Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 27 - Finlands grafiska industri, av Toivo Rissanen - Sovjetunionens järnmalmsreserver, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med minsta möjliga tidsutdräkt. Modern
grafisk teknik kräver därför forskning — den
enda väg på vilken man når fram till en
fullgod kunskap om metoder och råvaror.
Efterkrigsåren har varit ett slags
förberedelsetid också i detta avseende. Det har varit svårt
och är ju inte heller möjligt att med ett slag
förändra den syn på organisatoriska och
tekniska problem som man hittills haft inom den
grafiska industrin, vilken ju utvecklats under
århundraden och därmed har sina starka
traditioner. Den gamla hantverkstidens
konstför-vantskap har emellertid alltmer
"industrialiserats" — en utveckling liknande den som man
kunnat se inom textilindustrin.
De grafiska företagen anställer i sin tjänst allt
flera ingenjörer. Dessa har inom
ingenjörsföreningen Suomen Teknillinen Seura år 1958
bildat en egen grafisk avdelning. I dennas
arbete deltar nästan alla grafiska ingenjörer som
är anställda vid tryckerierna, färg- eller
emballagefabrikerna samt hos de grafiska
agen-turerna. Avdelningen har hittills bl.a. hunnit
med en viss kursverksamhet och även tagit del
i planeringen och utförandet av det
utbildningsarbete som nu pågår i Grafiska
Centralförbundets regi.
För den grafiska industrins framtida
utveckling i Finland är en av grundförutsättningarna
skapandet av ett grafiskt
forskningslaboratorium. Även pappersindustrin skulle komma att
dra nytta av att dess största avnämarindustri
skulle ha ett eget inhemskt forskningsorgan.
Personal
Grafiska Centralförbundet har tagit initiativ
till startandet av en undervisning i grafisk
teknik vid Tekniska Högskolan, ett initiativ som
är av grundläggande betydelse både för de
ingenjörer som avser att arbeta inom den
grafiska industrin och för pappersingenjörerna.
Kan frågorna om högskoleutbildningen och
forskningen föras" i hamn, kommer detta icke
blott att främja den grafiska industrin i
Finland utan även att ge impulser som påverkar
andra industrier, t.ex. den mekaniska
industrin, elektroindustrin och pappersindustrin.
Med faktorsutbildningen har man haft
svårigheter på grund av att man inte haft
tillgång till matematiskt och mer avancerat
tekniskt utbildad rekrytering, vilket åter i sin tur
beror på den grafiska industrins struktur.
Grafiska Centralförbundet och
Boktryckareföreningen har arrangerat övertecknade kurser
för litografer, tryckare etc.
Statistiska uppgifter
Från 1938 till 1955 ökades personalen i den
grafiska industrin med ca 50 %.
Bruttoproduktionen under samma tid ökades i den
grafiska industrin med ca 50 % och i hela
industrin med ca 80 %. Båvaruvolymen ökades
med 140 % mot hela industrins 160 %. För
närvarande arbetar ca 12 000 personer inom
den rent grafiska industrin, exklusive
emballage- och pappersförädlingstryckerierna.
De kvardröjande hantverkstraditionerna har
gjort, att den grafiska industrin icke
mekaniserat arbetsprocesserna i samma snabba takt
som andra industrier. Tyvärr föreligger ännu
ingen officiell statistik för åren 1957/58, då
den största mekaniseringen genomfördes inom
den grafiska industrin i Finland. De siffrorna
kunde säkert visa, att den finländska grafiska
industrin inte stått de andra industrierna efter
heller i mekaniseringsavseende.
Sovjetunionens järnmalmsreserver. De
geologiska undersökningar, som gjorts i Sovjetunionen
sedan den första femårsplanen igångsattes, har lett
till att de kända järnmalmsreserverna, som 1913
var ca 2 000 Mt, nu stigit till mer än 35 000 Mt med
37 %> genomsnittlig järnhalt.
I nordvästra Sovjetunionen finns fattiga
magnetit-malmer som lätt kan anrikas. De viktigaste
förekomsterna ligger i Karelen (800 Mt) och i närheten
av Murmansk (900 Mt). Centrala Sovjetunionen
förfogar över mycket betydande förekomster med
58—61 °/o järnhalt. Vid Lebedinsk, Michailovsk och
Jakovlevsk finns 1 400 Mt samt vid Staroskolsk och
andra platser tillsammans 4 000 Mt.
I Kaukasien har man bara små
magnetitförekoms-ter, men i Ukraina finns 1 700 Mt vid Krivoj-Rog
och Kertj. Norra Ural ger bara litet järnmalm.
Förekomsterna vid Bogoslavsk, Pokrovsk och Severan
består av medelgod magnetit och i Zamarai har
man upptäckt 700 Mt fattig malm (34,5 % Fe) med
sedimentärt ursprung. Magnetitfyndigheterna i
Salekarda-området uppskattas till ca 300 Mt.
I mellersta Ural finns några magnetitförekomster
med 43 °/o Fe och vanadinhaltig ilmenit-magnetit.
Dessutom har man hittat fattiga malmer (17 % Fe).
Södra Ural ger ett antal förekomster på
tillsammans 300 Mt.
I Västsibirien och Krasnogarsk har man funnit
fattig, kiselsyrahaltig malm. som vid anrikning ger
en slig med 47 % Fe och 20 °/o Si02.
Förekomsterna i Kasakstan uppskattas till 7 000 Mt, varav
40 »/o är svåranrikade malmer; bara 10 %> kan
användas utan anrikning.
Sovjetunionen förfogar alltså över betydande
järnmalmsreserver (tabell 1) och särskilt dess östra del
är ännu ofullständigt undersökt (Ståhl und Eisen
16 april 1959 s. 573). SHl
Tabell 1. Kända järnmalmsförekomster i Sovjetunionen
Totalt Användbar Lättanrikad Svåranrikad
utan anrikning
Mängd Fe- Mängd Fe- Mängd Fe- Mängd Fe-
halt* halt* halt* halt*
Mt % Mt °/o Mt % Mt °/c
Nordvästområdet . .... 1 700 31 1 700 31 _
Centralområdet ... .... 7 300 42 1 500 58 4 200 35 1 600 38
40 1 900 58 5 500 36 3 500 36
Ural .............. 23 400 45 5 000 20 300 34
Västsibirien ...... .... 1 600 40 100 51 500 40 1 000 38
Ostsibirien ....... .... 1 600 39 300 39 1 300 39 — —
Kasakstan ........ .... 7 100 39 800 52 1 500 43 4 800 39
Totalt ............ .... 35 900 37 5 000 55 19 600 31 11 300 36
Bearbetade fyndigheter 5 500 40 2 000 55 3 500 38 — —
* Genomsnittlig järnhalt
684 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
