Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 18 - Stereofonisk ljudåtergivning, av DH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stereofonisk
ljudåtergivning
534.76 : 681.84
Människans hörselsystem är så uppbyggt att
lyssnaren förmår bestämma såväl riktning
som i viss mån även avstånd till en ljudkälla.
Detta beror på att ett från ett visst håll
kommande ljud uppfångas olika av människans
båda öron, på grund av olikheten i
ljudintensitet, dels på grund av olikheten i ljudvågornas
ankomsttid. Hjärnan arbetar snabbt och ger en
sammanfattning av de erhållna
informationerna, så att man får ett klart intryck av ljudets
karaktär och riktningen varifrån det kommer.
Med konventionell elektronisk ljudåtergivning
kan man ej överföra information till lyssnaren
om olika ljudkällors belägenhet, t.ex. de olika
instrumentens inbördes plats i en orkester. På
grund av detta saknar sådan ljudåtergivning
rymdkaraktär. Med hjälp av stereofonisk
ljudåtergivning kan man emellertid nu få med
även rymdkaraktären. Ordet stereofoni
används sammanfattande för de olika metoder,
som begagnas för att med elektroniska
hjälpmedel ge ljudöverföringen rymdkaraktär. Man
måste då arbeta med två ljudkanaler, i princip
motsvarande ljudvägarna till de båda öronen.
I varje länk måste ingå en separat mikrofon
och en högtalare varvid det dock ej är tvunget
att de två mikrofonerna eller högtalarna är
placerade på samma inbördes avstånd som
öronen, fig. 1.
Stereofonin håller nu på att tränga igenom
i huvudsak tre områden nämligen
grammofontekniken, bandspelartekniken och
rundradiotekniken.
Stereogrammofon
En normal grammofonskiva är utförd med
late-ralskrift, dvs. mikrofon-nålen rör sig i sidled
och nålen styrs av de liksidigt modulerade
spåren, fig. 2 t.v. I en grammofonskiva för
stereofonisk ljudåtergivning är båda kanalerna
ingraverade i samma spår på så sätt att de båda
svängningsplanen bildar 90° vinkel med
varandra och vartdera planet ligger 45° mot
vertikalplanet, fig. 2 t.h. Skivspåret innehåller
alltså, på praktiskt taget samma utrymme som
förut, full stereoinformation med noggrann
uppdelning mellan vänster och höger. En
skivsida innehåller samma informationsmängd
som förut tidigare två sidor på en vanlig skiva.
Spårbredden på de nya skivorna har
reducerats från ca 60 till 40 |x. Avståndet mellan
spåren är dock i huvudsak detsamma som tidigare,
varför en skiva för stereo och en vanlig
LP-skiva har ungefär samma speltid.
Fig. 1. Den stereofoniska ljudöverföringens princip.
Vid avspelningen av en stereoskiva beskriver
safirspetsen på mikrofonnålen en sammansatt
styrd rörelse i de två 45°-planen, vilken också
kan uppdelas i en rörelse i sidled och en i
riktning upp och ned, fig. 3. En normal
nålmikrofon för endast sidskrift kan ej följa
stereoinformationen på riktigt sätt. En
nålmikrofon för stereoåtergivning kan emellertid med
utmärkt resultat avspela alla skivor med
mikrospår. Skivorna slits därvid mindre än eljest
beroende på det låga nåltrycket, 5—6 g, vilket
man kan hålla tack vare att safirspetsens radie
reducerats från 25 till 15 ji.
Den i de två 45°-planen förefintliga
informationen, fig. 3, tas upp av nålmikrofonen och
uppdelas där i två separata delar, som förs
vidare till två förstärkare och två eller flera
högtalare.
Den vanligaste typen av stereonålmikrofon
arbetar med piezo-kristaller, fig. 4, vilka vid
deformation ger elektriska spänningar, men
även elektrodynamiska nålmikrofoner finns i
marknaden. I stereokristallmikrofonen
användes två i 90° vinkel i förhållande till varandra
placerade kristaller. Kristallerna är fast
inspända i ena ändan och i den andra
sammankopplade över ett hävarmssystem, som i mitten
styrs av safirspetsen. Hävarmssysåemet är så
utformat, att en rörelse i det ena 45°-planet
Fig. 2. Grammofonspår i stark förstoring, t.v.
lateral-graverat, t.h. stereograverat.
Fig. 3. Safirnålens rörelser vid avspelning av en
stereoskiva med 45—45° spårmodulation.
469 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
