Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 31 - Andras erfarenheter - Allmänheten och Ericofonen, av GAH - Skador i ångrör av molybdenstål, av Wll - Bestämning av materialtransporten i järnsvampsugnar, av SHl - Koksgrus som bränsle i masugn, av SHl - Klorkautschukfilmers vattentäthet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färger, främst ljusgrå och grön. Formgivning och
tekniska egenskaper har fått ett gott mottagande,
särskilt tycker husmödrarna om att Ericofonen är
lätt att bära och damma. Jackkopplingen är
populär, nästan hälften av abonnenterna vill ha två
jackar. övriga önskemål är en friare placering av
ringklockan i förhållande till apparaten, flera klockor
samt reglerbar styrka på ringsignalen.
Undersökningen har omfattat ca 1 000 abonnenter,
som fått pröva apparaten under ca 6 månader. I
april 1959 beslöt Telestyrelsen att Ericofonen skulle
tillhandahållas allmänheten som huvudapparat i
telefonnätet (Lars Prien i Tele 1959 h. 2 s. 69). G AH
Skador i ångrör av molybdenstål
I en ånganläggning i USA har man fått allvarliga
skador i huvudångledningarna av molybdenstål med
0,5 % Mo. Anläggningen, som drivs med 93 at
ångtryck och 500°C ångtemperatur, togs i drift i april
1914 och hade i september 1957 varit i drift
100 000 h, då två oväntade skador på grund av
gra-fitbildning inträffade.
I det första fallet uppstod en 200 mm lång spricka
i en 300 mm ångledning, som stod under fullt tryck.
I det andra fallet uppstod skadan medan turbinen
höll på att startas, varvid ett reduktionsstycke brast
och stora mängder ånga strömmade ut. Genom
lyckliga omständigheter och rådigt uppträdande av
personalen skadades dock ingen vid dessa olyckor.
Anledningen till sprickorna var en i rörgodset djupt
gående grafitbildning. För att undvika sådana risker
i fortsättningen skall man ersätta molybdenstålet
med krommolybdenstål med 1,25 °/o Cr och 0,5 %>
Mo (J B Nuchols & J R McGuffey i Mechanical
Engineering maj 1959 s. 43—45). Wll
Bestämning av materialtransporten
i järnsvampsugnar
När järnsvamp tillverkas kontinuerligt genom
reduktion av kulsinter med gas måste produkten
svalna i ett slutet system, varigenom det är svårt att
studera en kulas passage genom ugnen. Genom
användning av ett radioaktivt spårämne har man
emellertid nått gott resultat.
Härvid tillverkade man chamottekulor av
kulsinterns storlek varvid små bitar av bestålad
platina-iridiumtråd inneslöts i chamotten. De radioaktiva
kulorna sattes till chargen i olika delar av ugnen
och den tid, vid vilken de kom ut, bestämdes med
en scintillationsdetektor, kombinerad med en
skrivare. Detektorn var monterad utanpå det rör som
förenar kylbehållaren med ugnen.
Chamottekulorna antogs passera detektorn på
konstant avstånd, då röret inte är vertikalt. Därför
borde kulor, märkta med olika mängder
radioaktivt material, ge olika starka signaler. Av kulor,
hållande 50, 150 och 500 p,C iridium 192, placerades en
i ugnens centrum, en tätt intill ugnsväggen och en
mellan dessa, alla på samma nivå. De kunde
identifieras vid utpassagen, och man fann härvid en viss
skillnad mellan deras uppehållstid i ugnen.
Besul-taten av flera provserier visade emellertid att
kulornas genomsnittliga flythastigheter i olika
vertikalsnitt var nära lika.
Den använda platina-iridiumtråden lagrades efter
bestrålning tills de kortlivade platina- och
iridium-isotoperna hade försvunnit. Det använda spårämnet
var då långlivat och fick därför inte stanna i
produkten trots att den använda mängden inte
översteg 5 mC. Det var emellertid mycket lätt att hitta
chamottekulorna med en portabel scintillationsde-
tektor när järnet tömdes ur kylbehållaren. De
kunde användas på nytt, varigenom den totala mängden
erforderligt aktivt material blev relativt liten
(Undersökning av K G Bergh, L-G Erwall & B
Lilljekvist, Institutionen för Fysikalisk Kemi, KTH, och
Hofors Bruk, Hofors). SHl
Koksgrus som bränsle i masugn
I Belgien har man provat chargering av en masugn
med koksgrus (19—38 mm) med 15 °/o vattenhalt
och malm och sinter med största kornstorleken 50
resp. 35 mm. Ugnen har 3,8 m ställdiameter, är 15 m
hög ovan formorna och har 310 m3 effektiv volym.
Vid körningen blev topptemperaturen 80°C mot
normalt 180°C; 60°C av delta temperaturfall
berodde på förångning av vattnet i den fuktiga chargen.
Sotmängden, som normalt är 110 kg/t tackjärn,
minskades till hälften. Blästertrycket blev 0,6 kp/cm2
mot normalt 0,5 kp/cm2. Koksförbrukningen
minskades med 27 kg/t tackjärn, dvs. den blev ca 3 °/o
lägre än normalt. Tackjärnets kolhalt blev högre
och dess svavelhalt lägre än vid vanlig körning
(A Decker i Metal Progress jan. 1959 s. 67—68).
SHl
Klorkautschukfilmers vattentäthet
Vid studium av ett antal olika bestrykningsmedel
porositet har man vid en tysk undersökning
funnit att filmer med upp till 80 ^ tjocklek alltid
har porer. Filmer med 100 [A total tjocklek är
däremot porfria. Då de färdiga filmerna i praktiken
alltid är porfria, är alla de provade
bestryknings-medlen likvärdiga i detta hänseende. Ett
korrosions-skydd måste nämligen först och främst vara fritt
från porer och detta villkor uppfyller alla de
provade bestrykningsmedlen.
Skyddsfilmernas strukturporositet är emellertid en
materialegenskap. Genom ökning av filmtjockleken
kan man bara förlänga diffusionsvägen och på så
sätt minska filmens genomsläpplighet, men man kan
inte minska strukturens porositet. Medan man kan
täta vanliga porer genom att måla på rätt sätt, kan
man alltså inte göra något åt strukturporositeten.
Denna bör givetvis vara så liten som möjligt hos ett
korrosionsskydd.
Man har nu funnit att porfria filmers
genomsläpplighet för vattenånga är minst för klorkautschuk och
cyklokautschuk bland de undersökta
bestrykningsmedlen (tabell 1). Detta resultat överensstämmer
med praktiska erfarenheter som visat att
klorkautschuk är utmärkt som korrosionsskydd (W Berger
i Farbe u. Lack nov. 1958 s. 592—594). SHl
Tabell 1. Porfria lackfilmers genomsläpplighet för vattenånga
Grund- och täckskikt Opigmenterat täckskikt
tjocklek ti [-genomsläpplighet-] {+genom- släpplig- het+} mg/dygn tjocklek t* [-genomsläpplighet-] {+genom- släpplig- het+} mg/dygn
Klorkautschuk la ......... .. 240 6,8 135 4,0
Klorkautschuk IIa ........ 5,4 200 3,9
Klorkautschuk III6 ....... .. 320 12,8 240 6,6
Cyklokautschuk ........... 7,6 230 3,5
Blandpolymerisat:
vinylklorid-vinylacetat I . .. 430 12,0 180 14,4
vinylklorid-vinylacetat II .. 250 74,0 240 37,0
butadien-styren .......... . . 320 15,3 — —
Linoljealkyd .............. ,.. 350 22,4 — —
Styrenalkyd .............. .. 340 20,3 — —
a med oförtvålbart mjukningsmedel; ’ med förtvålbart mjukningsmedel.
770 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
