Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 22 - Emballagestandard, av Åke Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emballagestandard
Direktör Åke Sahlin, Stockholm
I dag är det nästan självklart för oss tekniker
att en mutter skall vara standardiserad så att
den passar till skruvgängorna. Fullt så
begripligt är det inte att en produkt i de flesta fall
skall passa till ett emballage ocli inte tvärtom.
Vad är det då, som påkallar denna förnyade
syn på emballaget? Jo, det är den oerhörda
betydelse som materialhantering och
förflyttning av produkter fått i den moderna
distributions- och tillverkningskalkylen. När man
förr jagade tioöringar i en mekanisk eller
kemisk process genom att höja maskinernas
produktion per timme eller genom att förenkla det
kemiska skeendet eller genom att lägga om
produktionen till större serier, jagar man i dag
enkronor genom att underlätta hanteringen
dels av råvaran, dels av produktdetaljerna
under varans tillverkning, dels av den färdiga
produkten i fabrikslagret, dels under den långa
procedurkedja, som heter varudistribution.
Emballaget har i detta sammanhang sin givna
betydelse. Jag tar då ordet emballage i vidaste
bemärkelse och innesluter däri naturligtvis det
mesta som skyddar, sammanhåller och bevarar
varan och underlättar dess hantering under
Fig. 1. Packning av smör, t.v. som den görs nu, t.h. som den borde göras.
389.6 : 621.798
förflyttning, lagring och i viss mån också
användning. Det må vara en tejphållare eller
kabeltrumma, en serumampull eller
svavelsyra-damejeanne, ett synålsbrev eller
korsbandsom-slag, en vinkagge eller badkarshäck. Det må
också vara en järntråd, som håller ihop ett
knippe förzinkade rör, en lastpall, som håller
ihop en enhetslast av vellpappslådor, eller en
"container", även om den går på hjul.
Inom produktionskedjan har man användning
t.ex. för behållare av olika slag. De bör om
möjligt kunna användas på alla arbetsplatser
inom företaget och också passa in i förrådet
eller centrallagret. Vare sig det nu är en back
för skruvar, en trådkorg för trassel, en kanna
för smörjolja eller en kraftigt dimensionerad
låda för järn- och metallskrot. Där finns plats
för standardisering.
Inom distributionskedjan möter man de mest
skilda behov av emballage. En huvudregel är
emellertid, att man bör packa varor i enheter,
som inte behöver brytas och ompackas förrän
de kommit fram till den slutlige mottagaren
eller i en del fall till butiken. Om det är fråga
om större produkter av icke formbunden
karaktär (mjöl, socker, spik, cement, kätting
m.m.) bör också emballaget till dessa passa in
på lastpallens standardiserade yta (12 X 8 dm),
fig. 1. Varor som lämpligen förvaras i hyllor i
grossistlager, självbetjäningsbutiker och
industriförråd bör packas i emballage, som passar
in på hyllorna. Varor som skall förvaras i
kylhus, frysboxar och kylskåp bör få ett emballage,
som genom sin dimensionering inte stjäl alltför
mycket av det utrymme som står till buds och
som oftast kostar mycket mera i hyra än varje
annan lagerplats.
Man brukar skilja på två olika huvudtyper av
emballage. Den ena typen är
konsumentemballaget, som tjänar ändamålet att innesluta en
enhet, lämplig för konsumenten vare sig denne
är en enskild person eller en grupp, t.ex.
rakbladspaketet för en fullvuxen karl och
potatissäcken för ett helt hushåll. Den andra typen är
transportemballaget, som tjänar ändamålet att
sammanhålla och skydda varan under
transporterna. Innesluter transportemballaget
konsumentförpackningar, brukar dessa vara flera,
medan maskiner och maskindelar, större möb-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
