Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 32 - Färgseende och färgfotografi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Färgseende
och färgfotografi
612.843.31
778.6
Den teori för människans färgseende, som
ligger till grund för dagens färgfotografi, har sitt
ursprung i Newtons undersökningar. Den har
alltså härskat i nära 300 år, men nu tycks den
vara mogen för en revision att döma av de
överraskande resultat som amerikanaren
Edwin H Land (Poloroid-Land-kamerans
uppfinnare) fått vid en serie försök att framställa
bilder i färg.
Som bekant kan man erhålla alla färger
genom att blanda ljus av grundfärgerna rött,
grönt och blått i olika proportioner. Man kan
sålunda erhålla projicierade färgbilder genom
att fotografera föremålet genom ett rött, ett
grönt och ett blått filter, göra diapositiv av de
tre negativen och projiciera dessa med rött,
grönt och blått ljus resp. Härvid används allt-
så tre projektorer, och bilderna från dem
bringas att täcka varandra.
Vid experiment med ett sådant
treprojektor-system fann emellertid Land att den blå bilden
är onödig. Han fick utmärkta färgbilder genom
att projiciera rödbilden med rött ljus och
grönbilden med vitt. Denna upptäckt gjordes redan
1914 av Fox & Hickey men beaktades inte och
glömdes.
Fig. 1. Våglängdskombinationer som ger naturliga färger med två
svartvita diapositiv, erhållna av negativ tagna genom rött och grönt filter;
icke gult, B icke grönt, C varken rött eller grönt, D varken rött, grönt
eller purpur, E varken rött, orange eller blått, F varken rött, orange
eller purpur, G ömvändnings område för kortvågigt ljus, H akromatiskt
område (ingen färg), I bara rött, x icke undersökt omvändningsområde
(komplementfärger).
Tvåfärgsbilder enligt additiva metoden
De arbeten, varpå dagens trefärgsfotografi är
grundad, har utförts med ljuspunkter och
särskilt med par av sådana som man sökt göra
lika. De slutsatser, man dragit av resultaten,
har antagits gälla för allt färgseende. Denna
förutsättning tycks emellertid vara förhastad.
Land och hans medarbetare har nämligen fått
helt andra resultat med fullständiga bilder.
Härvid har de arbetat med två svartvita
diapositiv kopierade från två negativ av samma
motiv, det ena taget genom ett rött det andra
genom ett grönt filter. De bilder som erhålls
vid projektion av de båda diapositiven kallas i
fortsättningen långvågsbilden resp.
kortvågsbilden. Görs dessa med ljus av två olika
våglängder och bringas de att täcka varandra på
en skärm, har det visat sig att man kan få en
bild som synes vara i naturliga färger.
Om långvågsbilden projiceras med ljus av den
längre våglängden och kortvågsbilden med
kortvågigare ljus, erhålls en bild i vilken de
flesta eller alla originalets färger återges.
Används i stället den längre våglängden för
kortvågsbilden och den kortare för långvågsbilden,
får man en bild i komplementfärgerna.
Projektionsljuset kan erhållas med färgfilter.
Härvid används ljus med våglängder inom
områden vilkas bredder är karakteristiska för
filtren.
Det har visat sig att våglängdsbandens
bredder är utan större betydelse, bara
långvågsbilden projiceras med ljus av den längre
våglängden och kortvågsbilden med ljus av den
kortare våglängden. Man får t.ex. utmärkta
färgbilder genom att använda ett rött filter till
långvågsbilden och inget filter, dvs. vitt ljus, till
kortvågsbilden.
Enligt den klassiska teorin skall denna
kombination bara ge ett antal skära nyanser. Utan
diapositiv i projektorerna synes också duken
skär, men så snart diapositiven sätts i ser man
en bild i alla färger, även purpur och brunt
som inte är spektralfärger. Tar man bort
röd-filtret, får man givetvis en bild i svartvitt.
En fördel med den angivna ljuskombinationen
är att färgfilm "ser" bilden på ungefär samma
sätt som ögat varför den projicerade bilden kan
fotograferas direkt. Många andra
ljuskombinationer ger emellertid bilder som för ögat synes
vara i naturliga färger, men färgfilmen
reagerar inte på samma sätt i dessa fall.
Om man vid projektionen använder
monokromatiskt ljus av två olika våglängder, fordras
en viss minsta differens mellan dem för att alla
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 SOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
