- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
470

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 18 - Stereofonisk ljudåtergivning, av DH

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ger en spänning till motsvarande kanals
ton-frekvensförstärkare.

En viss överhörning upppstår genom den
mekaniska sammankopplingen av de båda
systemen. Man har dock lyckats konstruera
nålmikrofoner med mer än 20 dB
överhörnings-dämpning, vilket är fullt tillfredsställande för
god stereoåtergivning.

En anläggning för gravering av stereoskivor
består av två separata förstärkaranläggningar,
vilka var och en matar en spole i
graverhuvu-det, fig. 5. I anslutning till varje drivspole
sitter en återkopplingsspole, vilken återmatar
information om gravernålens rörelse till resp.
förstärkare. Återkopplingen har till funktion
att dämpa nålamplituden vid nålresonanserna.
Graveringen övervakas med en mätförstärkare,
fig. 6, varigenom man kan kontrollera att en
på förhand väld frekvenskarakteristik
verkligen följs.

Vardera graverförstärkaren består av ett
fas-vändarsteg, vilket matar ett mottaktkopplat
för-stärkarsteg. Detta i sin tur matar ett effektsteg
med två parallellt mottaktkopplade rör, vilket
driver graverspolen. Före fasvändarsteget
finnes filter vilka ger den inkommande signalen
en för gravernålen lämplig karakteristik.
Återkopplingssignalen tas från en separat spole i
graverhuvudet genom en förstärkare och
inmatas på fasvändarsteget, vilket sålunda
samtidigt tjänar som blandare.

Stereobandspelare

Bandspelartekniken har under senare år
utvecklats bl.a. så, att man med bibehållande av
de goda frekvensegenskaperna kunnat avsevärt
sänka bandhastigheten. Detta har varit möjligt
dels genom att man kunnat tillverka in- och
avspelningshuvuden med allt mindre luftgap, dels
genom att bättre magnetband kommit i
handeln. En modern bandspelare har i allmänhet
tre valbara bandhastigheter, ca 180, 90 och 45
mm/s. Bandhastigheten 180 mm/s är ännu den
bästa då det gäller att in- och avspela musik,
men även 90 mm/s hastigheten är användbar,
ehuru brusnivån här är något störande.

Man har också lyckats göra magnethuvudena
så smala att totalt fyra ljudkanaler kan få plats
på ett 6 mm brett magnetband. Detta medför
att stereofonisk bandinspelning och avspelning
i hemmiljö nu är ekonomiskt möjlig. De
bandspelare, som nu finns i marknaden, är
emellertid ej byggda för komplett stereofonisk in- och
avspelning av ljud. Av de fabrikat som
tillverkas i Norden är endast en norsk bandspelare
utförd för stereofonisk avspelning av
fabriksmässigt inspelade stereomagnetband. Med
tillhjälp av en extra förförstärkare kan man även
göra egna stereofoniska upptagningar.

Stereorundradio

Sveriges Badio har liksom många andra
radioföretag gjort försök med överföring av de båda
stereokanalerna över var sin sändare. Detta

Fig. 4.
Nålmikrofon
med
piezo-kristaller för [-stereoåtergivning.-]
{+stereoåter-
givning.+}

Fig. 5.
Gra-verhuvud för
gravering av
stereoskivor.

måste emellertid betraktas som ett rent
provisorium avsett enbart att ge viss erfarenhet. För
övrigt finns det i dag inget utprovat system för
stereofonisk ljudöverföring via radio; dock
arbetar man på många håll på att få fram en
lösning.

På ett antagbart system för detta ändamål
måste man ställa två viktiga krav. De två
stereokanalerna måste kunna överföras via en
sändare och överföringen måste vara sådan
att en lyssnare som ej har apparatur för
separat återgivning av de två kanalerna skall kunna
lyssna på stationen med en "enkanalig"
apparat.

Flera förslag till lösningar finnes. Ett av de
äldsta bygger på ett amerikanskt patent från
1953, fig. 7. Här användes en extra
underbärvåg för överföring av den andra kanalen. I
FM-sändaren är insatt en extra fasmodulator, och

Fig. 6.
Blockschema över en
kanal i en
gra-veranlåggning.

470 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free