Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 21 - STF april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Photon-sättmaskinen är en av de mera avancerade
konstruktionerna inom fotosättningsområdet och i
denna maskin kan man framställa den önskade
fotografiska texten direkt.
Maskinen består av en skrivenhet, där en
perforerad remsa framställes, på vilken finns
hålkombinationer för typsnitt, bokstavsstorlek, radlängd m.m.
Remsan matas in i en fotoenhet, som samtidigt
tjänstgör som ombrytare, dvs. efter en utarbetad
layout placerar raderna på rätt ställe på filmen i
samband med fotograferingen. Vid fotograferingen
av bokstäverna, vilkas original finns i positiv på en
roterande glasskiva, ger hålremsan impulserna till
fotografering av rätt bokstav (belysning med
elektronblixt), rätt förstoringsgrad (sker med
omställning av ett kombinerat lins- och spegelsystem) samt
lämnar data till en räknemaskin-enhet, vilken
summerar totala bokstavsbredden och antalet
ordmellanrum på raden, jämför med den önskade
radlängden och fördelar orden med jämna mellanrum på
raden. Räknemaskin-enheten är av relätyp och
minnena är mekaniska. Den erhållna filmen kan direkt
användas för reproducering på tryckmediet.
Photon-maskinen är tillverkad i ca 70 exemplar,
varav ett finns i Sverige. Den lämpar sig
huvudsakligen för komplicerad sättning och torde för enklare
sättning ej kunna konkurrera med konventionella
sättmaskiner.
M. Higounet, som är en av meduppfinnarna till
Photon-maskinen, berörde i sitt föredrag det
utomordentligt kvalificerade utvecklingsarbetet, som
pågått i ca femton år och nämnde även att maskinen
från början bedömts så värdefull, att man i USA
satsat tiotals miljoner dollar på konstruktions- och
experimentarbete.
Mekanik markerade det ständigt ökade intresset för
arbetsfysiologi (Tekn. T. 1959 s. 145 och 205) genom
att ägna sitt årsmöte den 14 april åt detta ämne.
Inledare var två läkare, Nils Lundgren, Stockholm,
och Adolf Yllö, Skövde, samt Hans Jacobsson,
överingenjör från Köping.
Lundgren angav huvudtemat, maskiner och
hjälpmedel måste anpassas till människans möjligheter
att utnyttja dem. God sikt och god belysning är
villkor som skärps med åldern på arbetaren.
Åldersberoende är också hörseln, välkända ljud kan
uppfattas genom maskerande buller medan sådant helt
döljer ljud som man ej lyssnar efter. Olämpliga
arbetsställningar är sådana där påkänningar från
t.ex. lyft genom hävstångsverkan förstärks till
nedbrytande proportioner i skelett- och muskelsystem.
Ett lyft på 50 kg kan i olämplig ställning belasta
ländkotorna med 700 kp varvid små frakturer kan
uppkomma. Grundställning i ett arbete skall alltid
vara en viloställning för lederna. Helst skall
arbetaren sitta. Man har nu stora möjligheter att mäta
hur ansträngande ett arbete är och kan också ånge
toleransområden.
Yllö talade om tillämpningen av bioteknologi på
konstruktion av verktygsmaskiner. Man har nu
utformat maskiner där man kan arbeta sittande, har
gott om utrymme för ben och fötter, ej behöver luta
sig in över maskinen och där man kan sätta upp och
ta ut arbetsstycken utan att inta obekväma
ställningar, men de är sällsynta. Man utnyttjar då t.ex.
gung-pall, man lutar maskinen fram mot arbetaren, ser
till att arbetaren kan komma tätt intill maskinen
vid lyft av arbetsstycken eller sätter upp enkla
lyftblock. Stödjande bröstplattor är en god hjälp om
arbetaren måste luta sig.
Pedaler skall göras breda så att man kan
manövrera dem med båda fötterna, tänger skall ha handtag
som fördelar trycket över handflatorna, gods som
lagrats kallt skall värmas före hanteringen, buller
kan minskas genom övergång från pneumatisk till
elektrisk drift, genom inklädning av renstrummor,
uppsättning av ljudabsorberande plattor och
inbyggnad.
Jacobsson talade om genomförandet på
arbetsplatsen. Maskinkonstruktörer har i alla tider strävat
att göra sina maskiner bekväma att handha, men
först på senare år har de fått nödvändiga,
fysiologiska data att utgå från. Det räcker emellertid inte
med att man bara studerar maskinen, hela
arbetsplatsen måste genomarbetas, något som ofta bäst
göres med modeller.
I diskussionen visade Gerszon Gluchowicz med
bilder en arbetsfysiologiskt riktigt utformad
innerslip-maskin. Yllö kom igen och talade om att behovet av
att ändra arbetsställning då och då förmodligen är
överdrivet. Motion kan fås genom gymnastik på
arbetstid, men konditionen skall byggas upp på fritid.
Konditionsträningen är viktig, verkstadsarbetarnas
kondition är som regel dålig, avsevärt sämre än
t.ex. skogsarbetarnas.
Norman Ceaglske, professor i "chemical
enginee-ring" vid University of Minnesota, talade om
kemiingenjören och automatisk processreglering vid ett
gemensamt sammanträde mellan SKR och Gruppen
för Regleringsteknik den 15 april. Han framhöll bl.a.
att konstruktionen av regleringssystem ännu är mera
grundad på teknologisk konst än på sunda
fysikaliska principer och en kvantitativ analys av
regleringssystemet. Visserligen har man på denna väg
nått goda resultat, men trots att en mycket stor del
av investeringen i kemiska fabriker nu går till
instrument och reglerorgan är ytterst få processer
fullständigt automatiserade. Detta gäller i
verkligheten även petroleumraffinaderier som har mycket
avancerade regleringssystem.
Vid många processer har man ett antal apparater
som reglerar olika tillflöden, men bara vid ett fåtal
har dessa reglerorgan kopplats samman på något
sätt. Många forskargrupper arbetar nu på problemet
att binda samman de olika reglerdonen med en
huvudregulator som skall vara en automatisk
räknemaskin.
Arbetet på alla områden av processregleringen
fortskrider nu så snabbt att det är omöjligt att
förutsäga situationen om ett eller ett par år. Det synes
dock säkert att den nuvarande typen av reglering
snart kommer att vara omodern.
Föreningen för Skeppsbyggnadskonst och
Flygteknik höll sitt årsmöte den 22 april. Vid detta tillfälle
beslöt föreningen att till första hedersledamot kalla
Nils Ljungzell. Föreningen vill genom detta val ge
uttryck för sin uppskattning av Ljungzells
mångåriga arbete som lärare vid KTH och som
sjöfartsteknisk medarbetare i Teknisk Tidskrift.
Tidigare på dagen hade en liten grupp medlemmar
besökt Facit EDB-Centralen, där
Åtvidabergskoncernens stora automatiska räknemaskin står
uppställd. O Karlkvist från institutionen och
medarbetare berättade om centralens arbete och dess arkiv
av program för uthyrning. Som slutkläm på
visningen analyserade maskinen ett elasticitetsproblem.
där graden av statisk obestämbarhet var helt
avskräckande för den endast med konventionell
handräkning förtrogne.
I estradsamtalet sökte tre skeppstekniker och tre
flygtekniker under ordförandeskap av professor
Bengt J Andersson finna gemensamma intresselinjer.
Utbildningen av flygtekniker startade en gång i
TEKNISK TIDSKRIFT 1 959 557
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
