvalitet, helt undvara den tidskrävande och dyrbara
dispergeringen av pigmenten genom valsning och
antingen förkorta tiden vid målning i kulkvarn eller
utesluta denna.
En typisk cellulosalack lär man kunna framställa
på 30—45 min genom snabb omröring, medan
pigmentets dispergering enligt gängse metoder tar 35—
48 h. önskar man # erhålla en lack av högsta
kvalitet, räcker en efterföljande målning i kulkvarn
under 2—3 h. Man rekommenderar en tillsats av
2 delar dispergeringsmedel till 1 del pigment. I de
flesta fall räcker stark omröring av det torra
pigmentet i dispergeringsmedlet, men ibland får man
bättre resultat genom att sätta till ett lösningsmedel.
De båda dispergeringsmedlen är färglösa vätskor
med flampunkt över 200°C; de är alltså föga
eldfarliga. Metylderivatet kokar vid 202°C och smälter
vid — 24°C och vinylderivatet vid 96°C resp. 13,5°C
(enl. General Aniline & Film Corp., New York). SHl
mars
Grafisk Teknik inledde sammanträdesmånaden mars
med att diskutera kombinationen plast och papper
med särskild hänsyn till emballage. Börje Steenberg
höll först ett dagens eko om syntetfibrer som
pappersråvara. En mer allmän användning hindras av
syntetfibrernas höga pris jämfört med pappersmassa.
Syntetfibern är pappersteknologins
Mauritius-fri-märke: kul att den finns, men den påverkar inte
marknaden i stort. I specialfall då man söker hög
motståndskraft mot värme och kemiska angrepp
eller önskar erhålla högre rivstyrka och god
dimensionsstabilitet har dock syntetfibrer i papperet
en stor uppgift. Steenberg kom även in på textilier
av filtade syntetfibrer ("non-woven textiles").
I fortsättningen anslöt föreståndaren för
Emballageprovningslaboratoriet, Yngve Dagel, till det
studiebesök som ca 35 medlemmar i avdelningen gjort
tidigare på dagen och berättade om framtidsplanerna
vid delta laboratorium. Gunnar Wessman från AB
Billingsfors-Långed avslutade med en redogörelse
för framställning och användning av plastbelagda
papper.
Kortstartande och vertikalstartande flygplan var
ämnet i Föreningen för Skeppsbyggnadskonst och
Flygteknik den 4 mars. Föredragshållare var H
Wittenberg, "senior lecturer" vid tekniska högskolan i
Delft, vilken inledde med en klar och enkel
redogörelse för de tekniska förutsättningarna för att öka
vingars lyftkraft. Han jämförde amerikanska,
engelska, franska och tyska undersökningar och berättade
om de praktiska resultaten av Douglas 1906 och
de Havilland Caribou. De relativt stora flygplanen,
20 resp. 10 t, kunde starta på 220 resp. 150 m
varvid dock i det senare fallet vingbelastningen var låg.
Gränsskiktbortsugning — eller -bortblåsning —
förbättrar ytterligare verkan av framkantspalter och
bakkantklaffar. Denna förbättring kan bäst
utnyttjas för snabba flygplan, där spalter och klaffar
eljest inte kan ge de högsta värdena för
lyftkrafts-koefficienten.
Nyheterna strålklaff och klaffblåsning ger
fortfarande enastående resultat vid laboratorieprov, men
möjligheterna att omsätta försöken i gångbara
konstruktioner flyttade föredragshållaren ytterligare tio
år framåt i tiden. Utblåsningsspalter måste tillverkas
med hög precision för att man skall nå de bästa
resultaten. Hur dessa noggrannhetskrav skall kunna
tillgodoses på stora trafikflygplan torde vara en
svårlöst fråga. Samma sak gäller den
klaffkonstruk-tion som skall hålla för klaffblåsning direkt från
jetmotorerna.
I vertikalstartande flygplan upptar motorn och
tillhörande installationer 25 %> av flygvikten. I
normala flygplan är motsvarande siffra endast 6 °/o.
Med denna utgångspunkt är valet av flygplanstyp
för trafikflyg ej påfallande svårt, sade Wittenberg;
Arlanda-vännerna kände härvid stor uppmuntran i
all sin bedrövelse.
Kevinge-träffen, traditionell vårbal för medlemmar
med damer av Avdelningen för Lantmäteri, hölls i
år den 7 mars och stördes ej av föredrag eller
andra allvarligare inslag av den art som här bör
rapporteras.
För att belysa helikopterns användbarhet i
väg-och vattenbyggarens tjänst hade SVR den 9 mars
inbjudit Svante Nordquist vid Saab, Karl Arthur
Scherman vid Vattenfallsstyrelsen samt Nils Billing
vid Östermans Aero att berätta om lösta och
väntade arbetsuppgifter för helikoptern.
Nordquist uppehöll sig huvudsakligen vid
helikoptern som arbetsredskap för speciella ändamål, där
den för närvarande är bäst lönsam. De
maskiner, som nu finns tillgängliga i Sverige, medger,
beroende på det av transportsträckan bestämda
bränsleförrådet, en nyttig last på några hundra kilo.
Last utöver maximalvikten innebär en direkt risk,
liksom uppdrag innebärande lyft av föremål för
montering på höjder om 50—100 m. För att en
nödlandning i händelse av motorstopp skall kunna
genomföras från höjder under ca 130 m måste
nämligen helikoptern vid stoppet befinna sig i rörelse
framåt med en hastighet av 0—50 km/h, beroende
på höjden ovan mark. Man kan ånge en
dödmans-kurva som ger sambandet mellan erforderlig
hastighet (eller vindstyrka) och höjd över omgivande
terräng. Tvåmotoriga maskiner har avsevärt bättre
nödlandningsmöjligheter om motorn stoppar då de
står still i luften.
Nordquist ansåg att helikoptern kan konkurrera
med andra transportredskap i de fall, då man måste
bygga vägar för att komma fram markvägen.
Exempel härpå utgör TV-länkstationer, som bör ligga
på höjder i terrängen och där helikoptern skulle
kunna användas för transporter från
tillfartsvägarnas slut. Ett annat exempel utgör transport och
uppsättning av telefonstolpar varmed gjorts lyckade
försök på Saab. En förflyttning av 45 t en sträcka
av 5 km beräknas med väl förberedd lastning och
lossning ta 8,5 h och kosta 22 kr/tkm.
Större helikoptertyper används i USA för
krävande arbetsuppgifter, t.ex. kraftledningsbyggen, där
först en lätt maskin skickas ut med manskap för att
ordna landningsplatser m.m. för den större
arbetsmaskin, som användes för stolpbyggen och som för
med sig lindragningsaggregat.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
