Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 17 - Gasverkens framtid, av Rolf Lindskog - Nordiska granntidskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
las men att gasen och gasverkstekniken står
och stampar på samma fläck, och inte ens en
gång med de utgångspunkterna har
bedömningen alltid varit rättvis.
Vid en rättvis jämförelse mellan gas och
elektricitet måste man ta hänsyn till å ena sidan
återanskaffningskostnaderna för elenergin
enligt de nu aktuella möjligheterna, dvs.
värmekraftverk och atomkraftverk, och å andra
sidan återanskaffningskostnaderna för
gasverksanläggningarna enligt de nu aktuella
möjligheterna, vilka bl.a. innebär oljeförgasning och
andra anordningar för totalförgasning av
bränsle. Överhuvudtaget har man en känsla av
att utredningar inte löser gasverkens problem
eller ger gasverken deras rätta chans.
Gasverken borde i stället få arbeta positivt,
få utvecklas utan hänsyn till att taxepolitik
skall göras till en politisk avvägningsfråga och
att man genom en alltför stor finkänslighet
inte låter gasverken driva den propaganda och
samma reklam som konkurrerande
energiformer.
Stadsgasverkens framtid ligger troligen i en
fortsatt utveckling av användningen av gas för
varmvattenberedning och för uppvärmning av
byggnader. Det nuvarande sättet att värma,
framförallt en enfamiljsvilla, och att framställa
varmvatten där i en och samma panna är ju
uppenbart oekonomiskt. Särskilt sker
varmvattenberedningen under de tider, när värme inte
behövs för byggnadens uppvärmning, med
mycket dålig verkningsgrad på grund av de
stora tomgångsförlusterna, och genom de
använda oljeeldningsaggregatens intermittenta
drift eldas även under lågbelastningstider med
dålig verkningsgrad, så att kanske de flesta
människor med oljeeldade villapannor helt
avstår från kontinuerlig tillgång till varmvatten
under den tid av året när varmvatten kanske
mest behövs, nämligen sommaren.
Det är troligt att i jämförelse med detta en
central omvandling av oljan vid ett gasverk
till gas och dennas användning i de lokala
villapannorna ger en total verkningsgrad, som i
varje fall inte är sämre än verkningsgraden hos
de enskilda villapannorna. Distributionen av
gas i rörledningar bör inte vara dyrare än
distributionen av olja i tankbil.
Gasframställnings-kostnaden bör kunna bekostas av skillnaden i
priset på den tjocka olja, som kan användas för
gasframställning vid ett oljegasverk, och priset
på det tunna oljedestillat, som måste användas
för en villapanna. En utveckling i den
riktningen synes vara både realistisk och önskvärd
under nuvarande tekniska och ekonomiska
betingelser.
När man drar fram ett fjärrvärmenät i en
stad måste man kämpa med mycket stora
svårigheter och dras med kostnader av en helt
annan storleksordning än kostnaderna för en
gasledning. Tillskyndarna av dessa dyrbara
anläggningar kan ej heller förutskicka annat än
en ganska blygsam avkastning på det nedlagda
kapitalet men anser anläggningarna trots detta
nödvändiga.
Mot bakgrunden av detta har man svårt att
förstå hur man på andra håll i landet kan
arbeta på att avveckla det enkla och relativt
billiga energidistributionssystem, som gasnätet
representerar.
Litteratur
1. Gulf Coast gas ready for England. Oil & Gas J. 5 jan. 1959
s. 76.
2. Oljeförgasning. IVA Bränsletekn. Medd. 25 (1957).
3. Örebro Stadsfullm. Prot. o. Handl. 163 a (1955).
4. Örebro Stadsfullm. Prot. o. Handl. 96 a (1957).
5. Örebro Stadsfullm. Prot. o. Handl. 107 a (1958).
6. Utredning rörande gasverket i Gävle. IDAF 7 Me 125
(1957).
7. Linköpings Stadsfullm. Handl. 15 (1956).
8. What’s the housing outlook? National Petroleum News
febr. (1959) s. 151.
nordiska granntidskrifter
Højgaard Jensen, H, & Meyer, N:
Termoelek-triske effekter i halvledere og deres praktiske
ud-nyttelse i køleelementer. Ingeniøren 1959 h. 5 s. 165
—175.
Margen, P H m.fl.: R3/Adam. Ingeniøren 1959 h. 5
s. 176—183.
Schlegel, F: Stereofoni på grammofonplader.
Ingeniören 1959 h. 5 s. 184—190.
Galløe, V: Beregning af bcerende konstruktioner
ved hjælp af elektroniske cifferregnemaskiner.
Ingeniören 1959 h. 6 s. 193—201.
Vincents Nissen, T: Nye perspektiver i den
tekniske mikrobiologi. Ingeniøren 1959 h. 6 s. 202—207.
Atlung, G: Materialeprovning af gummi og plast.
Ingeniøren 1959 h. 6 s. 208—215.
Rump, L: Elektriske varmelegemer til industrielie
formål. Ingeniøren 1959 h. 6 s. 216—218.
Gillberg, E: Ackumulator drivna gaffeltruckars
energibehov (på finska). Tekn. Aikl. 1959 h. 5 s. 111
—120.
Rauhala, V T: Bränsle — smörjmedel — motor
(på finska). Tekn. Aikl. 1959 h. 5 s. 123—135.
Linnaluoto, V: Möjligheterna till rymdfart (på
finska). Tekn. Aikl. 1959 h. 6 s. 151—159.
Kotilainen, M: Varmförzinkning (på finska). Tekn.
Aikl. 1959 h. 6 s. 161—166.
Rüsch, H: Konstruktioners säkerhet (på finska).
Tekn. Aikl. 1959 h. 6 s. 169—175.
Arvola, Y: Synpunkter på ingenjörsutbildningen.
Tekn. Forum 1959 h. 3 s. 52.
Gummerus, J A: Vad byggherren bör veta om
byggandet och byggnadsprojekteringen. Tekn. Forum
1959 h. 3 s. 53—56.
Jarle, P-0: En ekonometrisk analys av verkliga
byggnadskostnader. Tekn. Forum 1959 h. 3 s. 57—61.
Finlands bränsleförsörjning. Tekn. Forum 1959 h. 3
s. 62—64.
von Grævenitz, C: Träförädlingsindustrins
eldrift-säkerhet. Tekn. Forum 1959 h. 4 s. 71—73.
TEKN ISK TIDSKRI FT 1959 425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
