Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 33 - Fiskmjöl och fiskolja, av Carl-Axel Andsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktion uteslutande inrättas för extraktion
med lösningsmedel.
Framställningsmetoderna för animaliska oljor
beror av råvaran; för fiskoljor har man främst
tillämpat kokning-pressningsförfarandet. Detta
har berott på fiskens relativt höga vattenhalt
och på att man ursprungligen nöjde sig med
en relativt enkel apparatur för
pressningsförfarandet. Denna utrustning är visserligen
jämförelsevis billig i anskaffning men icke
tillfredsställande.
Utvecklingen av extraktionsförfarandet liar
gått rätt långsamt, men numera torde
problemet vara tillfredsställande löst. Man måste för
att kunna överväga fördelarna och nackdelarna
hos fiskoljeframställning genom
kokning-pressning och genom extraktion göra en jämförelse
mellan de två metoderna som innefattar
arbetsgång, framställningskostnader, utbyte av
slutprodukter, produkternas kvalitet och kostnader
för apparatur och installation.
För de två huvudtyperna finns naturligtvis
olika konstruktioner som levereras av
tillverkare i olika länder. Det är därför givet att en
jämförelse i förevarande fall icke kan vara en
detaljgranskning med angivande av definitiva
värden för de olika posterna. Jämförelsen
åsyftar endast att vara till vägledning vid valet
mellan de två nämnda typerna.
Det förekommer visserligen ytterligare ett par
helt nya tekniska förfaranden (vibration,
vakuum), men då dessa fortfarande är mer eller
mindre på experimentstadiet och då de icke
heller teoretiskt förefaller att erbjuda
någonting absolut överlägset för
fiskoljeframställning, skall de icke beröras.
Kokning—pressnings förfarandet
Råfisken bringas genom lämpliga
transportanordningar till fiskkokaren. Denna har vanligen
en skruvtransportör som kontinuerligt för fram
fisken. Samtidigt blåses direktånga in i
fiskmassan. En sil vid utloppsöppningen avlägsnar
kondensat och vätska innan fiskmassan går till
pressen.
Ändamålet med den kontinuerliga
fiskkokaren är att upphetta, koka och uppmjuka fisken
så att den blir lämplig för pressning. Det är
nödvändigt att massan icke underkokas,
emedan i så fall oljeförluster uppkommer, men den
får icke heller överkokas, emedan i så fall
förlusten av proteiner ökas, då de i större
mängder går genom silén.
Pressen för fiskmassan är vanligen av
skruvtyp. Fiskmassan förs kontinuerligt genom den
och pressas under högt tryck varvid vatten och
olja går genom lämpliga silanordningar.
Presskakan avgår genom en öppning vid den
smalare ändan av den koniskt utformade pressen.
Den innehåller 50—53 % vatten och något
över 3 till ca 5 % olja och går till en kvarn,
där den hugges sönder innan den skickas till
torken. Det är naturligtvis icke möjligt att
genom pressförfarandet erhålla en oljefri
presskaka, och fetthalten stiger naturligtvis när
vattnet avgår vid torkningsprocessen.
Torkningen kan försiggå i tre olika typer av
torkar:
lågtemperatur-flamtorkar; materialet torkas
med rökgaser;
ångtubtorkar;
liögtemperatur-flamtorkar; materialet torkas
med rökgaser.
Torkningsprocessen måste försiggå så att
slutprodukten varken liar för hög eller för låg
vattenhalt. Detta är i synnerhet viktigt, om man
icke genom en extraktionsprocess befriar
fiskmjölet från den kvarblivna oljan.
Oljehaltigt fiskmjöl har ofta en tendens till
självuppvärmning. Även om mjölet genom
lämplig utbredning eller dylikt kyles ned till
rumstemperatur kan det hända att
temperaturen igen går upp till 100°C efter säckningen.
Detta är givetvis en olägenhet, bl.a. därför att
fiskmjölets kvalitet försämras.
Det oljehaltiga fiskmjölet anses böra lia en
fukthalt av ca 9 %. Sjunker vattenhalten under
8 %, härsknar mjölet lätt, och är vattenhalten
för hög, närmare 11 % eller mera, möglar det.
Förlusterna i torkanläggningen beror på
vilken typ som användes.
Högtemperatur-flam-torken ger vanligen en förlust av ca 8 %.
Låg-temperatur-flamtorken är skonsammare, men
om icke gas eller olja finnes att tillgå är den
olämplig. Ångtubtorken är lättast att reglera
och ger de minsta förlusterna ifall den är rätt
konstruerad och rätt skött.
Fiskmjöl av sill, som framställts enligt det just
beskrivna förfarandet har en oljehalt som
växlar mellan 8,5 och något över 10 %;
vattenhalten är något över 8 till 10 %. Det är säkert
nästan omöjligt att inarbeta ett oljehaltigt
fiskmjöl i människoföda på sådant sätt att dennas
smak blir acceptabel. Dessutom är oljan en
värdefullare produkt än fiskmjölet, och man har
därför flerstädes installerat en
extraktionsappa-rat som med lämpligt lösningsmedel avlägsnar
den sista oljeresten ur fiskmjölet.
Vätskan som rinner ut från pressen och
kokaren skils i tre beståndsdelar: olja, fasta
partiklar som varit suspenderade i vätskan, och
vatten med däri lösta ämnen. Detta sker
numera alltid i rationell drift med lämpliga
separatorer. Ett tidigare använt system av
behållare, i vilka man skiljer beståndsdelarna
genom avsättning, är olämpligt och ineffektivt.
De i centrifugen frånskilda fasta partiklarna
går till fiskmjölstorken. Olja och vatten skils.
Den förra pumpas till en förrådstank och
skeppas ofta i detta tillstånd. Det avskilda vattnet
brukade man ännu för några år sedan släppa
ut i avloppet. Detta är ännu fallet på flera
ställen. Avloppsvattnet eller limvattnet ruttnar
snabbt och medför mycket stora obehag, då det
förpestar luften på kilometerlånga avstånd
genom en vedervärdig stank.
Det visade sig därför nödvändigt att rena
avloppsvattnet, och undersökningar för
utarbetande av en lämplig metod visade att
avloppsvattnet ("stick water") innehåller mycket
värdefulla beståndsdelar. Man har därför
utarbetat en metod, enligt vilken avloppsvattnet sur-
828 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
