Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 17 - Tyngdkraftsmätningar och deras användning, av Bror Wideland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8. Av författaren preliminärt beräknad
gravi-metrisk geoid i södra och mellersta Sverige,
kontur-avstånd 2 m.
ciell differens utföras av olika observatörer och
med olika gravimetertyper. Sverige har 1956
utfört dylika bestämningar av differenserna
Stockholm—Helsingfors, Stockholm—Oslo och
Stockholm—Köpenhamn.
För kalibrering av gravimetrar har etablerats
långa kalibreringskedjor, inom vilka
tyngdkraften på ett fåtal huvudstationer bestämmes
med specialkonstruerade pendelapparater, som
ger mycket noggranna mätningsresultat. En av
dessa kalibreringskedjor finnes i Europa. Den
går från Hammerfest över Bodö, Oslo,
Köpenhamn, Bad Harzburg och München till Bom.
Mellan huvudstationerna inplaceras ett stort
antal gravimeterbestämda sekundärstationer.
Den inom Sverige belägna delen av denna
kali-breringskedja sträcker sig från Svinesund till
Hälsingborg. Inom denna sträcka har
kartverket 1957 och 1958 bestämt ett antal stationer
så belägna, att deras inbördes avstånd i
nord-sydlig rikning är ca 20 km.
Ett annat av internationella kommissionens
förslag innebär, att varje ansluten stat över sitt
område preparerar en noggrann
medelhöjdskarta angivande medelhöjd inom lämpligt stora
ungefärligen kvadratiska rutor. En fullständig
sådan karta över Sverige har inom kartverket
upprättats 1954—1956. Medelhöjder är på
denna karta angivna för rutor med sidorna l’,25
i norr—söder och 2’,5 i öst—-väst. Kartan är
tills vidare icke publicerad.
Internationella kommissionen har slutligen
ivrat för att tyngdkraftsbestämningarna på
havet skall påskyndas. För Sveriges del har
kartverket hösten 1958 påbörjat dylika mätningar
från undervattensbåt. Dessa mätningar skall
fortsättas 1959.
Det gravimetriska materialets
användning
Själva ^-värdet ingår i åtskilliga fysikaliska
formler. Ofta nöjer man sig därvidlag med
normaltyngden. Understundom är det dock
önskvärt att exaktare känna det lokala
g-värdet. För dylikt ändamål har kartverket
bestämt tyngdkraften bl.a. i Mynt- och
Justeringsverkets vågrum samt i Statens
Provningsanstalts lokaler.
Vid precisionsavvägningar ingår det på den
fysiska jordytan observerade lokala ^-värdet i
de formler, varigenom mätningarna korrigeras
för nivåytornas bristande parallellitet (Tekn.
T. 1957 s. 835).
Vid geologisk malm- eller oljeletning är
gravimetriska mätningar ett viktigt hjälpmedel vid
sidan av andra undersökningsmetoder. För
sådant ändamål erfordras mycket detaljerade
undersökningar med tätmaskigt punktnät och
stor mätningsnoggrannhet. Det är speciellt
Bou-guer-anomalierna, som i detta sammanhang
kommer till användning (Tekn. T. 1958 s. 949).
Sin kanske största betydelse liar emellertid
gravimetrin inom den vetenskapliga geodesin
nämligen vid studiet av geoiden.
Vid alla geodetiska eller
astronomisk-geode-tiska mätningsoperationer är observatörens
första åtgärd att bringa instrumentets
vattenpass att spela in, vilket innebär, att
mätningarna komma att utföras på ytor, som äro
vinkelräta mot tyngdkraftens riktning i
observationspunkten, dvs. på nivåytor. Geoiden är en av
nivåytorna, och om mätningarna inte ske på
alltför stora höjder över havet, kan man
approximativt räkna dem som utförda på
geoiden.
Eftersom geoiden är en nivåyta, varierar
tyngdkraftens riktning från punkt till punk på
den på ett oregelbundet sätt. Följaktligen är
geoiden själv en oregelbunden yta. Den lämpar
sig därför icke som referensyta vid beräkning
av geodetiska mätningar. Man har i stället som
sådan referensyta valt en svagt avplattad rota-
TEKN ISK TIDSKRI FT 1959 433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
