Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 17 - Tyngdkraftsmätningar och deras användning, av Bror Wideland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. En
modern Nørgaards
gravimeter.
ningens dåvarande chef Axel Gavelin för
Svenska Nationalkommittén för Geodesi och
Geofysik men kom icke till utförande.
Såväl Geologiska Undersökningen som
Bolidens Gruvbolag har under årens lopp för
pro-spekteringsändamål utfört gravimetermätning
med stor punkttäthet över avsevärda områden
huvudsakligen inom Norrbotten, Västerbotten
och Skåne. Därvid har tidigare använts
"Bo-liden-gravimetern" (konstruerad av D
Malmqvist m.fl.). På senare år har man övergått till
den amerikanska Worden-gravimetern.
Kartverkets tyngdkraftsmätningar
1941 och senare
Tyngdkraftsmätningar hade länge stått på
arbetsprogrammet för Rikets Allmänna Kartverks
geodetiska byrå (numera åligger det för
övrigt instruktionsenligt kartverket att utföra
de grundläggande tyngdkraftsbestämningarna
inom riket), men hade fått stå tillbaka för
andra aktuella uppgifter. I början av 1940-talet
igångsattes dock gravimetriska mätningar på
initiativ av dåvarande verkchefen Vilhelm
Hernlund.
Åren 1941—1942 bestämdes tyngdkraften på
40 stationer fördelade över hela landet. Dessa
bestämningar utfördes med en Sternecks
pendelapparat med två satser pendlar, nämligen
fyra mässingspendlar och fyra invarpendlar.
På referensstationen belägen i källaren till
"ämbetshuset" vid Hantverkaregatan i
Stockholm placerades pendelapparaten på en
stenpelare, som stod direkt på berggrunden.
Fältstationerna valdes i källare, garage eller andra
lokaler med stadigt golv. Sedan alla
erforderliga korrektioner pålagts beräknades de olika
pendlarnas svängningstid, och härur erhölls
slutligen motsvarande ø-värde.
I regel undergå pendellängderna under en
mätningssäsong smärre förändringar. För att
eliminera dessa ändringars inverkan på
svängningstiderna utför man observationer på
referensstationen både före och efter och vanligen
även någon gång under en fältmätningssäsong.
Vid våra bestämningar tillämpades följande
säsongschema: referensstationen — tio
fältstationer — referensstationen — tio fältstationer
— referensstationen. Medelfelet i det bestämda
^-värdet blev 1,4—1,5 milligal.
År 1943 fortsattes tyngdkraftsmätningarna
med användande av en av den danske geodeten
G Nørgaard utexperimenterad gravimeter.
Denna gravimeter hade då just blivit färdig för
fältbruk, och Sverige blev det första land, som
använde denna gravimetertyp för en
landsomfattande tyngdkraftsuppmätning.
Den viktigaste beståndsdelen i Nørgaards
gravimeter är en fin kvartstråd (K i fig. 1)
fästad i en kvartsram R. Från kvartstråden
utgår en kort kvartsstav A, som påverkas av
tyngden. Från kvartsramen utgår en annan
kort kvartsstav H, som alltså är fast. De båda
kvartsstavarna äro i spetsarna försedda med
små speglar St och S2. Hela systemet är inbyggt
i en metallkammare, som är försedd med ett
litet fönster. Med en liten lupp försedd med
en ljuskälla och en horisontell tråd kan man
observera speglarnas lägen i förhållande till
varandra. Kammaren är fylld med en
vätskeblandning, som dels minskar temperaturens
inverkan, dels verkar dämpande på den
lättrörliga staven A, fig. 2 och 3.
Instrumentet fungerar på följande sätt.
Stavarna A och H antagas vara parallella vid ett
visst värde på tyngdkraften.
Torsionsmomen-tets storlek vid detta tillfälle beteckna vi med
T. Om tyngden erhåller ett litet tillskott, vrider
sig staven A nedåt, tills tyngdkraftens
vrid-ningsmoment och torsionsmomentet åter
balansera varandra, varvid de båda stavarna bilda
en liten vinkel med varandra. Hela
kvartssystemet vrides nu nedåt ytterligare så mycket,
att stavarna åter bli parallella, varvid
torsionsmomentet åter är lika med T. Den vinkel i, som
systemet därvid bildar med det ursprungliga
läget, är det som skall observeras.
Vrides systemet i stället en lika stor vinkel
uppåt från utgångsläget, inträffar åter
parallellitet mellan stavarna. Totala vinkeln mellan
dessa båda lägen blir alltså 2 i. Om staven A
har längden r och massan m, och om
tyngdkraftsvärde resp. lutningsvinkel på en serie
stationer 1, 2,... n kallas gv g2,... gn, resp. iv
4,... i„, få vi följande bestämningsekvationer:
T = mg1r eos it = m g2r eos z2 =
— ... — m gnr eos i„
Om tyngdkraften på t.ex. stationen 1 är känd,
beräknas tyngdkraften på övriga stationer
enligt följande generella ekvation
eos fi
gn =– gl
eos In
Till de direkt bestämda resultaten måste läggas
korrektioner för temperaturen samt för
instrumentets nollpunktsvandring eller gång.
TEKN ISK TIDSKRI FT 1959 429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
