- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
626

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 24 - Nya metoder - Sprutaluminering av stål, av SHl - Betong behandlad med kiselfluorid, av SHl - Optimerande processreglering, av KJ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förångas vid värmebehandlingen, hindrar oxidation
och underlättar aluminiets indiffusion genom att det
minskar dess ytspänning.

Många olika slag av stål kan alumineras, men
svårigheter uppstår, om grundmetallen är starkt
oxiderad eller har ytfel som uppkommit vid valsningen,
t.ex. laminering. Höglegerat stål, såsom 18-8-stål,
kan också alumineras. Visserligen är det resistent
mot oxidation, men det angrips av svavelhaltiga
rökgaser; mot dessa ger ett aluminiumlegeringsskikt ett
gott skydd. Man brukar i detta fall värmebehandla
vid relativt hög temperatur, t.ex. 950°C, då
aluminiums indiffusion går mycket trögare än på
mjukt stål.

Kisel hindrar aluminiums diffusion, och det är
därför särskilt svårt att aluminera ventilstål som
innehåller kisel och krom. Vid låg temperatur blir
aluminiets inträngning för liten och vid tillräckligt hög
temperatur deformeras arbetsstycket. Metoden
används i USA med värmebehandling vid 780—790°C
men legeringsskiktets tjocklek blir då bara 12—19 |x,
vilket anses för litet i Storbritannien.

I gjutjärn påverkar kisel materialets struktur och
grafitens fördelning. Fastän många gjutjärnsdelar
har kunnat alumineras stöter man ofta på stora
svårigheter. Mindre besvär vållar segjärn, men
hittills har arbetsstycken av detta material inte
alu-minerats i kommersiell skala.

Närvaro av zink omöjliggör aluminering. Det har
sålunda länge varit känt att tidigare förzinkat stål
inte kan alumineras förrän all zink avlägsnats
genom betning. Ibland fördärvas aluminerade stålytor
genom utväxter som alltid innehåller zink och järn.
Man har funnit att orsaken härtill är spår av
zinkstoft på den sandblästrade stålytan. En sådan
förorening är mycket svår att upptäcka, och det synes
därför bäst att hålla sprutförzinkning väl skild från
alumineringen (R E Mansford i Metal Industry
14 nov. 1958 s. 413—114). SHl

Betong behandlad med kiselfluorid

Tvättning av betong med en vattenlösning av
fluoro-silikat för förbättring av dess egenskaper har
använts i någon utsträckning. I Holland har man
emellertid nu utarbetat en metod, bestående i
behandling av betong med gasformig kiseltetrafluorid.
Härigenom lär man uppnå en betydande ökning av
materialets nötnings- och tryckhållfasthet samt en
minskning av dess genomsläpplighet.

Vid en holländsk fabrik utförs behandlingen i
tunnlar med ca 1,8 m diameter och 12 m längd.
Liknande anläggningar finns i Danmark, Tyskland och
Australien, och sådana byggs i Frankrike och
Sydafrika. Den största användningen har förfarandet
hittills fått vid tillverkning av rör och golvplattor.
Man hoppas att det skall göra behandling av
avloppsrör med asfalt onödig (Chemical Engineering
9 mars 1959 s. 72). SHl

Optimerande processreglering

Man har för optimerande processreglering utvecklat
ett reglersystem som systematiskt experimenterar
med processvariablerna enligt en i de logiska
kretsarna inbyggd strategi, på samma sätt som en
skicklig operatör skulle ha gjort för att driva
processen så att den ger optimalt resultat. Denna
regler-metod kan användas även för processer vid vilka
sammanhangen är så komplicerade eller litet kända
att de inte kan uttryckas i den matematiska form
som är en förutsättning för användningen av
automatiska räknemaskiner i regleringskedjan.

Metoden har provats i halvstor skala på en
anläggning för framställning av styren genom katalytisk
dehydrering av etylbensen. Automaten varierar
processparametrarna, temperatur och tillflöde av
etylbensen, så att styrenhalten blir så stor som möjligt
i reaktionsprodukten, som är en blandning av
styren, oförändrad etylbensen och några föroreningar.
Utbytet och därmed de optimala förhållandena
beror i hög grad av katalysatorns effektivitet, som är
den väsentliga icke reglerade störning som det
gäller att eliminera.

Den kontrollerade variabeln avkännes och jämföres
i minnet med det bästa, hittills uppnådda värdet,
basvärdet (fig. 1). Om det aktuella värdet är bättre
kallas den åtgärd som åstadkom detta resultat en
framgång. I annat fall föreligger ett bakslag.

Med hänsyn till om framgång eller bakslag
föreligger och med kännedom om föregående åtgärder
ger logikblocket signal till förändringar av
ingångsvariablerna till storlek och riktning enligt den på
förhand inbyggda strategin. Denna kan vara att så
snabbt som möjligt nå optimum eller att hålla minsta
möjliga avdrift från de villkor som ger optiniaK
resultat.

I början gör automaten kraftiga förändringar enligt
den första strategin tills fördelningen av framgångar
och bakslag visar att processresultatet är nära
optimalt varvid automaten av sig själv övergår till små
förändringar enligt den senare strategin. Automaten
kontrollerar själv med jämna mellanrum enligt ett
särskilt program att de logiska kretsarna fungerar
på avsett sätt.

Nästa steg, som ligger nära till hands, är att på
samma sätt maximera vinsten (fig. 2).
Ingångs-variablerna regleras som förut. I
reaktionsprodukterna erhålles, förutom den önskade produkten Z0,
även biprodukterna Z1 och Z2. Halten av dessa
av-kännes och värdena matas, tillsammans med priser
m.m. (A, B och C) och information om ingångsdata,
in i kostnadsberäknaren, som beräknar vinsten i den
aktuella situationen. Denna information tillföres den
optimerande processregleringen som jämför den
föreliggande vinsten med tidigare bästa och
manövrerar det ekonomiska utbytet till optimal nivå
(Chemical Engineering febr. 1959 s. 64). KJ

Fig. 1.
Grund-system för
optimerande processreglering.

Fig. 2.
Optimerande reglering
med
analogimaskin för
maxi-mering av det
ekonomiska
resultatet.

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 5 77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free