Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 21 - Skogsindustrins råvarutransporter, av Kjell Kilander - Den hittills största nyloncylinder - Vallecitos-reaktorn - mksa-systemet - Nya metoder - Varmförtenning av gjutjärn, av U T—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogliga åtgärder. Några hållbara kalkyler över
storleksordningen av dessa förluster finns icke,
men förhållandena nu är allt annat än
tillfredsställande.
Slutord
I Sverige avverkas 45—£0 milj. m3 s.k.
rundvirke per år (avser volym inklusive bark och
toppar). Att uppskatta den totala
transportkostnad som nedläggs på detta är vanskligt, men
den torde väsentligt överstiga 500 Mkr/år.
Skogstransporterna är därför ett ur
rationaliseringssynpunkt tacksamt arbetsområde, och
som framgått av denna presentation berör de
många skilda arbetsområden. Här finns plats
för tekniska nykonstruktioner av många olika
slag, men det är väsentligt att dessa tar sikte
på att lösa rätt problem och samtidigt passar
in i sitt stora sammanhang. Vidare bjuder
arbetsområdet ekonomer och lantmätare många
inspirerande arbetsuppgifter av kalkylteknisk
art.
En viss självrannsakan ger vid handen att
skogsmännen tidigare måhända i någon mån
isolerat sig med sina problem, och det kan
därför vara skäl att avslutningsvis betona att
man från skoglig sida har stort intresse av att
öka samarbetet utåt för att på så sätt få nya
impulser och uppslag.
Litteratur
1. Ager, B H:son: Packad snö som transportunderlag.
Norrlands Skogsvårdsförbunds T. 1956 h. 3 s. 293.
2. Forsell, G: Synpunkter på flottningskostnadernas
fördelning. Svenska Flottledsförbundets Årsbok 1958.
3. KrLander, K: De skogliga terrängtransporterna.
Maskinteknik i Jord och Skog 1958 h. 6 s. 280.
4. Larsson, G: Studier rörande skogsvägsplanering. Inst.
Fastighetsteknik KTH Medd. 1. Stockholm 1956.
5. Leijonhufvud, A C:soN: Några synpunkter på
mekaniseringen av skogsbrukets terrängtransporter. Norrlands
Skogsvårdsförbunds T. 1958 h. 1 s. 101.
6. Malmberg, C E: Synpunkter på traktorn som dragare i
terräng. Maskinteknik i Jord och Skog 1958 h. 10 s. 516.
7. Sundberg, U: Studier i skogsbrukets transporter. Svenska
Skogsvårdsföreningens T. 1952 h. 4 s. 343; 1953 h. 1 s. 15.
8. Vattenkraft och virkesavläggning, kap. I—VI,
Vattenfallsstyrelsen (Virkeskommittén), Stockholm 1943—1957.
Den hittills största nyloncylinder, som
tillverkats i USA, är 7,6 m lång, 405 mm i yttre diameter
och 330 mm i inre. Den skall användas som hölje
på en vals. Enligt den använda tillverkningsmetoden
lär man kunna framställa nyloncylindrar med upp
till 1 220 mm yttre diameter och med godstjocklekar
på minst 25 mm.
Vallecitos-reaktorn, General Electrics 30 MW
materialprovningsreaktor, är uppe i full effekt. Den
används för provning av bränsleelement och
reaktordelar. Då General Electric inte kan utnyttja
reaktorn fullständigt, är den tillgänglig för andra
intresserade företag, även svenska.
m ksa-systemet bör enligt rekommendation av
KTH:s lärarkollegium i största möjliga utsträckning
användas vid undervisningen och klara anvisningar
för omräkning mellan mksa-enheter och andra
enheter ges.
nya metoder
Varmförtenning av gjutjärn
Man kan räkna med att ca 10 °/o av ytan hos ett
gjutjärnsföremål består av grafit. Vid förtenning
försvårar denna höga grafithalt givetvis tennets
vidhäftning. Rengöring genom betning frilägger ännu
mer grafit och är därför olämplig.
Elektrolytisk järnbeläggning som förbehandling vid
förtenning kan användas men blir dyrbar. Den
vanligen använda metoden består i avlägsnande av
yt-grafiten genom oxidation. Härpå grundar sig det
amerikanska Kolene-förfarandet, där föremålen
ano-diskt oxideras i ett saltbad. En annan metod är
anodoxidering i smält natriumhydroxid med en
strömtäthet av ca 20 A/dm2.
Kemisk oxidering i en smälta av lika viktdelar
kalium- och natriumnitrat vid 350—400°C kan även
användas. Oxideringen föregås av mekanisk
rengöring och betning. För att avlägsna det samtidigt
bildade tunna järnoxidskiktet doppar man föremålen
hastigt i fluorvätesyra. Metoden fordrar noggrann
övervakning.
Den hittills enklaste och bästa metoden har
nyligen utarbetats vid Tin Research Institute. Den har
fått namnet "den direkta kloridprocessen".
Föremålen rengörs genom kulblästring med mycket små
(0,2 mm) järnkulor. Minst 1 min blästring per dm2
yta skall användas. Kulblästringen kan för små
föremål ersättas av torr- eller våttrumling.
Förtenningen skall helst ske omedelbart. Föremålen doppas i
en vattenlösning (flussmedel) av 24 vikt-°/o
zinkklorid, 6 vikt-%> natriumklorid, 3 vikt-0/o
ammo-niumklorid och 0,5 vikt-%> koncentrerad saltsyra
och nedföres därefter i tennbadet, som bör ha en
temperatur av 300—320°C.
Rådets yta är täckt med ett 5—8 cm tjockt lager
av-kokande fluss, innehållande samma proportioner av
klorider som vattenlösningen. Lämpligen vägs dessa
upp i proportionerna 8 viktdelar zinkklorid, 2
viktdelar natriumklorid och 1 viktdel ammoniumklorid
och hälles över tennsmältan i ett lager av ca 1 cm.
Härefter sprutas försiktigt vatten på ytan genom
ett spraymunstycke varvid flusskiktet råkar i häftig
kokning och höjs flera centimeter genom
ångbildningen. I denna aktiverade fluss åstadkommes den
slutliga rengöringen när föremålen doppas ned i
tennsmältan.
Förtenningstiden bör vara minst 3 min. Det är
fördelaktigt att använda dubbelförtenning. Efter den
första förtenningen nedföres varorna i en ny
tennsmälta, vars temperatur hålles lägre (250°C) och
vars yta till en tredjedel hålles avskärmad och täcks
med palmolja eller någon syntetisk förtenningsolja.
En jämförelse av de olika metoderna visar att den
direkta kloridmetoden är billigast. Kvaliteten är
även fullt godtagbar då häftningen vid underlaget
blir ca 5,1 kp/cm2 för segjärn och 3,9 kp/cm3 för
grått gjutjärn. Något högre värden på vidhäftningen
uppnås med Kolene-metoden. Gjutna lagerskålar kan
med fördel förtennas innan vitmetallen ingjutes
(E S Hedges i Industrial Finishing jan. 1959 s. 58).
U T—h
TEKNISK TIDSKRIFT 1 959 545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
