Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 17 - Tyngdkraftsmätningar och deras användning, av Bror Wideland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Principiell uppbyggnad av Nør-gaards gravi-meter.
Tyngdkraftsmätningar
och deras användning
Professor Bror Wideland, Stockholm
526.7
Tyngdkraftsmätning avser närmast
bestämmande av tyngdkraftens acceleration
("tyngdkraften") g på en punkt av jordytan. Som enhet
för tyngdkraft brukar man använda storheten
1 gal = 1 cm/s2 eller tusendelen därav, som
kallas 1 milligal.
Tyngdkraften kan bestämmas med såväl
dynamiska som statiska metoder. Den viktigaste
bland de dynamiska metoderna består i att
bestämma perioden hos en kropp, som svänger
fram och åter under inverkan av tyngden, dvs.
en pendel. Vid de statiska metoderna
bestämmes tyngdkraften genom mätningsorgan, som
befinna sig i vila. De viktigaste bland sådana
apparater äro gravimetrarna. Hos de flesta
hittillsvarande gravimetertyper balanseras
tyngdkraften genom tänjningen av en fjäder eller
torsionen hos en tråd. Ändringar i
tyngdkraftens storlek bestämmes därvid genom mätning
av de uppkomna ändringarna i längd eller
torsion hos fjädern eller tråden.
Den klassiska metoden för tyngdkraftens
bestämmande är att man möter en pendels
svängningstid. Härvid bestämmes g enligt formeln
9
där l är pendelns längd och T0 den tid, som
förflyter mellan två på varandra följande
vertikalpassager (dvs. hälften av en hel
svängning). Formeln gäller för oändligt liten
sväng-ningsamplitud. Då denna i verkligheten ej är
oändligt liten, måste dess medelamplitud <p
bestämmas och korrektion till oändligt liten
amplitud införas. Man observerar alltså i första
hand en svängningstid T, varav T0 beräknas
enligt närmeformeln
r.-r(i-g)
16/
Formeln gäller dessutom för den matematiska
pendeln, under det att man i verkligheten har
att göra med en fysisk pendel. Formeln kan
dock användas, om man med l menar den
fysiska pendelns reducerade längd.
Absoluta tyngdkraftsbestämningar
Av formeln
7Ta /
9 =
To2
framgår direkt, att g kan bestämmas, om l och
T0 äro kända. En sådan tyngdkraftsbestämning
kallas absolut. Både l och T0 måste därvid
bestämmas med stor noggrannhet. En noggrann
bestämning av T0 kan någorlunda lätt
åstadkommas. Däremot är det ett både tidsödande
och vanskligt företag att bestämma l med
samma grad av noggrannhet. Därför har absoluta
tyngdkraftsbestämningar endast utförts på ett
fåtal platser på jordytan. De första gjordes av
Mersenne 1644 och av Riccioli 1647 samt av
Picard 1669—-1670. Vid absolutbestämningarna
använde man sig tidigast av enkla trådpendlar,
sedermera av reversionspendlar. De viktigaste
absoluta tyngdkraftsbestämningarna har utförts
i Rom, Padua, Wien, Paris, Madrid och
Potsdam.
Det ø-värde, som under innevarande
århundrade kommit till allmän användning, är det av
Kühnen och Furtwängler 1898—1904
bestämda Potsdamsvärdet 981,274 cm/s,2 vars
medelfel angavs till 3 milligal. Modernare
absolutbestämningar ha emellertid visat, att
Potsdamsvärdet ej torde vara så noggrant, som
medelfelet antyder, eller också att bestämningen är
behäftad med icke uppmärksammade
systematiska fel. Ytterligare mätningar torde
komma att företagas, innan man anser sig med
säkerhet kunna fastslå ett nytt värde. Vid
Internationella Unionens för Geodesi och Geofysik
TEKN ISK TIDSKRI FT 1959 427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
