Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Bodåskilen, av Karl-Fredrik Lautmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10.
Bestämning av
bas-bredden vid
sprängning mot
slits.
bergmassan i den erhållna öppningen. Det
lös-sprängda berget blåses då inte ut ur slitsen
utan hindrar den fortsatta sprängningen (fig.
9). Detta kan inträffa i mindre utsträckning
redan vid laddningar om 0,3—0,4 kg/m.
Den praktiskt lämpliga minsta
laddningsmängden är 0,25—0,3 kg dynamit LFB per me-
ter borrhål. Vid mindre laddning förefinns
risk för att inte hela dynamitsträngen i
borrhålet detonerar. Mycket snäva gränser gäller
sålunda för laddningsmängden i kretshålen.
Försättning
Langefors2 har efter provsprängningar, bl.a.
i Bodås, uppställt följande samband mellan
försättningen V och laddningsmängden L vid olika
basbredder B (fig. 10) vid sprängning mot en
rektangulär öppning (inspänd försättning) i
normal svensk granit, gnejs m.fl. bergarter med
samma bergkonstant (0,4 kg LFB per m3 berg).
L = 0,36 V (sin u)-s/2 (1)
där v är halva öppningsvinkeln. Detta samband
ger en laddning som vid små försättningar
(0,1—0,2 m) motsvarar försöksvärdena men för
större försättningar (0,5—4),7 m) ger en upp
till 50 % för hög laddning.
Konstruktionen av borrplaner för kilar vid
sprängning mot en slits kan underlättas genom
användning av ett diagram (fig. 11) över
försättning vid olika basbredder. I det har endast
räknats med en laddning av 0,3 kg/m, vilket är
den lämpligaste laddningsmängden för
kretshålen.
Basbredden kan antas vara något mindre
än sammanbindningslinjen mellan
tangerings-punkterna för linjer från smalhålens
centrum-punkter till hålvolymens begränsningsytor (fig.
10). Med hjälp av diagrammet kan maximal
försättning för varje hål enkelt beräknas. Vid
beräkning av första hålets försättning bör
observeras att kurvan ej anger centrumavstånd
utan försättning till öppningen.
Svällning
För erhållande av ett säkert
sprängningsresultat bör det lössprängda berget kunna svälla
minst 60 %, helst 80—100 %. Det största
avstånd som kan tillåtas med hänsyn härtill kan
enkelt beräknas för varje hål. Hålen placeras
sedan med hänsyn till det minsta av
maximi-avstånden för försättning eller svällning.
överslagsrisk
Bisk för överslag i homogen granit eller gnejs
föreligger vid fulladdade 30 mm hål (ca 0,7
kg/m), om borrhålens centrumavstånd
understiger 20 cm. Om laddningskoncentrationen
reduceras till 0,3 kg/m minskar detta avstånd till
något mer än hälften. Vid sprickigt och sköligt
berg ökar överslagsrisken. Erhålles överslag
mellan hålen så att ett eller flera borrhål går
för tidigt, föreligger stor risk för att kilen slår
tätt och misslyckas.
Hänsyn bör tas till risken för överslag vid
konstruktionen av borrplanen så att det finns
möjlighet för kilen att lyckas även om överslag
erhålles mellan två hål. Genom användande av
securitsprängämnen, som kan tillåta ett
hålavstånd på 4—5 cm vid fulladdade hål utan att
överslag erhålles, bör betydligt säkrare
uppskjutningar kunna göras även vid stora
hålavvikelser.
Fig. 11. Försättning och basbredd vid sprängning
mot en rektangulär öppning vid 0,3 kg/m laddning.
499 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
