Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 26 - Mekaniserat husbyggande i Sovjetunionen, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en belastning av 30 Mp/ni och
brottbelastningen angavs till ca 80 Mp/m.
Kapaciteten hos maskinen beräknades till ca
75 nr element per timme, och man arbetade
kontinuerligt i två skift. Det tredje skiftet
användes för rensning och tillsyn. Åtta arbetare
betjänade bandet.
Elementgjutning på fast formbädd
Gjutning på fast bädd, fig. 9, användes för
framställning av bjälklagselement vid en stor
betongelementfabrik i Kiev. Totalproduktionen
här uppgavs till ca 100 000 m3 byggnadsvaror
per år. Man hade i Kiev samlat ett flertal
byggnadsmaterialfabriker för olika produkter på
ett ställe invid floden Dnjepr, varvid t.ex.
tillförseln av sand, singel, cement, järnvaror,
tegel, trä ävensom kol och olja m.fl. tunga
material skedde med båt på det väl utvecklade
ka-nalflodsystemet. Bland annat var en fabrik för
träfiberplattor under uppförande.
De olika byggnadsmaterialen distribuerades
med lastbil till byggena från centralen (Kiev
har en storlek av ca 850 000 invånare och
producerar ca 40 000 lägenheter per år). Man
framhöll fördelen av att i många fall kunna
samlasta olika produkter.
Formbädden för bjälklagsgjutningen var 200
ni lång och ca 10 m bred. Den var placerad
utomhus och utan tak, vilket bland annat
motiverades med det milda och regnfattiga
klimatet, 300 soldagar per år. Maskineriet liksom
metoden uppgavs vara av östtyskt ursprung.
Den 200 111 långa banan med skenor på båda
sidor utgjorde upplaget för tre betongsträngar
om vardera 2 X 0,5 m bredd. På skenorna löpte
en betongmatarstation uppställd på en
portalkran av tvsk tillverkning, fig. 10. På denna
bädd förspändes strängarmering, varefter
kranen sattes i rörelse och matade ned betongen,
som genom glidformar på sidorna fästa vid
den löpande kranen fick sin sidbegränsning.
Gjutningen skedde i samband med vibrering.
Hastigheten av frammatningen uppgavs till
42 m/h, således 3,5 h för hela sträckan. När
ett lager (ca 22 cm) gjutits, återfördes
maskinen, sand ströddes på underliggande färdiga
lag för att hindra vidhäftning och nytt
bjälklagsskikt kunde gjutas. Varje lager göts under
samtidig vibrering i tre skikt med tre bakom
varandra liggande munstycken. På detta sätt
göts på höjden åtta lager (1,76 m). När varje
lager gjutits, skars det i erforderliga längder
med hjälp av karborundumskiva. En annan
enkel portalkran lyfte sedan upp elementen och
flyttade dem till upplag vid sidan om bädden.
Längsgående liål erhölls genom kolvar löpande
med maskinen. Dessa gav dock endast 30
hål-%. Större eller flera hål kunde ej
åstadkommas då den gjutna betongen med denna
gjutmetod icke bar. Armeringssträngens
brotthållfasthet angavs till 18 000 kp/cnr och den
tillåtna påkänningen till 11 000 kp/cnr eller
60 %.
Man arbetade i regel i två skift med sju man
i varje lag. På denna maskin göts 12 000 ms
Fig. 10.
Betongmatarstation
uppställd på
portalkran.
betong per år, motsvarande ca 1 400 lägenheter
per år. Detta är den första maskinen av denna
typ som nu provats en längre tid, och man
avser att bygga flera sådana maskiner.
Märkligt är att liär icke förekommer någon
ånghärdning. Klorkalcium tillsättes för
snabb-härdning. Emellertid är det endast det översta
laget som får kort härdningstid före lyftningen
över i lagret. Man uppgav, att priset vid denna
gjutbädd blev 200 rubel/ni3 betong, medan den
Fig. 11. "Murningsmaskin" där teglen hopsättes till
väggblock med en vikt av 1,5—2 t. Bruket från en
överliggande silo bredes ut med en liten vagn som
löper på skenor.
668 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
