Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Andras erfarenheter - Snabbt bindande lim, av SHl - Utflockning av slam med guar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårigheter vid limmets lagring. Vissa materialytor,
t.ex. polyeten och polytetrafluoreten, tycks fördröja
cyanoakrylatets polymerisation så mycket att en
speciell alkalisk katalysator måste tillsättas för att
goda fogar skall erhållas (M J Bodnar & W H
Schrader i Modern Plastics sept. 1958 s. 142, 144,
146, 148). SHl
Utflockning av siam med guar
Polysackarider, som kan dispergeras i vatten, har
länge använts för rening av industriella
avloppsvatten. De bringar nämligen finkornigt oorganiskt siam
att bilda aggregat som blir så stora att de sjunker
snabbt i vattnet. Man anser att orsaken härtill är
att en polysackaridpartikel adsorberas av två olika
slampartiklar, varigenom dessa binds samman.
Processen fortskrider tills ett tillräckligt stort aggregat
uppstått. Det är emellertid inte lätt att på grundval
av denna förklaring förutsäga hur en given
poly-sackarid skall reagera med ett visst siam. Därför
har man studerat utflockning av fyra olika siam
med guar.
Guar erhålls ur fröet från en indisk växt, som på
senare tid börjat odlas även i USA omväxlande med
bomullsbusken för jordförbättring. Den är en
galak-tomannanpolymer med molvikten 220 000 och
formeln
Guar kan lätt dispergeras i vatten till en viskös sol.
Då den är nonjonisk, är solen relativt stabil mot
elektrolyter. Ett undantag utgör boratjonen som ger
gelatinering genom komplexbildning med
cishydr-oxylgrupperna.
Järnmalmsslam, erhållet genom tvättning av två
olika prov på krossad malm från Mesabi Range,
gav en slamtyp som snabbt flockades ut med bara
guar och en annan typ som inte alls flockades med
guar i destillerat vatten. Det förra slammet (75,5 °/o
Si02, 14,4 °/o Fe, 77,3 °/o olösligt i HCl) innehöll
betydande mängd relativt grovkornig, kristallin göthit
och mycket litet hematit. Det senare (49,3 °/o Si02,
32,9 % Fe, 50,4 % olösligt i HCl) bestod av ytterligt
små partiklar av kvarts, täckta av hematit och
praktiskt taget ingen göthit.
Vid försök att flocka ut det senare slammet med
guar genom tillsats av en elektrolyt fann man att
katjonens valens är den viktigaste faktorn. För
utflockning erforderlig mängd elektrolyt avtar i
allmänhet med växande katjonvalens. Kalciumhydroxid
visade sig effektivare än kalciumklorid. Närvaro av
bara 1 mg/1 av den förra orsakar omedelbar bildning
av stora flockar vid tillsats av guar.
Mängden vid slampartiklarna adsorberad guar
visade sig bli mindre vid närvaro av 0,2 mg/1 Ca(OH)2.
Både med och utan kalciumhydroxid blev den dock
hög (fig. 1). Härav drar man slutsatsen att
kalcium-hydroxidens huvudfunktion är minskning av
slam-partiklarnas laddning så att aggregat kan bildas.
Att adsorptionen av guar minskar antas bero på att
den för adsorption tillgängliga ytan blir mindre
genom bildning av små aggregat av slampartiklar.
Fig. 1. Per gram järnslam tillsatt och adsorberad
guar; A utan och o med 0,2 mg kalciumhydroxid
per liter suspension.
Vid analys visade sig den lättflockade
järnmalms-suspensionen innehålla spår av Ca-, Mg-, Pb-,
Mn-och Fe-joner, medan den svårflockade var fri från
dessa joner. Detta synes förklara skillnaden mellan
de båda slammens beteende.
Kvartsslam kan också flockas ut med guar, men
bara i närvaro av kalciumhydroxid vilket
sammanhänger med en ökning av guars adsorption vid
slampartiklarna (fig. 2). Man fann att närvaro av CaCl2,
NaOH eller NaCl inte medförde utflockning vilket
visar att både Ca- och OH-joner behövs för bildning
av flockar. En rimlig förklaring härpå är att
OH-jonerna först ger kvartspartiklarna en negativ
laddning, varefter Ca-jonerna, som förmedlar guars
adsorption, kan bindas vid slampartiklarna.
Lerslam, som är vanligt i industriella avloppsvatten,
representerades av ett bentonitslam. Dettas
utflockning med guar tycktes gynnas av lågt pH. Mängden
adsorberad guar var 85—95 °/o vid pH 4—8 varför
flockningen vid lågt pH inte kan bero på ökad
adsorption av guar. En sannolik förklaring är att
ler-partiklarna har en stark negativ laddning vid högt
pH och därför inte, trots adsorptionen av guar, kan
bringas så nära varandra att aggregat bildas. Vid
lågt pH är lerpartiklarnas negativa laddning så
mycket mindre att aggregat kan bildas (L E
peterson & J W Opie i Industrial & Engineering
Che-mistry juli 1958 s. 1013—1016). SHl
Fig. 2. Per gram kvartsslam tillsatt och adsorberad
guar; o utan kalciumhydroxid samt med • 0,9 mg,
X 0,5 mg, + 0,375 mg och A 0,125 mg
kalciumhydroxid per liter suspension.
504 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
