Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 16 - Andras erfarenheter - Värmehärdigt butylgummi, av SHl - Stora ångkraftverks ekonomi, av Wll - Ulliknande bomull och värmehärdigt gelatin, av SHl - Måttnoggrannhet och toleranser vid monteringsbygge, av BS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid vulkniiig ined svavel, nämligen tvärbindning
genom disulfidgrupper och upplösning av dessa
bindningar. Den senare reaktionen uppges vara
särskilt allvarlig för butylgummi (jfr Tekn. T. 1958
s. 108), och man har därför länge sökt metoder att
åstadkomma stabilare tvärbindningar; detta mål
tycks man nu ha nått genom användning av
fenol-polymerer som vulkmedel.
Vulkning med fenolpolymerer är en långsam
reaktion. Man har t.ex. funnit att det tar 4 b vid 160°G
för att nå 90 °/o vulkning medan fullständig
vulkning erhålls med svavel på litet mer än en timme.
Det har emellertid visat sig att tenn(II)klorid
katalyserar reaktionen så att inan med dess hjälp kan
vulka fullständigt på 1 h även med fenolpolymerer
(Chemical & Engineering News 9 juni 1958 s. 36).
SHl
Stora ångkraftverks ekonomi
Inom ångkrafttekniken går utvecklingen mot allt
större aggregat, och i samband därmed har man
även genom höjning av tryck och temperatur fått
högre verkningsgrad. Främst genom ökningen av
aggregatstorleken har anläggningskostnaden per
effektenhet kunnat nedbringas:
Aggregateffekt ............... ... MW 30 60 120 200
Antal aggregat ............... 6 6 5 5
Stationseffekt ................ .... MW 180 360 600 1 000
. kp/cm2 42 63 105 165
Ångtemperatur, högtryck ... ...... °C 450 480 538 565
Ångtemperatur, inellantryck ......°C — — 538 538
Verkningsgrad ............... ...... •/. 26,7 29,3 33,5 35
Anläggningskostnad .......... . kr/kW 1 110 935 820 760
Den verkningsgrad som anges i denna
sammanställning har ur originalkällans värden beräknats på
bränslets effektiva värmevärde, varvid förutsatts
koleldning och värmevärdeskvoten 0,955 (Se Tekn.
T. 1955 s. 241). Den kraftiga ökningen av
verkningsgraden för de större aggregaten beror till stor del
på införande av mellanöverhettning.
Jämför man en kraftstation med 30 MW aggregat,
soin var vanligt före andra världskriget, med en
modern anläggning med 200 MW aggregat, finner
man att anläggningskostnaden vid samma
penningvärde sjunkit från 1 140 till 760 kr/kW, alltså med
33 »/o, under det att verkningsgraden samtidigt
stigit från 26,7 till 35 °/o, motsvarande 20 °/o
minskning av bränsleförbrukningen (D P Sayers i
Pro-ceedings of the Institution of Electrical Engineers.
Part A, lehr. 1959 s. 17). Wll
Uiliknande bomull
och värmehärdigt gelatin
I USA har man funnit ett sätt att föra in svavel i
proteiner varigenom man kan ändra dessas
egenskaper mycket. Man har t.ex. framställt gelatin
vars vattenlösning gelatinerar ögonblickligt vid
rumstemperatur och som sedan inte mjuknar i
kokande vatten. Detta öppnar nya möjligheter vid
tillverkning av fotografiska emulsioner. Man har
också framställt gelatin vars vattenlösning gelatinerar
först vid mycket låg temperatur; det anses lämpligt
som plasmaersättning.
En intressant tillämpning är modifiering av bomull
till en i viss mån uiliknande fiber. I ullen svarar
disulfidbindningar för en stor del av
tvärbindningarna mellan polypeptidkedjorna. Liknande
bindningar saknas hos bomull. I aminerad bomull (Tekn.
T. 1949 s. 836; 1953 s. 99) har man nu först ersatt
amingrupperna med sulfhydrylgrupper genom
reaktion med N-acetylhomocysteintiolakton. Silverjoner
kalalyserar reaktionen. Sulfliydrylgrupperna kan
sedan oxideras till disulfidgrupper med t.ex. luft.
På detta sätt modifierad bomull har fått ullens
elasticitet. Om ett färgämne sätts till
N-acetylhomo-cysteintiolaktonen före reaktionen med bomullen, blir
denna sedan mycket hållbart färgad. Det anses ännu
omöjligt att avgöra om den nya
modifieringsmetoden kan få teknisk betydelse.
Enligt samma metod kan man ersätta amingrupper
i proteiner med sulfhydrylgrupper. De båda typerna
av modifierat gelatin erhålls genom att man utför
oxidationen till disulfidgrupper i gelatinlösningar
med olika stor koncentration. I en utspädd lösning
uppstår nämligen intramolekylära disulfidbindningar
och inga tvärbindningar mellan molekylerna. I en
koncentrerad lösning kommer däremot
gelatinmolc-kylerna så nära varandra att tvärbindningar
uppstår mellan dem. Lösningen gelatinerar då genast
(Chemical & Engineering News 2 juni 1958 s. 44).
SHl
Måttnoggrannhet och toleranser
vid monteringsbygge
Byggnadsindustrin har tidigare förbisett problemen
med måttnoggrannhet och toleranser. Genom den
omsvängning till elementbyggeri som nu sker liar
loleransproblemet fått stor vikt (Tekn. T. 1957
s. 1049).
Måttavvikelserna kan hero på mätfel, rörelse i
materialet, belastningsdeformationer, lagringsfel och
arbetsfel. Mätfelen är normalt av mindre
betydelse. Av psykologiska skäl bör man emellertid
använda mätdon som ger 10 gånger så stor
noggrannhet som de måttavvikelser som skall mätas.
Stål-måttband som ger fel på ca 0,2 mm/m bör användas
i stället för tumstockar som ofta ger 10 gånger så
stort fel.
Utsättningsinetoden bör vara enkel och innefatta
så få mätningar som möjligt och den bör vara lält
att kontrollera. En primitiv metod med god kontroll
kan ge goda resultat.
Toleranssätlningen får inte bli ett självändamål.
Toleranserna bör anpassas till de formtyper och
övriga förhållanden som gäller på arbetsplatserna.
Mätningar har visat att man inte bör fordra mindre
avvikelser än ± 10 mm.
Med betongformar kan man hålla ± 5 mm.
Fransmännen har med formar av 25 mm planfräst
stålplåt och hydrauliskt manövrerade kantformar
uppnått ± 1 mm.
Flertalet betongelement gjutes nu stående i paket.
Man har därvid inte tagit tillräcklig hänsyn till
formtryckets inverkan. Elementen blir därför
tjockare och bredare nedtill än upptill. Om betongen
fylles på ojämnt kan även variationer i elementens
mittparti uppstå. Ofta visar elementen lika stor
avvikelse i tjocklek som i bredd, i millimeter räknat.
Att införa ett likartat toleranssystem som i
verkstadsindustrin är därför inte lämpligt. Ett östtyskt
förslag enligt vilket toleransen exempelvis skulle
sättas till 4 mm för mått under 50 ni och till 12 mm
för mått mellan 1 000 till 3 000 111111 är därför
ingenting att ta efter.
Enkla träforniar liar en tendens att växa ocli bör
göras något för små i början. Stabila träformar eller
formar där träet endast är ytform bör kunna hålla
toleranser på ± 10 mm. Stålformar blir dyra, då
det inte är möjligt att utan specialverktyg bocka
stålplåt med tillräcklig noggrannhet. Även svetsning
är för dyrt. Att anbringa stålplåt på ostabil stomme
ger mycket dålig måttnoggrannhet.
Eftersom det är så svårt att på ett billigt sätt
412 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
