Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 24 - Gängförbindningar vid skarvborrning, av Karl-Fredrik Lautmann - Nya metoder - Sprutaluminering av stål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. A. Vppsmidd gänga
(t.v.) och icke
upp-smidd gänga (t.h.).
ningarna under borrningen upptas därför till
största delen av borrstången genom elastisk
deformation. Påkänningarna på gängan blir
följaktligen lägre än, om icke uppsinidd gänga
används, och risken för gängbrott mindre,
särskilt vid stora böjpåkänningar. Detta medför,
att skarvstänger med uppsmidd gänga är
särskilt lämpliga vid de flesta skarvborrningar
under jord, då hålen borras i olika riktningar
och ofta blir böjda. Den icke uppsmidda
gängan är lämpligare framförallt för pallborrning
med långa skarvstänger med 1 Y±" och större
diameter. Ett stort spolhål ocli möjlighet till
omgängning är nämligen då av stort värde.
Gänglivslängd
Gänglivslängden för de olika
skarvborrdetal-jerna är givetvis beroende av en mängd
faktorer förutom kvalitet och utformning, såsom
bergart, borrmaskin, matningsanordning,
håldiameter och håldjup. För att erhålla praktiskt
jämförbara resultat mäter man livslängden ofta
i "borrmeter", dvs. i meter borrat hål.
Det förtjänar emellertid att uppmärksammas,
att det då är nödvändigt att ta hänsyn till
såväl håldjup som skarvstångslängd vid
jämförelse av livslängder från olika platser. Ju fler
skarvborrdetaljer som samtidigt erfordras för
borrning av ett hål, desto mindre blir givetvis
livslängden per detalj uttryckt i "borrmeter".
Det är därför lämpligare att mäta livslängden i
"stångmeter", vilket är en allmänt använd
beteckning för den sammanlagda hållängd varje
enskild skarvborrdetalj deltagit i borrningen.
Om "stångmeter" användes kan olika
livslängder direkt jämföras. Endast medelvärden
avseende ett större antal skarvstänger borrade
vid samma håldiameter bör bli föremål för
jämförelser.
Förutom att normal noggrannhet iakttas
under borrningen är det av stor vikt att
gängorna inte skadas vid isärtagningen genom slag
eller annan ovarsamhet. En gänga med stor
stigning är ur denna synpunkt fördeltaktig.
Genom riklig insmörjning av gängorna med ett
lämpligt vidhäftande fett, som tål höga tryck
och temperaturer, underlättas isärtagningen i
hög grad samtidigt som gängslitningen
minskar. Det bör även observeras, att
gängslitningen ökar starkt, om utslitna detaljer
användes. En utsliten skarvhylsa kan t.ex.
åstadkomma att en ny stånggänga snabbt blir utsliten.
Om denna sedan används tillsammnas med en
ny hylsa, blir även denna snabbt utsliten, osv.
Det är även av stor betydelse för
gänglivslängden att en i förhållande till gängan lämplig, ej
för stor borrkrona väljes.
Slutord
Då det gäller val av gängtyp bör inan komma
ihåg, att en gänga som är lätt att ta loss
medger högre borrningsprestation per skift.
Genom att en utrustning med en sådan gänga
behandlas skonsammare vid skarvningen,
påverkas även livslängden. Gängtypen påverkar även
indirekt spolhålsdiametern, som kan göras
större vid runda gängor utan skarpa kanter.
Stor spolhålsdiameter är ofta av avgörande
betydelse för borrningsprestationen. Vid
bedömande av gänglivslängden bör hänsyn tas
till de möjligheter som finns att utföra en eller
flera omgängningar på ett enkelt sätt och med
acceptabel livslängd.
God ekonomi vid skarvborrning förutsätter
att för borrningsarbetet lämplig utrustning
väljes ocli att denna skötes på rätt sätt. Härvid
är kännedom om de vanligaste gängtyperna
och gängdimensionerna samt gängornas rätta
behandling av stor betydelse.
nya metoder
Sprutaluminering av stål
En länge använd metod att skydda stål mot
oxidation vid 550—950°C är beläggning med ett
aluminiumskikt genom sprutning och upphettning till
en temperatur avsevärt över aluminiums smältpunkt.
Härvid diffunderar aluminiet in i stålet och bildar
järnaluminider, vilka ger ett tunt oxidskikt som
skyddar metallen, överskott på aluminium bidrar
mycket litet till korrosionsskyddet.
Spruttekniken är mycket lämplig för den nämnda
processen, då arbetsstyckets storlek begränsas bara
av den ugn som står till förfogande för
värmebehandlingen. Aluminiumoxid, som ingår i det
påsprutade skiktet, hindrar den smälta metallen att
rinna av, om aluminiumskiktet har lämplig tjocklek.
Då smält aluminium förmår reducera en tunn
oxidfilm, verkar det i viss mån som flussmedel.
För att hindra stark oxidation av grundmetallen
och aluminiet under värmebehandlingen brukar man
överdra arbetsstycket med natriumsilikat, etylsilikat
eller asfaltfärg. Man kan också i stället för rent
aluminium använda en aluminiumlegering
innehållande litet kadmium. Detta, som kokar vid 765°C,
TEKNISK TIDSKRIFT 1 959 625
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
