Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 31 - Seismologiska arbeten under geofysiska året, av Markus Båth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4. Principen
för Benioffs
töj-ningsseismo-meter.
Fig. 3. Seismisk sondering av jordskorpan i
Anderna; — undersökta profiler.
ytan ända ned till sin bas på 30—35 km djup,
dels har de inte funnit tjockare jordskorpa
under bergsformationer och förnekar förekomst
av "bergsrötter" i vanlig mening. I stället
anser de, att bergen uppbäres av pelarliknande
formationer av lättare bergarter, som kan
skjuta ned ända till ca 200 km djup.
Under 1957 har de fortsatt sina
undersökningar i Sydamerikas Ander10 och där
utnyttjat de dagliga explosioner på 40—60 t dynamit
som företages i koppargruvorna Toquepala i
södra Peru och Chuquicamata i norra Chile
(fig. 3). Man fann som väntat att strukturen
var synnerligen oregelbunden och
komplicerad; vid profiler mer eller mindre vinkelrätt
mot Anderna erhölls på grund av spridning
mestadels ingen reflekterad våg alls.
Bättre resultat gav de profiler som låg mera
längs Andernas utsträckning. I södra Peru fann
man en jordskorpetjocklek på 34 km trots de
avsevärda bergshöjderna, vilket synes bekräfta
de nämnda resultaten från Nordamerika. I
norra Chile fann man däremot en avsevärt
tjockare skorpa, 55 km, antydande en bergsrot enligt
mer klassisk uppfattning.
Liknande undersökningar bedrivs på ett
flertal andra ställen på jorden. I Europeiska
Seis-mologiska Kommissionens regi undersöks
sålunda Alperna; vidare har ryssarna på senare
tid företagit omfattande undersökningar av
jordskorpan i vissa delar av Sovjetunionen.
Seismologiska Laboratoriet i Uppsala har
nyligen erhållit en fullständig seismisk
refrak-tionsapparatur med 12 kanaler. Avsikten är att
påbörja undersökningar av jordskorpan inom
vår egen halvö och som samarbete eventuellt
även inom andra länder. En preliminär
undersökning i Kiruna 1955 har antytt en tjocklek
på 30—35 km av jordskorpan där.
Långperiodiga vågor
Rörelserna i jorden omfattar ett mycket stort
spektrum, från perioder på några tiondels
sekunder i longitudinella och transversella vågor
till de långsamma rörelser som sträcker sig
över geologiska tidrymder. På senare år har,
särskilt i USA, konstruerats seismografer med
stor känslighet för ultralånga perioder, dvs.
perioder på upp till ca 10 min, som kan
förekomma hos seismiska ytvågor.
Dessa undersökningar av längre perioder
markerar en ny fas i seismologins utveckling.
Dylika långa ytvågor har man kunnat följa flera
varv runt jorden från en större jordbävning.
Vågorna är tillräckligt långa för att försätta
hela jordmanteln (ned till 2 900 km djup)
samtidigt i svängning. Vågornas observerade
has-tighetsdispersion ger viktiga upplysningar om
hastighetsvariationen av transversella vågor
med djupet inom manteln, och deras
amplitud-avtagande med avståndet möjliggör
beräkningar av inre friktion i manteln.
Lamont Geological Observatory har låtit
installera långperiodiga seismografer i ett antal
stationer runt jorden. En av dessa
installationer finns vid Seismologiska Laboratoriet i
Uppsala; den trädde i funktion i december 1957,
och registreringarna beräknas fortgå utöver det
geofysiska året för obestämd tid framåt.
De flesta seismografer är av pendeltyp. Redan
på 1930-talet konstruerade H. Benioff11 i
Pasa-dena en horisontell, lineär töjningsseismometer
("strain seismometer", fig. 4), som icke är av
pendeltyp. Med denna mätes den relativa
förskjutningen mellan två punkter A och B i
jordytan. Avståndet AB har i olika installationer
varierat mellan 20 och 50 m. Röret R var
ursprungligen av stål, men utgöres numera av
kvarts, som har mycket liten
temperaturkoefficient. Under geofysiska året har Benioff12
låtit installera dylika seismometrar i Peru och
Chile. Dessa installationer är synnerligen väl
lämpade för registrering av långperiodiga
rörelser i jorden. Instrumenten har gjorts så
känsliga att en relativ förskjutning av 1 mm
per 1 000 km kan avläsas. I dessa
jordbävningsrika områden befinner sig den fasta
jorden i en långsam rörelse — det är denna
rörelse som ger upphov till jordbävningarna, då
materialet brister längs vissa förkastningsytor.
Genom att under mycket lång tid, minst ett
par hundra år, registrera dessa rörelser på
töjningsseismometern finns det goda utsikter
att på grundval av den samlade erfarenheten
för den givna platsen förutberäkna tidpunkten
för jordskalv.
Bland andra långperiodiga rörelser som
kunnat registreras både av töjningsseismometern
och av långperiodseismografer av pendeltyp
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 7 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
