Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 16 - Aluminium och dess bearbetning, av Vilhelm Christiansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liiäga, såsom koppar eller aluminium. Ringens
höjd är ofta under 100 mm. Kokillringen är
försedd med en i vertikal led rörlig botten,
som under gjutningen sänkes med noggrant
reglerad hastighet, varvid motsvarande mängd
smälta ingjutes i kokillringen. Beroende på
götdimension och legeringssammansättning kan
sänkningshastigheten variera från ca 50 till
ca 200 mm/min.
Mot den vattenkylda kokillringen stelnar
endast ett tunt ytskikt av smältan. Götet stelnar
fullständigt under rörelsen nedåt strax under
kokillringen. Där påskyndas stelnandet genom
bestrilning av götets sidoytor med kylvatten
som strömmar från kokillringen genom fina
hål eller en tunn slits. Götet stelnar
huvudsakligen i nära nog vertikal riktning, medan det
i en vanlig kokill stelnar i nästan horisontell
led, ungefär vinkelrätt mot kokillväggen.
Den vertikala stelningsriktningen medför att
ur smältan utskild gas lätt kan avlägsnas, och
vidare motverkas segring av legeringstillsatser
och föroreningar. Vid gjutning i vanlig kokill
kan nämligen hos t.ex. legeringar med stark
benägenhet för segring uppstå analysskillnader
på flera procent mellan götets ytskikt och dess
inre. Detta undgås sålunda vid kontinuerlig
gjutning. Götet stelnar mycket hastigt, vilket
medför att det blir mycket finkornigare än
vid gjutning i vanlig kokill. Utskilda faser,
innehållande legeringstillsatser och
föroreningar, blir därtill mycket finfördelade, vilket
är värdefullt ur kvalitetssynpunkt. Rätt utförd
ger sålunda kontinuerlig gjutning göt av
mycket god kvalitet.
Till följd av att det tunna ytskiktet hos även
ett kontinuerligt gjutet göt har ungefär
horisontell stelningsriktning, innehåller det vissa
ut-segringar, bestående av hårda, spröda
strukturbeståndsdelar. För olegerat aluminium är
därvid Fe aktuellt som förorening. I
kopparhaltiga legeringar kan därtill Gu segra.
Mikrohål-rum kan även uppstå tätt under götytan.
I allmänhet gjutes göten 3—6 m långa,
varefter gjutningen avbrytes, götet tas ut och ett
nytt gjutes. För att öka produktionen gjuter
man oftast flera göt parallellt med en fördelare
för smältan. Den kontinuerliga gjutmetoden
medger tillverkning av mycket stora göt. I USA
tillverkas sålunda plåtgöt med en bredd upp
till ca 1 400 mm och en tjocklek upp till ca
350 mm. Rundgöt tillverkas med diametern
upp till 800 mm. I båda fallen motsvarar dessa
största dimensioner en vikt av ca 1 300 kg/m
göt. Hos P^inspongsverken är hittills största
använda plåtgötsdimensionen 1 240 X 210 mm
med en vikt av ca 700 kg/m. Den bestämmes
belt av valsverksutrustningen.
Under götets stelnande och svalnande
uppstår stora värmespänningar, vilka kan orsaka
ytliga eller mot centrum belägna sprickor.
Svårigheten att gjuta sprickfria göt ökar hastigt
med götdimensionen. För att undgå sprickor
måste alla inverkande faktorer, i första hand
gjutnings- och kylningshastigheten, ytterst
noggrant regleras. Även i göt utan sprickor kvar-
Fiy. -I.
Hastighetsdifferenserna mellan göt
och valsar vid
valsning; vp
valsarnas periferihastighet, vi
ingående och vu
utgående
hastighet hos götet.
står mycket starka spänningar. Det
förekommer att sådana kan orsaka sprickning efter
götets kallnande sannolikt till följd av
variationer i omgivningens temperatur. Spänningarna
utjämnas genom homogenisering, som i regel
utföres vid legeringar för lösning av utskilda
strukturbeståndsdelar.
Vid valsning
Vid varmvalsning uppstår
hastiglietsdifferen-ser mellan valsarna och götet vid såväl in- som
utgångssidan, fig. 4. Götytan kommer
därigenom att utsättas för stor dragpåkänning.
Föreligger i götytan spröda utskiljningar av
tillräcklig storlek eller ogynnsam anordning,
porer eller mikrosprickor utgör de
svaghetsområden, i vilka bristningar lätt kan uppstå
vid varmvalsningen. Dessa bristningar är
visserligen ofta så små, att de är iakttagbara
endast med mikroskop, inen de ger sig ofelbart
till känna, om t.ex. den valsade plåten eloxeras.
Man avlägsnar därför götets ytskikt med
segringar genom maskinbearbetning, vanligtvis
fräsning. Detta tillämpas för alla
aluminiumlegeringar och även för olegerat aluminium,
då kravet på den färdiga plåtens ytutseende
nödvändiggör det.
Även om götet har renfräst yta och är fullt
homogent kvarstår alltjämt en tendens till
ytliga bristningar under varmvalsningen. Genom
hastighetsdifferenserna mellan göt och valsar
blir en viss slirning oundviklig. Det liöga
valstrycket medför att varandra berörande vtor
vill välla samman punktvis. Från det varma,
mjuka götet lösryckes därvid
aluminiumpartiklar, som fastnar på valsarna. Dessa partiklar,
som givetvis blir oxiderade, kan senare lätt
lossna och bli invalsade i aluminiets yta. På
de ställen på plåtytan, varifrån partiklar
lösryckts, bildas som regel endast mikroskopiskt
iakttagbara sprickor, i allmänhet gående
vinkelrätt mot valsriktningen. Vid eloxering ger
de ytan ett "smutsigt" utseende.
För att minska dragpåkänningen i götets
ytskikt och motverka hopvällningstendensen
tillför man vid varmvalsning av aluminium ett
smörjmedel. Problemet att på ett fullt
tillfredsställande sätt smörja och kyla valsarna är
emellertid ännu långt ifrån löst. Även med goda
oljor liksom med cirkulerande oljeemulsion
kan man ej helt förhindra vissa lokala
hopväll-ningar med lösryckning av aluminiumpartiklar
som följd.
Valsarnas skötsel är av största vikt för
ernående av god plåtkvalitet. På valsarnas yta
398 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
