Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 23 - Ljudvågor i vattnet, egenskaper och användning, av Sigfrid Wennerberg - Andras erfarenheter - 1—3 kW kiseltransistorer, av Tdn - Bindemedel för färger ur tallolja, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framför allt har man inom ett mycket vitt
område undersökt frekvensberoendet hos
uteffek-ten, absorptionen, refraktionen,
reverberatio-nen, sjöbruset och egenbruset.
Detta har lett till slutsatsen, att man vid
övergång till lägre frekvenser i aktiva system skulle
kunna öka räckvidderna väsentligt, om man
blott kunde åstadkomma nödvändig riktverkan
med måttligt mekanisk-geometriskt uppbåd.
Med hänsyn till målets (ubåtens) dimensioner
skulle man kunna gå mycket lågt i frekvens,
t.ex. under 1 000 Hz, men för åstadkommande
av riktverkan vid denna frekvens fordras
ljudomvandlare med dimensioner av
storleksordningen 5—10 m. För närvarande har man i de
nyaste systemen ej nått därhän, men man är
uppenbarligen på god väg. Det resonemang som
här har förts, gäller främst hydrofoner för
oceanbruk. För innanhav och kustfarvatten,
där räckviddsbegränsning genom refraktion är
relativt vanlig, kan tendensen bli en annan.
andras erfarenheter
1—3 kW kiseltransistorer
Med en förfinad raffineringsmetod, som utarbetats
i Tyskland, kan man nu framställa kiselkristaller,
utgångsmaterialet för kiseldioder och
kiseltransistorer, med extremt hög renhetsgrad, vilket tycks öppna
nya och oanade perspektiv för tillverkning av
effektiva högeffekttransistorer.
Sålunda rapporteras från USA, att man där av
denna högrena kisel lyckats tillverka transistorer, som i
spärriktningen har en backström av omkring 2—3 mA
och kan belastas med 2-—5 A vid
injektorkollektor-spänningar på 50 till över 300 V utan att man
behöver vidta särskilda åtgärder för värmeavledning.
Genom tekniska förbättringar och nya
tillverkningsmetoder har man kunnat komma upp till 10—20 A
vid injektorkollektorspänningar från 50 V till 150 V
men hoppas snart komma upp till 300 V.
Effektiva högeffekttransistorer kan man tillverka
endast om transistorns inre förluster, orsakade av
mättningsresistansen, kan hållas på lägsta möjliga
nivå. Ur den synpunkten ter sig den högrena kiseln
synnerligen attraktiv, då den har mycket låg
mätt-ningsresistans. Sålunda har förlusterna för en sådan
kiseltransistor, körd som likströmsskiftdon,
uppmätts till endast 5 W vid en likströmsbelastning av
1 kW (5 A vid 200 V), resulterande i en
verkningsgrad av 99,5 °/o.
För 10—20 A kiseltransistorer är
mättningsresistansen 0,1—-0,05 ohm. Använd som skiftdon förmår en
sådan transistor hantera effekter på upp till 3 kW,
varvid de inre förlusterna blir mindre än 20 W
(Electronics, Engineering Edition, 11 april 1958
s. 120—122). Tdn
Bindemedel för färger ur tallolja
Aluminiumtvålar av talloljans fettsyror kan
användas för ökning av lackers viskositet; de lär också
öka lackfilmens resistens mot vatten.
Aluminiumtvålarna orsakar emellertid slutligen en gelatinering
av lacken. Orsaken härtill är deras beteende i
kolvätelösningsmedel.
Vid KTH har visats att man vid ett
aluminium-alkoholats reaktion med talloljans fettsyror alltid
får ditvålar; en hydroxyl- eller en alkoxigrupp är
bunden vid aluminiumatomens tredje valens. På
grund härav är tvålarna instabila och
polymeriseras så småningom. Stabila aluminiumtvålar kan
emellertid erhållas, om en av
aluminiumalkohola-tets alkoxigrupper bringas att reagera med
enol-formen av en tautomer förening innan talloljetvålen
framställs.
För att denna syntetiska torkande olja skall bli
fullt stabil måste aluminiumalkoholatet modifieras
med noggrant avpassade ekvimolära mängder. Vid
närvaro av trialkoholat växer nämligen oljans
viskositet så småningom, och överskott på
enolför-ening ger oregelbundenheter i relationen mellan
oljans koncentration och dess viskositet. Vidare
ger ett överskott av modifierat aluminiumalkoholat
mycket spröda lackfilmer, medan överskott på
tallolja ger klibbiga eller oljiga filmer som inte
torkar alls.
Av den syntetiska oljan kan man tillverka
stand-olja genom 2—3 h upphettning till högst 120°C.
Oljans viskositet ökar så snart upphettningen börjar.
De syntetiska oljorna torkar utan rynk- eller
skinnbildning. Filmerna blir inte klibbiga och har
god glans. Deras adhesion till de flesta material,
inklusive spegelglas, är mycket god; några filmer
har dock flagnat från glas efter en viss tids
nedsänkning i vatten. Filmernas elasticitet är ganska
dålig; de kan dock mjukas med vanliga medel.
Deras resistens mot vatten är förvånande god;
permeabiliteten för vatten är ungefär hälften så
stor som filmers av kokt linolja. Inga säkra
resultat av utomhusexponering av talloljefilmer har
ännu erhållits.
De syntetiska oljorna är praktiskt taget
obegränsat kombinerbara med naturliga och syntetiska
hartser. Vid ersättning av naturliga oljor i läcker
med syntetiska kan man utan svårighet hålla halten
fasta ämnen och oljekvoten konstant. Man kan
nämligen bibehålla en viss viskositet eller snarare
strykbarhet oberoende av lösningsmedelhalten.
Läcker av syntetiska oljor har mycket kort torktid
och god resistens mot vatten.
Man kan använda syntetiska oljor för att minska
naturliga torkande oljors torktid samt öka
filmernas resistens mot vatten, gulnande och
mögelangrepp. Förbättringen av egenskaperna är
proportionell mot tillsatsen av syntetisk olja. Denna kan
TEKNISK TIDSKRIFT 195? (fQß
Fig. 12.
Ljudhastighetsfördelning och
ljudutbredning i
ljudkanal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
