Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 31 - Nya metoder - Diboran vid hydratisering av dubbelbindningar, av SHl - Kulvärmeväxlare, av SHl - Våtmalning av bauxit vid Bayer-processen, av SHl - Böcker - Focus, bd 3, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97—98 % bestående av en cis-hydratiserad förening,
oberoende av om denna är den termodynamiskt
stabilaste. Diboranmetoden är därför ett viktigt
komplement, till addition av bromväte till
dubbelbindningar, vid vilken bromjonen alltid går in i
trans-ställning.
Om diboran en dag kan framställas ekonomiskt i
kommersiell skala, bör den kunna användas för
separering av olefiner och paraffiner i en
kolväteström; ca 30 kg av en C10-alkohol kan framställas
med 1 kg diboran (Chemical & Engineering News
19 jan. 1959 s. 36—37). SHl
Kulvärmeväxlare
De värmeväxlare, som används vid glasugnar för
luftförvärmning, lämnar mycket övrigt att önska.
Deras massiva tegelstruktur är dyr i anskaffning och
i underhåll. Dessutom är de ganska ineffektiva, tar
stor plats och står relativt länge för reparationer.
För överföring av värme kan användas kulor
(Tekn. T. 1957 s. 569), och en härtill föreslagen
kulvärmeväxlare (fig. 1) beslår av två rektangulära
kammare fyllda med ett nätverk av stavar. Genom
den övre kammaren passerar de heta avgaserna från
glasugnen och värmer upp kulor som trillar ned
genom den. Den kalla luften går in nedtill i den undre
kammaren och värms upp av de nedfallande heta
kulorna.
Kulorna kan vara av glas, mullit, stål,
aluminiumoxid eller något annat lämpligt material. De får
studsa fritt mot stavarna och varandra. I
sammandragningen vid kamrarnas botten samlas ett lager
kulor som tjänstgör som gaslås.
Värmeväxlarens effektivitet beror på en jämn
fördelning av kulorna i kamrarna och deras
uppehållstid i dessa. Den senare är avgörande för kamrarnas
höjd. Ett tänkbart sätt att uppskatta
värmeväxlarens effektivitet är betraktande av kvoten oct/Qcpd,
där oc är värmeövergångstalet, t den effektiva
uppehållstiden, q kulmaterialets täthet, cp dess specifika
värme och d kulornas diameter.
Ett större värde på den angivna kvoten betyder en
större effektivitet. Produkten av specifikt värme
och täthet är t.ex. för aluminiumoxid 85 % av
motsvarande produkt för stål. Detta betyder att man
vid användning av aluminiumoxidkulor kan nöja
sig med en kammarhöjd som är 85 °/o av den som
fordras för uppnående av lika god
värmeåtervinning med stålkulor.
Apparaten är självrenande, dvs. igensättningar kan
inte uppstå. Den kan utföras för hög temperatur, då
eldfasta konstruktionsmaterial kan användas (D L
Wilcox i American Ceramic Society Bulletin jan.
1959 s. 24). SHl
Våtmalning av bauxit vid Bayer-processen
I Västtyskland har man utarbetat en metod, enligt
vilken bauxiten mals medan den behandlas med lut
vid den vanliga Bayer-processen. Enligt uppgift går
härvid uppslutningen fortare, och utbytet av
aluminiumoxid blir högre än normalt. Man ämnar
snart utnyttja den nya metoden i fullstor skala.
Bauxiten mals med ett par på en axel monterade,
roterande stålringar, som löper i en fördjupning i
autoklavens botten. De trycks mot denna av en
spiralfjäder. Vid omändring av en existerande
autoklav svetsar man in en speciell botten i den.
De besparingar, som kan uppnås genom
tillämpning av den nya metoden, beror på bauxitens natur.
Vid bearbetning av lös bauxit erhålls ingen ökning
av utbytet, men uppslutningstiden minskas med
1—2 h. För hård bauxit växer utbytet med ca 7 °/o,
men ingen tidsvinst uppstår. En fördel hos den nya
metoden är att förhållandet natriumhydroxid till
aluminiumoxid (Na20:Al203) kan minskas från
normalt 1,8—1,9 till 1,3 (Chemical Engineering 26 jan.
1959 s. 37). SHl
böcker
Fig. 1. Kulvärmeväxlare
i genomskärning.
Focus, bd 3: L-Sd, idé och regi Sven Lidman,
utformning Bertil Samuelsson. Almqvist &
Wik-sell, Stockholm 1958. 643 s., ill. 57 kr.
Tredje delen av detta förnämliga uppslagsverk
föreligger nu. De bärande idéerna från tidigare band
(Tekn. T. 1958 s. 945) uppehälles och utvecklas,
man har här lyckats frambringa ett bildmaterial
som är mer informationsrikt och avsevärt mer
lättillgängligt än motsvarande utrymme text.
Uppslagsord som på detta sätt är väl illustrerade är t.ex.
Badio och Bymdforskning med vartdera tre hela
sidor figurer och Papper, Petroleum och Piaster
som fått vartdera två. En halv till en sida
illustrationer ledsagar de naturvetenskapliga och tekniska
begreppen: Ljud, Ljus, Lödning, Logg,
Luftballonger, Lås, Läder, Magnetism, Magnetofon, Malm,
Mikroskop, Mineral, Motorcykel, Månen, Mätteknik,
Navigering, Observatorium, Badar, Badioaktivitet,
Beaktionsdrift, Bobotvapen och Böntgenstrålning.
De moment som utvalts som motiv i illustrationerna
är som regel väl valda och i förhållande till sin
betydelse väl avvägda i utrymme. Endast någon
enstaka gång kan man reagera, t.ex. mot att
mopedillustrationen till två fjärdedelar visar olika system
för påhängsmotor eller när Bodd ägnas en
helsidesplansch visande olika typer av roddbåtar.
Texten är klar och redig men på grund av
utrymmesknappheten mycket torr.
Av övriga ämnesområden får liksom i föregående
band biologin ett stort utrymme med många
färgplanscher liksom även konst, som illustreras på
alla ställen där man lyckas hitta en anledning
(Måleri, Nederländsk konst, Norsk konst, Primitiv konst,
Beklamkonst, Bomersk konst, Bysk konst osv.).
Bland geografiska notiser märker man med
tacksamhet en om Polarområdena med utmärkta kartor.
GAH
780 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
