- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
633

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 24 - STF maj - Böcker - Mekaniska nomogram, av JH

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

elektronrör i ett större bombflygplan eller en jagare
ca 5 000. Felfrekvensstatistiken för rören är ganska
nedslående, vilket drastiskt har belysts i en
amerikansk källa: för elektronikapparater som
innehåller 6 °/o elektronrör har dessa bidragit med 60 °/o
av totala antalet uppkomna fel.

Då man jämför tillförlitlighetsprov med större
enheter och med komponenterna visar det sig, att då
man vill verifiera en viss tillförlitlighet ined given
konfidensnivå, t. ex. 95 °/o tillförlitlighet med 50 °/o
konfidensgrad, erfordras för en enhet med 20
komponenter endast 14 konsekutiva prov utan fel med
bela enheten; den motsvarande tillförlitligheten om
99,75 °/o hos vardera komponenten kräver 270
godkända prov, således totalt 5 400 prov med
komponenterna, vilket blir både mycket dyrbart och
tidskrävande.

Komponentprovning är dock oumbärlig då det
gäller att uppnå ökad tillförlitlighet.

Aftonens facit var, att det hittills i många
avseenden varit dåligt ställt med flygsäkerheten under de
gångna åren, då användningen av flygelektronik
vuxit i betydligt snabbare takt än insikterna i
tillförlitlighetsproblemet. Man har emellertid gott hopp
för framtiden, om tillförlitlighetsforskningen får
utvecklas på ett riktigt sätt.

Ett majsammanträde inom Föreningen för
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik hade förlagts till
Sjöfartsmötets andra dag den 27 maj. Ulf Edstam från
Lindholmens Varv berättade om buller på fartyg
och relaterade bl.a. en holländsk undersökning.
Mätningar på nio dieselfartyg visade, att
ljudtrycksnivån på manöverplatsen i medeltal var något högre
än vad som kan tillåtas enligt "Hardys
nollriskkriterium", som anger de ljudtrycknivåer som bör
underskridas vid olika frekvenser för att inga
hörselskador skall uppstå. Värdena låg också
genomsnittligt 15—25 dB över den gräns vid vilken man
kan uppfatta högt tal på 1 m avstånd. Edstam fann
att man nu väl kan mäta och jämföra
ljudtrycksnivåer vid t.ex. manöverplatserna på fartyg. Det
som är mest intressant är emellertid att få ett
relevant uttryck för det ljudfält i vilket
maskinpersonalen utför sitt arbete. Man måste då utom
ljudtrycket även ta hänsyn till uppehållstiderna för
personal på olika platser.

Olägenheterna kan nu bäst bemästras med
hörselskydd men i princip måste man ta itu med
ljudkällorna. Bullret från t.ex. en dieselmotor står inte
i något påvisbart samband med motorns effekt.
Arrangemang, typ och antal av t.ex. spolpumpar,
överladdningsaggregat osv., utformning av
ventilsäten och precisionen i lager och glidytor inverkar.
Dieselmotorer med gjutet stativ ger mindre buller
än motorer med svetsat stativ.

Med vibrationsdänipare kan man minska
stoni-ljudsledningen, kanske inte från de största
motorerna men väl från de mindre ocli från
hjälpaggre-gat. Avgasledningar och ventilationstrummor kan
hängas i dämpare.

Ljudabsorberande beläggning i niotorrunimet liar
liten effekt, men däremot kan man lägga in
ljudisolerande väggar så att bullret inte så lätt förs
vidare. Man måste då ha väggar med stor massa per
ytenhet eller dubbelväggar med mycket luft i. Ett
bra sätt är också att bygga in motorerna i
ljudisolerande kåpor.

Föredraget ingick som en sammanfattning i ett av
föreningen i samarbete med dess norska
motsvarighet ordnat kollokvium den 26—28 maj om buller
på handelsfartyg och dess bekämpande (Tekn. T.
1959 s. 539).

Kursverksamheten

De nordiska ingenjörsföreningarna kom för något
år sedan överens om ett mera konkret samarbete i
kursfrågor. I överenskommelsen ingick bl.a., att
man skulle göra gemensamma nordiska
arrangemang på områden, där underlaget i varje land var
för litet för fortbildningskurser.

Den första på detta sätt anordnade nordiska
kursen hölls i Kungälv den 10—15 maj 1959 och ämnet
var "Skeppshållfasthet och skrovvibrationer" (Tekn.
T. 1959 s. 335). Kursen hade utarbetats av en
kommitté med representanter för Dansk
Ingeniørfor-ening, Den Norske Ingeniørforening, Suomen
Tek-nillinen Seura, Svenska Teknologföreningen och
Tekniska Föreningen i Finland. STF:s kursledning
svarade för arrangemangen kring kursen, som hölls
på Hotell Fars Hatt.

Föreläsarna hade nedlagt ett synnerligen gediget
arbete på utarbetandet av skriftligt underlag till
sina avsnitt. Det kurskompendium, som deltagarna
fick, vägde inte mindre än 3,5 kg. Större delen av
kursen ägnades hållfasthetsproblemen, där Nordens
främsta specialister med chefen för Det Norske
Veritas, Georg Vedeler, i spetsen visade, hur man genom
teoretiska beräkningar kan komma åt många svåra
hållfasthetsproblem, som uppkommer vid
beräkningar av fartygsskrov. Tidigare har man i stor
utsträckning byggt på praktiska erfarenheter, vilka
samlats i klassificeringssällskapens bestämmelser.
Kursens uppgift var att hos praktiska skeppsbyggare
införa mera av det hållfasthetstänkande vid
konstruktion av fartygsskrov, som mer än någon annan
har Georg Vedeler till upphovsman.

I kursen deltog 10 danskar, 4 finländare, 11
norrmän och 18 svenskar, och de personliga kontakter,
som kunde knytas på kursens få lediga stunder —
arbetet pågick i allmänhet till kl. 22 —, blir säkert
av bestående värde för såväl deltagarna som deras
företag.

Lördagen den 16 maj — pingstafton — gjorde en
del av kursen ett studiebesök vid Eriksbergs
Mekaniska Verkstads AB.

böcker

Mekaniska nomogram* kompendium med
exempelsamling, av Harry Rindeskär. Västmanlands
Arbetsstudieförening, Västerås 1958. 149 + 59 s.,
176 + 73 fig. 25 + 12 kr.
För den som har att göra med ständigt
återkommande beräkningar enligt vissa funktionssamband och
med måttliga krav på noggrannhet är mekaniska
nomogram ofta ett idealiskt hjälpmedel. Sådana kan
utformas så att de helt hanteras med vänster hand,
så att man jämsides med beräkningarna kan göra
noteringar. En speciellt fördelaktig typ (litet glapp)
är "polära" mekaniska nomogram, där de olika
skalorna ritats på vridbart lagrade skivor. Med ett
sådant nomogram, som man utan speciella hjälpmedel
kan tillverka själv, "kan beräkningarna överlåtas till
kvinnlig personal" (!)

I detta kompendium, som närmast avsetts för kurs-

TEKNISK TIDSKRIFT 1 959 633

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free