Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 22 - Standardisering inom verkstadsindustrin, av Gunnar Brynge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avdelningen omfattar 10
standardiseringsingenjörer. Vi har 60 specialkommittéer med
37 arbetsgrupper i full verksamhet. Den senaste
kommittén sysslar med standardisering inom
kärnenergiområdet.
Den svenska verkstadsindustrin räknar i dag
ett par tusen företag med en sammanlagd
omsättning på gott och väl 10 000 Mkr. Det är
mycket pengar, men lönsamheten naggas hårt
i kanten och hårdare, tycks det, med varje år.
Det är självklart, att verkstadsföretagen i en
"utveckling" som denna jagar efter alla
möjligheter att pressa ned omkostnaderna och det
är ju här som standardiseringen kommer in i
bilden.
Jag tror ingen i dag kan ånge någon siffra för
hur mycket svenska verkstadsföretag hittills
kunnat spara genom standardisering av sin
tillverkning. Det brukar inte redovisas, men att
man sparar är obestridligt.
Det måste börja redan med
konstruktionen
Redan vid konstruktionsarbetet är det av
största betydelse att standardiseringstänkandet
kommer in. Från företagets sida krävs det av
konstruktören, att han utnyttjar redan färdig
standard men dessutom att han blir
medarbetare vid standardiseringen genom att ställa
frågan: "Varför finns det inte standard på det
och det?" För att få denna sak närmare belyst
vänder jag mig till chefen för Volvos
konstruktionsservice, ingenjör C Gustafsson.
—• För ett företag av Volvos storleksordning
med en årsomsättning på över 1 000 Mkr. är,
säger Gustafsson, standardiseringen ur ekonomisk
synpunkt en självklar sak och en faktor som
man måste räkna med. Det är svårt att tänka sig
någon gren av verksamheten, där inte
begreppet standard kommer in. Det ingår i allas
medvetande, att där en standard kan tillämpas
medför den stora ekonomiska fördelar. Hur stora
de sammanlagt blir på t.ex. ett år är svårt att
ånge, eftersom standardiseringsarbetet oftast är
ett samarbete mellan olika avdelningar.
40 OOO kr. i vinst på en bilnyckel
i standard
— Kan Du ge ett litet exempel?
— Gärna. Härom året standardiserade vi våra
tändstiftsnycklar. Från 35 nycklar kom vi ned
till 13. Den stora vinsten vid standardisering
av denna enkla detalj fick vi genom ändring av
material och tillverkningsmetoder. Tidigare
hade vi gjort hylsnycklar av heldraget sexkant
stålrör. I samband med standardiseringen fann
vi, att vi kunde utgå från svetsade stålrör och
sedan slå upp en invändig sexkant i ena ändan
på röret.
Den nya tillverkningsmetoden innebar en
sänkning av tillverkningspriset med 40
vilket motsvarade 25 000 kr/år. Genom att
sammanställa uppgifterna om nycklarna i
tabellform, kunde vi göra gruppbeställningar i större
antal och ytterligare reducera priset. Dessutom
införde vi standarddimensioner för den
genomgående handtagspinnen, vilket sänkte priset för
denna; vidare använde vi endast en
materialtyp.
Totalt räknar vi med en vinst av ca 40 000
kr/år. Detta exempel — ett enda bland många
andra — visar vad standardisering av även
obetydliga detaljer kan ge i vinst vid ett
massproducerande företag.
15 % i tidsvinst ger också pengar
Tid är pengar, heter det ju, och en av
standar-fiseringens stora fördelar är tidsvinsten.
Arbetet — på alla avdelningar — flyter snabbare
undan, om man har standard till hjälp. Jag
frågar Gustafsson, om han här kan ge någon
siffra.
— Såvitt jag vet, säger han, finns ingen
sådan undersökning gjord på något företag i
Sverige, men en amerikansk firma, Stewart
Warner, har funnit, att dess konstruktörer och
ritare förut använde ca 15 % av sin tid vid
nykonstruktioner på att söka igenom
detaljlistor och liggare för att få fram tidigare
använda detaljer. Detta var innan firman infört
en särskild standardiseringsavdelning.
För ett konstruktionskontor av Volvos
storleksordning betyder 15 % av
konstruktionstiden rätt många timmar i veckan. En
avsevärd tid sparas t.ex. för den ritande personalen
genom att den har tillgång till standardböcker
över de maskinelement som användes inom
firman. Även om alla storlekar av ett visst
maskinelement ej kommer till användning på en gång,
är standarden så utbyggd, att den täcker en
serie av storlekar, som kan bli aktuella inom
företaget. Konstruktören har alltså endast att
välja i standardboken den detalj, som han är
intresserad av för sin konstruktion.
Standard ger rik variation
med ett fåtal komponenter
Så långt Gustafsson. Standardisering går ju
ut på typbegränsning, men det innebär alls
inte en begränsning av
variationsmöjligheterna. Låt oss fråga direktör E Ardelius på
Scania-Vabis om den saken.
Ingenstans i världen finns det, säger han,
några egentliga jättefabriker för tillverkning av
lastfordon. En fabrik i ett litet land som
Sverige har därför förhållandevis goda möjligheter
att göra sig gällande inom detta område. Även
om det är tämligen begränsat måste det likväl
täckas av flera storlekar och typer beroende
på skiftande transportvolym och den skiftande
grad av ansträngning som vagnarna utsätts för
på olika marknader.
Vi har standardiserat vår tillverkning i så
måtto att vi gör ett ganska litet antal storlekar
och typer av huvudkomponenter som ingår i
våra vagnar, såsom motorer, växellådor, axlar
etc. Av de komponenter vi gör kan vi
emellertid tillsammans med köpta utrustningar göra
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
