Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 31 - Seismologiska arbeten under geofysiska året, av Markus Båth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seismologiska arbeten
under geofysiska året
Docent Markus Båth, Uppsala
550.340
Det internationella samarbetet inom
seismolo-gin har successivt utvecklats i takt med
observationsnätets utveckling sedan sekelskiftet.
Omkring 1955 gjordes upp ett intensifierat
seismo-logiskt observationsprogram för det geofysiska
året. Det geofysiska året har verksamt
bidragit till utvecklingen även inom seismologin.
Antarktis
Modernt utrustade, tillfälliga eller permanenta
seismografstationer har för geofysiska året
förlagts särskilt till ekvatorialområdena (speciellt
Fig. 1. Karta över Antarktis, med angivelser av mätta istjoeklekar; x
seismologiska stationer under geofysiska året, O tidigare stationer.
på oceaniska öar) och polartrakterna. Antalet
seismografstationer, som deltar i geofysiska
årets arbeten, uppgår till 300—400, medan
totala antalet seismografstationer är bortåt det
dubbla. Fastän observationsverksamheten
under det geofysiska året har intensifierats över
hela jordklotet, har polartrakterna av lätt
insedda skäl kommit i förgrunden.
I Antarktis har tidigare endast sporadiskt
existerat seismiska stationer. De har varit i drift
endast kortare tider, och det har inte existerat
mer än en station åt gången. Kännedomen om
Antarktis’ seismicitet baserar sig därför på
avlägsna stationers registreringar; exempelvis
fanns till helt nyligen endast en station söder
om 50°S, i Sydamerika. De tidigare studierna
visade, att Antarktis huvudsakligen är ett
stabilt område utan större jordbävningar, och att
det inte synes föreligga någon förbindelselänk
mellan de seismiskt aktiva bältena i
Sydamerika och söder om Nya Zeeland1.
Förekomsten av en aktiv vulkan, Mt Erebus,
i Antarktis kan dock antyda mindre
seismicitet, och en kartläggning av denna kan bidra
till kännedomen om områdets tektonik. Detta
projekt kan nu genomföras tack vare de
femton modernt utrustade stationer, som nu är i
verksamhet i Antarktis (fig. 1). De olika
stationerna drivs av USA, Argentina, Nya
Zeeland, Storbritannien, Japan, Australien,
Frankrike, Sovjetunionen och Chile. De flesta är
belägna runt Antarktis’ kuster, medan en del
ligger i det inre, såsom de USA tillhörande
stationerna på Marie Byrd Land och på
Sydpolen3. Det är uppenbart att dessa stationer är
av den största betydelse inte bara för
kartläggning av Antarktis’ seismicitet utan även för
lokalisering av jordbävningar med större
precision över hela södra halvklotet.
Ett annat problem, till vars lösning seismiska
metoder kan effektivt bidra, är den aktuella
frågan om Antarktis är en sammanhängande
kontinent eller icke. Vissa seismiska
"kanalvågor" utbreder sig effektivt inom den
kontinentala jordskorpan men utsläcks snabbt vid
passage av en oceanisk jordskorpa. En del
stationer i Antarktis har utrustats med speciella seis-*
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 7 765
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
